”Från vaggan till vaggan”
För 20 år sen var EU-parlamentarikern Anders Wijkman Naturskyddsföreningens generalsekreterare. Då som nu drivs han av samma knäckfrågor: tillväxtens avigsidor och politikernas oförmåga att ta tag i dem.
Anders Wijkman blickar tillbaka. Till 1972, då Romklubben släppte rapporten Limits to growth – ett dystert konstaterande att ekvationen begränsade resurser och en stadigt ökande ekonomi och befokning inte går ihop med de rådande konsumtionsmönstren.
– Jag känner mig ganska sorgsen över att allt som Romklubben tog upp då verkligen håller på att hända. Vi lever fortfarande med illusionen att skafferiet på jorden är oändligt stort och att naturen kan ta emot en oändlig mängd sopor och avfall, konstaterar Anders Wijkman.
Liksom när han intervjuades i Miljö & Utveckling första nummer 1989 är det just resurshushållningen som engagerar honom idag. Den otroliga pressen på ekosystem, ohållbara konsumtionsmönster och politikers blindhet inför givna naturlagar, oberoende av var de befinner sig på höger/vänster-skalan.
– Det verkar som att samhället måste in i kris för att tänka om. Finanskrisen har ju samma rötter som kimat- och ekosystemkrisen – ett icke sunt utnyttjande av resurser. Nu diskuterar man tuffare regler för bankerna. Vi skulle behöva samma tänk i frågan om hur vi använder energi och naturresurser.
Inte nattsvart
Mer eller mindre hoppfull än för 20 år sedan? Mindre, svarar Anders Wijkman. Men någon nattsvart pessimist är jag inte, inflikar han. Lösningarna och de kunniga människorna finns. Men det är ekonomerna som styr, inte naturvetarna. Därför behövs det bättre ramverk för ekonomin, som väger in de gränser som naturen sätter, samt incitament för företag att satsa på ny teknik och nya affärsmodeller.
– Vi måste skapa lösningar som gör att företagen inte bara tjänar pengar genom att sälja mer volym. De måste ägna sig mer åt tjänster. Om vi till exempel skulle hyra våra mobiltelefoner – inte köpa dem – skulle producenterna också ta ansvar för att de håller längre.
Vaggan till vaggan
I den 20 år gamla intervjun kallar den dåvarande generalsekreteraren för Naturskyddsföreningen avfallshanteringen för ett gigantisk problem, ”Vi kommer i en framtid skratta åt dagens situation då vi kastar värdefulla råvaror och produktionsresurser på sophögen”. Så skrattar vi idag?
– Det har hänt en del. Vi har fått några direktiv på EU-nivå, där man tvingar företagen att ta tillbaka restprodukter. Men vi har ännu inte förstått att resursflödena bör vara helt cirkulära. Inte från vaggan till graven, utan från vaggan till vaggan.
Fakta
Plus & Minus
Bättre sedan 1989: Vi har lyckats hyggligt med att minska användningen av ozonnedbrytande substanser. I Europa har vi fått bukt med de värsta försurningsproblemen.
Sämre sedan 1989: En fortsatt kollision mellan ekonomi och ekologi. För lite diskussion om folkökningens och konsumtionens miljöpåverkan.
