Här är hindren som stoppar elbilarna
Numera finns det laddstationer med kort laddtid, batterierna fungerar utmärkt och prisbilden är rimlig. Vad är det då som hindrar elbilen från att ta mark? Den frågan ställer sig Pontus Dahlberg på Elbil Sverige.
Världens överlevnad kräver radikala innovationer – det gradvisa fungerar inte längre.
När de första elbilarna kom på 1890-talet var de smidiga, tysta, och doftfria. Det fanns ingen startvev och föraren slapp växla.
På 1920-talet började bilismen breda ut sig även utanför städerna. Ottomotorn, ICE-motorn och explosionsmotorn började ta över. På 1930-talet var de flesta elbilarna försvunna.
Efter tusentals år skulle mänskligheten genom oljans evangelium bli frälst. Det gamla skulle bort, det nya skulle in. Allt som hotade de nya branscherna som gick hand i hand med oljeindustrin, skulle motarbetas eller förbjudas. Ett exempel är hampan som förbjöds med motiveringen att galna mexikaner annars skulle mörda alla småbarn. Hampan betraktas idag som världens mest användbara gröda, vilket redan Henry Ford förstod på sin tid. Han byggde en bilkaross i hampaplast, som var tio gånger så stark som stål, men vägde mindre.
Utvecklingen har efter andra världskriget fokuserat på ökad ekonomisk tillväxt: Mer pengar i plånboken. Mer pengar till pension. Mer pengar till ägarna.
Denna ekonomiska tillväxt står i direkt korrelation till energiförbrukningen, som kommer från fossila bränslen.
Nyligen uppmärksammades att de elbolag som installerat snabbladdare har börjat ta betalt, vilket ledde till närmast skadeglad kritik, främst från de som idag inte äger en elbil, eller som knappt vet vad en elbil är. ”Dubbelt så dyrt”, ”15 kronor milen”, ”Elbolagen borde skämmas”. Men ingen laddar sin elbil på snabbladdare varje dag, lika litet som att folk äter oxfilé eller hummer varje dag.
Är det då elbolagen som hindrar elbilens utveckling? Nej, tar de inte betalt, lär de inte heller installera fler snabbladdare.
Är det batteritekniken? Nej, räckvidden finns för de flesta redan idag, precis som i början av 1900-talet. De återstående procenten kan ta tåget – eller, skaffa en Tesla.
Långa laddtider? Nej, det tar bara några sekunder att sätta i laddkontakten. Sov gott!
För högt inköpspris? Nej, inte om man räknar månadskostnaden. Jämför själv på www.bilsvar.se.
Så vad säger gemene man? Jo, ”för kort räckvidd”,” ingen dragkrok”, ”ingenstans att ladda” – och nu, ”för dyrt att ladda”.
Om världens överlevnad inte handlar om en ”dragkrok”, är det då fråga om okunskap? Samma okunskap som gör att den globala uppvärmingen skenar?
Den ohållbara utvecklingen måste brytas. Vi måste vända på steken och släppa in det hållbara och förbjuda det skadliga. I detta sammanhang representerar elbilen den radikala innovationen, som medför inte bara ett naturligt ökat miljömedvetande, utan även ett genuint ökat intresse av att tillverka sin egen småskaliga solcellsel.
Elbilen bidrar till att såväl konkret som symboliskt bryta med det fossilt tillväxtorienterade tänkandet. Elbilen ger istället det sedan tusentals år hållbara tänkandet en ny chans.
På Påskön förstod man att bryta med sin okunskap och att sluta bygga stenstatyer åt kungarna – tyvärr för sent. Låt oss därför hjälpas åt att släppa fram elbilen – innan det är för sent.
