Vem bär ansvaret för att förorenad mark saneras?

Marknad Att sanera förorenad mark är en dyr affär och det är inte alltid någon vill ta på sig ansvaret, men sedan miljöbalken trädde i kraft har ansvarsfördelningen gjorts tydlig.
– Ansvaret framgår klart i lagtexten, men sedan kan det i visa fall finnas ett visst förhandlingsutrymme, säger Ingemar Alfrost, chef för Advokatfirman Fygias miljö- och fastighetsrättsavdelning.

Genom miljöbalkens införande 1999 har miljöansvaret för sanering gjorts tydligare och skärpts väsentligt. Skärpningen innebär att industriföretag och markägare numera kan åläggas ett långtgående utrednings- och saneringsansvar.

Ansvaret för sanering kan egentligen delas upp i två huvudgrupper. I första hand ligger ansvaret på dem som utövat verksamheten på den förorenade marken.

– Ansvaret gäller utövare av miljöfarlig verksamhet som bedrivits efter 30 juni 1969 och det preskriberas inte, berättar Ingemar Alfrost. 

Köparen ansvarig

Om man inte kan hitta någon ansvarig i den första gruppen, eller om den eller de som är ansvariga inte kan betala saneringskostnaderna, går miljöansvaret över till den som förvärvat den förorenade fastigheten efter den 31 december 1998 och som vid förvärvet känt till eller borde ha känt till att marken var förorenad.

– Vid en transaktion ligger ansvaret alltid på köpare och här finns det ju också en viss undersökningsskyldighet från köparens sida, förklarar Ingemar Alfrost.

Om en fastighet ökar i värde genom efterbehandlingsåtgärder kan ägaren till den fastigheten utan att vara ansvarig enligt det föregående få svara för de kostander som motsvarar värdeökningen.

Solidariskt ansvar

Finns flera ansvariga inom samma grupp anses ansvaret som regel solidariskt. Det kan till exempel handla om att flera olika drivit miljöfarlig verksamhet på samma mark. Men det solidariska ansvaret har två viktiga undantag. Åtgärder som bestäms skall vara skäliga, även i förhållande till den som anses ansvarig.

– Det ska till exempel tas med i bedömningen hur länge den ansvarige bedrivit verksamheten och vilken regler för föroreningar som gällde vid den tidpunkten, berättar Ingemar Alfrost.

Det andra undantaget innebär att om en verksamhetsutövare kan bevisa att deras bidrag till föroreningen varit så litet att det inte ensamt skulle kunna motivera en marksanering ska man bara behöva finansiera den del som föroreningen bidragit med. Den slutgiltiga kostnadsfördelningen mellan flera solidariskt ansvariga bestäms efter vad som kan ha avtalats dem emellan och annars efter en samlad skälighetsbedömning. 

Senaste nytt

Hämtar fler artiklar
Till startsidan
Miljö & Utveckling

Miljö & Utveckling Premium

Full tillgång till allt digitalt material.