Vattenburen sanitet- problemet som ingen talar om

Vattenburna toaletter har länge ansetts vara en bra sanitetslösning för att få bort lukt och smuts ur bostäder och städer. Men tekniken har minst sagt sina begränsningar. Urin, avföring och tungmetallfyllt stormvatten blandas ihop med rent dricksvatten. Tillsammans blir det stora volymer som ska renas.

– Problemet är att man blandar ihop rent vatten med föroreningar. Vattnet renas sedan inte ordentligt och utsläppen orsakar övergödning och förorenar grundvatten och vattendrag, konstaterar Cecilia Ruben som forskar i EcoSanRes-programmet vid Stockholm Environment Institute, SEI.

Fel från början

Själva idén, att blanda gifter och näringsämnen med rent vatten som strax därefter, till ett mycket högt pris, ska sorteras och återvinnas tycker hon är fel och ett slöseri med resurser. Systemet kräver reningsanläggningar och rördragningar under jord vilket är kostnadskrävande att bygga. Men det största problemet är att näringsämnen i avföring och urin, som skulle kunna gå tillbaka till kretsloppet och bli en resurs istället blir ett miljöproblem.

– Jag läste alldeles nyligen att det rinner ut orenat avloppsvatten i Faluån på grund av att ledningarna läcker och det bidrar till övergödning i området. I ett globalt perspektiv renas knappt 30 procent av avloppsvattnet från vattentoaletter, det mesta går rätt ut i hav, floder och sjöar, säger Cecilia Ruben.

En resurs

Både urin och avföring är egentligen mycket näringsrika och skulle kunna vara en stor resurs för jordbruket. Att använda urin på åkrarna kan ge lika bra resultat som att använda konstgödsel, visar resultat från forskningsprojekt EcoSanRes genomfört. Även avföring är näringsrikt, men måste först behandlas så att hälsofarliga substanser försvinner, exempelvis genom kompostering. Om man tänker att varje människa producerar 1,2 liter urin och 0,15 liter avföring dagligen är det en mängd näringsämnen som skulle kunna gå tillbaka till systemet istället för att bidra till övergödning och förorenat vatten.

– Tyvärr är sanitetsfrågor inget som diskuteras i den offentliga debatten, det är något som ingenjörerna sköter. När en ny väg eller ett nytt bostadsområde ska byggas ställer man ut förslagen och skapar debatt, men när kostbara avloppssystem ska grävas ned, då är det tyst, konstaterar Cecilia Ruben.

Nedtystat ämne

Att det är tabu att tala om mänskligt exkrement tror hon förhindrar dialog och gör att det pratas så lite om problemen med sanitet.

– På sikt måste vi byta ut de vattenbaserade systemen mot något annat. Vi har inte råd att smutsa ned utan måste jobba med de här frågorna, säger Cecilia Ruben.

Att på en gång byta ut hela vattensystemet på en gång är svårt, men när man bygger nya områden är det möjligt att tillämpa ekologisk sanitet där näringsämnena går tillbaka till kretsloppet. För det finns det många bra tekniska lösningar, enligt Cecilia Ruben.

Ekologisk sanitet

Vid ekologisk sanitet organiseras saniteten utan att den orsakar skador för hälsa och miljö. Huvudprincipen är att inte blanda urin och avföring och att användningen av vatten minimeras eller elimineras i systemet. Dessutom återanvänds näringsämnena och omvandlas till gödningsmedel som kan spridas på åkrar och odlingar. Idag finns det flera tekniska, kretsloppsanpassade lösningar.

Enda möjligheten

Inte bara i Sverige, utan också i utvecklingsländerna skulle ekologisk sanitet kunna vara ett bra alternativ. Närmare 40 procent av världens befolkning har inte någon sanitet överhuvudtaget utan måste uträtta sina behov under bar himmel, både i städer och på landsbygden. I bland annat Sydafrika, Mexiko och Kina har man framgångsrikt använt sig av ekologisk sanitet. I södra Kina har man byggt flera 100 000 ekosanitet-toaletter, berättar Cecilia Ruben.

– Vi har mycket att lära om hur man kan återanvända näringsämnen från urin och avföring, exempelvis sprida det som gödsel på grönsaksodlingar. Det gäller att se problemet med vattenburen sanitet och försöka angripa det med nya lösningar både ur ett lokalt och ett globalt perspektiv, konstaterar hon.

Fakta Sanitet, en lyx förunnad få

Idag saknar 2,4 miljarder människor, eller 40 procent av världens befolkning fungerande sanitetslösningar. 2,8 miljarder har bara en grop i närheten av hemmet och när avföring blandas med färskvatten eller lämnas på marken sprids sjukdomar. 6 000 barn dör dagligen på grund av diarré. 1,3 miljarder människor lider av rundmask. Den resterande dryga miljarden människor har toaletter med vattenburen sanitet. Endast 30 procent av dessa har någon form av avloppsrening. Även i EU är situationen dyster. Här har endast 80 av 550 stora städer avancerad rening. Till för en kort tid sedan hade varken Bryssel eller Milano någon rening alls.