Vad är värst – smuts eller kemikalier?

Alla badanläggningar hanterar dagligen kemikalier som kan ställa till stor skada hos både badgäster och personal om oturen är framme.

Som exempel kan nämnas att svenska massmedia har rapporterat om ett tiotal större olyckor med klorgasutsläpp under de senaste 20 åren. Antalet mindre kemikalieincidenter, som aldrig når massmedia, är mångdubbelt fler. Olyckor som dessa beror på slarv, dåliga rutiner, bristande utbildning och andra misstag. I de flesta av dessa större olyckor har ett tiotal personer eller fler, personal och/eller badgäster, varav många barn, fått akut uppsöka sjukhus. Är det bara en tidsfråga innan den första dödsolyckan sker?

Detta är ett omfattande och mycket allvarligt problem med potential att orsaka stor skada.

Konsekvensen av en kemikalieolycka blir, förutom i värsta fall allvarliga personskador, att badgäster undviker anläggningen och att anläggningen utreds för brott. På senare år har klorgasolyckor i badhus lett till att chefer i kommunala bolag dömts att betala skadestånd, och minst ett kommunalt bolag har dömts att betala höga företagsböter för brister i kemikaliesäkerhet.

Kemikalieolyckor orsakas nästan alltid av enkla misstag, som lika enkelt skulle kunna förebyggas. Men ofta blir man hemmablind och ser inte riskerna med sådant man hanterar varje dag. Man slappnar av och släpper på sin vaksamhet, och känner sig säker, invaggad i en falsk trygghet.

En riskinventering av kemikaliehanteringen och en uppdatering av egenkontrollen är de första stegen att ta för att få kontroll över anläggningens kemikaliesäkerhet. Om riskinventeringen visar att man behöver förbättra sin kemikaliehantering går man vidare med en åtgärdsplan. En riskinventering och en fungerande egenkontroll ger förutsättningar att förebygga olyckor och i förlängningen undvika stort lidande.

Men det är inte allt. Det finna ett mer dolt problem som badbranschen och leverantörer har dålig kunskap om, eller i vissa fall medvetet ignorerar: Kemikalier som på lång sikt gör skada inte bara på badgästerna utan också på material i simhallen och kostar stora pengar.

Det har skrivits spaltkilometer om vad som händer när klor kommer i kontakt med smuts och bildar skadliga kloreringsbiprodukter i simhallar och i bassängvatten. Utredningar och forskning visar tydligt att detta är ett problem som inte går att förbise! De bildade ämnen som man främst pratar om i Sverige är trikloramin och trihalometaner, THM, delvis klor som bundits till kväve eller organiskt kol.

Om man tittar på var dessa föroreningar kommer ifrån är kol och kväve från badgästernas svett och hud en stor källa. Här måste anläggningarna arbeta aktivt med att informera och få gästerna att tvätta sig innan badet. Detta är dock inte hela sanningen.

Alla kemikalier som används på badet och framför allt i bassängutrymmet kommer att hamna i vattnet! Det kommer att föras dit framför allt av badgäster men också på annat sätt. Hur kommer det sig då att kommunernas inköpsavdelningar, leverantörer och tillverkare väljer att beställa eller ta fram kemikalier som är direkt skadliga för vattnet och indirekt kommer att skada personal och badgäster?

Om man tittar på innehållet i många av de städkemikalier som används i ett badhus och i bassängutrymmen, samt flertalet så kallade specialkemikalier för badhus, så blir man förvånad. Alla vet att det är viktigt att minska kol och kväve i vattnet genom att få badgästerna att tvätta sig noga – ändå använder man på många ställen städkemikalier som har samma effekt som om man hällde urin i bassängen? Dessutom finner man ofta fosfat eller fosforsyra i produkterna vilket tillsammans med kol och kväve är naturliga näringsämnen för mikroorganismer och alger. Vad är det för mening med en produkt som inte skall påverka pH (vi justerar ju hela tiden för detta?) men ger biprodukter som ger simtränande ungdomar astma!?

Samtidigt har flertalet anläggningar visat att till exempel höga THM halter radikalt har kunnat minskas bara genom att byta städkemikalier! I vissa fall har man kunnat, på någon vecka, gå från THM-halter långt över Socialstyrelsens riktvärd på 100 µg/l till halter som även klarar den tyska DIN normens tuffa krav på 20 µg/l.

Är det ansvarsfullt av branschen att konstant ignorera frågan med kemikalier i simhallar, oavsett om det gäller potentiella dödsfällor eller långsiktigt påverkande biprodukter? Vi tycker inte det. Det är dags att ta tag i frågan och göra något åt det. Öka medvetenheten hos alla, få de som säger sig ha produkter som är anpassade för bad att rannsaka sig själva, få kommunens inköpsavdelning att förstå att det som är bra städkemikalier för en idrottshall inte är det i en simhall? Få till en riskinventering som kan ligga till grund för en säkrare kemikaliehantering. Ha systematiskt arbetsmiljöarbete och se över rutiner i egenkontrollen.

Det är dags att alla tar sitt ansvar, sluta skita ner när ni städar och sluta prioritera bort rutiner och säkerhet i er kemikaliehantering! Det gäller din arbetsmiljö, besökarmiljö och våra barn och ungdomars hälsa!

Vårt nyhetsbrev

De viktigaste nyheterna direkt i mejlen. Helt kostnadsfritt!
Jag godkänner att Miljö & Utveckling sparar mina uppgifter
Miljö & Utveckling

Miljö & Utveckling Premium

Full tillgång till allt digitalt material.