Många sätter likhetstecken mellan ett lågenergihus och långsiktig hållbarhet men energiförbrukningen för uppvärmningen och koldioxidutsläppen från ett hus motsvarar bara omkring 20 procent av den totala summan som gäller hållbarhet. Vi måste ta med alla aspekter när vi ska ta ställning till om ett hus är hållbart. För att uppnå 100 procents hållbarhet krävs det att en rad viktiga aspekter förutom energi ingår i beräkningen. Det handlar bland annat om husets livslängd, underhållsbehov och sociala förhållanden som inomhusklimat, hälsa och livskvalitet.
EU har gett klara riktlinjer för vad som ska räknas som hållbart byggande, och där väger hälsa och inomhusklimat tungt. Vi tillbringar mellan 70 till 90 procent av vårt liv inomhus, och därför är det viktigt att inomhusklimatet fungerar och att vi inte blir sjuka av det. Under 2008 valde EU ut byggsektorn som en av sex marknader som ska lyftas fram och utvecklas mot långsiktig hållbarhet. Mellan 10 och 15 procent av befolkningen i EU är direkt eller indirekt sysselsatt i eller knuten till byggsektorn. Om man ser på omfattningen av bygg- och bostadsmarknaden i EU så blir det höga siffror: Cirka 20 procent (räknat i ton) av Europas industriproduktion är byggnadsmaterial, 30 procent är hushållsavfall och vattenförbrukningen ligger på 20 procent. EU arbetar övergripande för att jordens sex miljarder människor – som år 2050 beräknas ha vuxit till nio miljarder – kan leva i ett hållbart samhälle. Men vad är det då som säger att ett hus är hållbart?


