Definitionen av avfall är att det är en sak, substans eller ett föremål som ägaren vill eller är skyldig att göra sig av med. Ekonomiskt värde kvittar. Användbarhet eller återanvändning spelar inte heller någon roll.
Vad är avfall – och vad är det inte?
Avfall
Avfall, det är väl sopor? I den cirkulära ekonomin är det inte fullt så enkelt. Anette Bååth analyserar begreppet avfall.
Någonting är fel
Läs vidare – starta din prenumeration
- Magasinet Miljö & Utveckling - 6 nummer per år
- Full tillgång till allt digitalt material
Men är det så enkelt? Det är så lockande att tro att avfallsdefinitionen är glasklar och enkel att tillämpa eftersom vi ju nuförtiden har en gemensam sådan inom hela EU, men icke. Särskilt delikat blir frågan om en restprodukt ska ses som avfall eller biprodukt. Såklart är detta högintressant eftersom avfall är en stor kostnadspost för många verksamheter. För att få snurr på den cirkulära ekonomin behöver vi veta vilka förutsättningar som finns att kunna handla med ett avfall.
Avfallslagstiftningen gäller inte biprodukter
En tydlig klassificering är avgörande för vilka regler som gäller för den fortsatta hanteringen. Avfallslagstiftningen gäller inte biprodukter utan där går istället produktlagstiftningen in. Tänk då på att den som återvinner ett avfall så att det upphör att vara avfall enligt Reach betraktas som tillverkare, med allt vad detta då innebär.
I avfallsdirektivet definieras produkt huvudsakligen som alla de material som med avsikt skapas i en produktionsprocess. En restprodukt är ett material som däremot inte varit avsikt med produktionsprocessen. En restprodukt kan vara ett avfall men också en biprodukt. En biprodukt är en restprodukt som inte bedöms vara avfall.
Sågspån – avfall eller inte?
Ett klassiskt exempel på en restprodukt är sågspån som uppstår när en vara tillverkas av trä. När man har en restprodukt ska man avgöra om restprodukten är ett avfall eller en biprodukt och måste därför måste man i varje enskilt fall ta ett beslut huruvida restprodukten är ett avfall eller en biprodukt.
I direktivet anges kriterier för att en restprodukt ska kunna vara en biprodukt:
– ämnet eller föremålet ska verkligen fortsätta att användas och det räcker inte bara med att detta är troligt
– ämnet eller föremålet ska kunna användas direkt utan annan bearbetning än den som är normal i industriell praxis
– ämnet eller föremålet ska produceras som en integrerad del i en produktionsprocess
– ämnet eller föremålet ska uppfylla relevanta produkt-, miljö- och hälsoskyddskrav för just den specifika användningen och inte leda till negativa följder för miljön eller människors hälsa.
Det är viktigt att uppmärksamma att alla dessa krav måste vara uppfyllda för att något ska kunna anses vara en biprodukt! Annars är och förblir restprodukten ett avfall enligt EU-domstolens avgöranden.
Produktionsprocessen kan avgöra
Om man kan producera en produkt utan att annat material uppstår, men man ändå väljer att låta detta andra material uppstå, ser praxis detta som ett tecken på att det andra materialet är en produkt i sig och inte en restprodukt. Så resonerar man även om man styrt produktionsprocessen för att ge det andra materialet specifika egenskaper.
När ett avfall genomgått en återvinningsprocess kan det upphöra att vara avfall och istället bli ett föremål eller ämne. Det är verksamhetsutövaren som då ska avgöra om ett avfall har upphört att vara ett avfall och till hjälp kan man då genom praxis utläsa att följande kriterier kan vara avgörande:
– användning kommer inte att påverka människors hälsa eller miljön negativt
– det finns ett fastställt användningsområde för ämnet eller föremålet
– det finns en marknad och efterfrågan för ämnet eller föremålet
– ämnet eller föremålet har likvärdiga egenskaper som andra på marknaden
– de tekniska kraven för lagkrav och användning är uppfyllda.
Får inte orsaka olägenhet
Praxis från domstolarna säger oss att en förutsättning för att en process ska anses vara en återvinningsprocess så att avfall upphör att vara avfall, är att avfallet uppfyller samma möjligheter för användning som ett naturmaterial. Här finns dock ett visst tolkningsutrymme. Användning av materialet får inte orsaka olägenhet för människors hälsa eller miljö.
Till slut kan en restprodukt ändå nå ett stadium då den klassas som avfall, men det fina är att man i så fall lyckats förlänga användningstiden för de resurser som en gång redan satsats. För att göra återanvändning och återvinning av material och produkter attraktivt för verksamhetsutövare måste affärsnyttan lyftas och nya affärsmöjligheter uppstå. Inför denna omställning till en mer cirkulär ekonomi är det därför viktigt att vi är öppna och nyfikna och inte rädda för samverkan.