Utsläppen från avfallsförbränning minskar

Studien är utförd av civilingenjören Nils Ahlgren och dioxinexperten professor Stellan Marklund vid Umeå universitet. Studien bygger på en jämförelse mellan åren 1985 och 1999. I Sverige fanns det 1999 22 anläggningar som förbrände hushållsavfall och annat brännbart avfall.

Resultatet av studien visar att utsläppen från landets anläggningar har minskat rejält sedan 1985. När det gäller utsläppen av kvicksilver och kadmium har de minskat med 99 procent och utsläppen av bly har minskat från 25 000 kilo per år till 35 kilo per år. För zink har utsläppen minskat från 54 000 kilo per år till 90 kilo per år.

– Den här utredningen ger ytterligare stöd i vår åsikt att förbränning av avfall är en lämplig metod, säger Weine Wiqvist, VD för Svenska Renhållningsverksföreningen i en kommentar.

Ett annat resultat som studien visar är att utsläppen i luft av dioxin har minskat från 90 gram per år 1985 till 3 gram 1999. Enligt undersökningen är dioxinresterna från förbränningen nu så fast bundna att det inte finns risk för läckage till naturen. Med utgångspunkt från undersökningen skulle det betyda att kretsloppet för dioxiner i avfallet bryts.

– Vi är övertygade om att vi kommer att bli ännu effektivare i arbetet för att minska dioxin i samhället för att undvika hälso- och miljöproblem, säger Weine Wiqvist.

I studien finns en sammanställning av hur mycket dioxin som kommer från olika källor. Men osäkerheten är fortfarande stor när det gäller de olika källornas betydelse utifrån ett hälso- och miljöperspektiv. Med utgångspunkt från den nya undersökningen visar det sig att avfallsförbränningens roll som dioxinkälla kraftigt har minskat genom de sänkta utsläppen i luften. Idag beräknas avfallsförbränningen stå för mellan fem och sex procent av dioxinutsläppen.