Stort reportage: Så blev Järva tryggare

BILDEN AV utanförskapet präglas i dag av mediernas rapportering kring den gängrelaterade brottsligheten och våldet – frågor som ytterst få företag i dag hanterar i sitt hållbarhetsarbete. Problemet med det växande utanförskapet är dock betydligt bredare än dess mest dramatiska och våldsamma konsekvenser. Utanförskapet påverkar i dag alla företag i Sverige, på ett eller annat sätt.

Svenskt Näringsliv pekar ut utanförskapet som Sveriges just nu absolut största företagsutmaning och konstaterar att utanförskapet kostar samhället cirka 270 miljarder kronor om året. Det kan jämföras med försvarets kostnad som i år beräknas landa på 63 miljarder kronor. Utanförskapet växer också, konstaterar Svenskt Näringsliv, samtidigt som svenska företag befinner sig i en kompetenskris där de inte hittar människor med rätt utbildning att anställa.

Arbetsgivarorganisationen Almega konstaterar att det är i de så kallade ”särskilt utsatta områdena” som de mest omfattande samhällsproblemen finns i dag. Utöver politiska åtgärder som ökar tryggheten i dessa områden anser Almega att företag i tjänstesektorn har ett avgörande ansvar då det är där som många av de viktigaste instegsjobben finns.

Fastighetsföretag med verksamhet i utsatta områden är en annan typ av företag som har ett ansvar för, och är direkt påverkade av, utanförskapet.

SVENSKA FASTIGHETSFÖRETAGS hållbarhetsarbete i ”utsatta områden” organiseras ofta i så kallade BID-samarbeten. BID står för Business Improvement District och samarbetet syftar till att öka tryggheten för och förbättra det lokala företagsklimatet.

– För fastighetsbolag är det enkelt att fastna i fällan av ”tomtebloss”-projekt, som kan öka den upplevda tryggheten i området under en kort period. Utmaningen ligger i att bibehålla och öka tryggheten över tid, vilket utgör den verkliga utmaningen, säger Karin Göransson, verksamhetschef för BID-samarbetsföreningen Fastighetsägare i Järva.

– Vår vision är att göra stadsdelen till en trygg, trivsam och väl fungerande del av Stockholm med ett gott rykte och högt anseende, fortsätter hon.

NÄR MILJÖ & UTVECKLING möter upp med Karin Göransson på Kämpingebacken, ett stenkast från Tensta Centrum, är himlen delvis täckt av moln med ett lätt regn. Temperaturen ligger på sex plusgrader.

Polismyndigheten klassar Tensta som ett särskilt utsatt område. Men berättelser från de boende, trygghetsmätningar och brottsstatistik vittnar om en pågående förbättring. Mycket tack vare hållbarhetsarbetet från Fastighetsägare i Järva. Föreningen grundades 2007 på initiativ av Svenska Bostäder. Samverkansmodellen BID organiserar och formaliserar samarbetet mellan fastighetsägare, lokala företag och offentliga aktörer.

BID-modellen har sina rötter i Kanada, där den utvecklades på 1970-talet för att främja affärsverksamhet och service i förorterna. Arbetsmetoden har sedan spridit sig internationellt. I dag finns det över 100 BID-projekt i Sverige.

– Vi är en politiskt obunden organisation med en medlemsbaserad budget. Vi får inga medel från Stockholms Stad eller stöd från annat håll. Finansieringen kommer helt och hållet från våra medlemmar, säger Karin Göransson.

BID-föreningen Fastighetsägare i Järva har i dag 27 medlemsföretag med över 19 600 lägenheter i sina bestånd, vilket motsvarar en täckning på drygt 75 procent av Järva. Något som särskilt attraherar medlemmar, berättar Karin Göransson, är föreningens säkerhetsbesiktningar.

– Vår säkerhetsstrateg går igenom varje medlems fastighet och dokumenterar detaljer som källarlokaler, belysning, vegetation och trappor. Denna dokumentation ger fastighetsägarna insikter om styrkor och svagheter samt föreslagna åtgärder, säger Karin Göransson.

VIDARE BERÄTTAR HON att säkerhetsbesiktningarna har minskat inbrotten kraftigt i hela Järva.

Denna slutsats drar också den sociala hållbarhetskonsulten Urban Utveckling, som med stöd av Brottsförebyggande rådet har utvärderat föreningens brottsförebyggande insatser.

– Vi anser att tryggheten för de boende börjar och slutar i deras närmiljö. Det ska inte förekomma inbrott i vinds- eller källarutrymmen.

Karin Göransson.

År 2013 rapporterades 287 inbrott i Järva. År 2021 hade detta antal minskat till 45, vilket är lägre än genomsnittet i Stockholm. Sammantaget har antalet inbrott hos föreningens medlemmar minskat med 84 procent. Den största minskningen har skett inom Svenska Bostäders bestånd som gick från 94 fullbordade inbrott 2008 till 5 2020.

– Vi anser att tryggheten för de boende börjar och slutar i deras närmiljö. Det ska inte förekomma inbrott i vinds- eller källarutrymmen. Människor ska inte sova i trappuppgången, och det ska inte förvaras droger, vapen eller sprängmedel i andra utrymmen. Detta uppnår vi genom att skapa så säkra fastigheter som möjligt, säger Karin Göransson.

EFTERSOM MÅNGA FASTIGHETSÄGARE har gått med i föreningen har de också möjlighet att förhandla fram mer kostnadseffektiva entreprenader jämfört med om de skulle göra det individuellt. Ett konkret exempel på detta är föreningens väktarupphandling.

– Det är en mycket viktig verksamhet som involverar regelbundna besök i fastigheter och utemiljöer. Väktarnas ronderingar är också en del av att bygga relationer. Vi vet att det sociala kapitalet inte är lika starkt här i Järva som det kanske är på Östermalm. Eftersom förtroendet för ordningsmakten inte är lika högt är det ännu viktigare att skapa relationer med de boende, förklarar Karin Göransson.

FÖRENINGEN ARBETAR OCKSÅ med social hållbarhet på ett bredare plan. De organiserar workshops och seminarier som täcker ämnen från trygg lokaluthyrning och oönskad påverkan till felaktig folkbokföring och våld i nära relationer.

– Vi genomför kartläggningar i form av brottsplatskartor där vi mäter olika typer av brott. Vi använder polisens statistik för att utvärdera hur vårt arbete påverkar närområdet. Vi fokuserar på saker som stölder av bilar och cyklar, rån, misshandel samt inbrott i källare och vindar, berättar Karin Göransson.

Baserat på brottsplatskartorna har det blivit betydligt lugnare i Järva de senaste åren. Svenska Bostäders trygghetsindex visar också på betydande förbättringar.

Under 2007 och 2008 låg trygghetsindexet relativt lågt, omkring 60 procent. Nu har den upplevda tryggheten ökat och ligger närmare 75-80 procent.

I TENSTA CENTRUM, bara 200 meter från Kämpingebacken, arbetar Muaat Hussein i en kosmetikbutik. Han har jobbat här i fem år och märker av de åtgärder som har vidtagits i området.

– Vissa av våra kunder kommer från innerstaden för att handla här. Förut tyckte de att det var otryggt, men nu känner de sig bekväma att åka hit, säger Muaat Hussein.

Kamerorna som har installerats i och runt torget är enligt Muaat Hussein en betydande faktor till den förbättrade tryggheten.

– Kamerorna finns också här i centrum, och de är inte gömda, vilket jag tror är positivt. De avskräcker folk från att begå brott, avslutar han.

ÄVEN OM TRYGGHETSARBETET i Tensta och Järva-området är framgångsrikt så kvarstår faktum att fastighetsföretagens arbete egentligen är ett försök att behandla symptomen av ett problem som vida överstiger deras påverkansmöjligheter. Fastighetssamverkan och kameror kan mildra, men aldrig lösa, problemen så länge utanförskapet består.

JÄRVAVECKAN ÄR STOCKHOLMS motsvarighet till politikerveckan i Almedalen. Ahmed Abdirahman, vd och grundare, är en känd profil i såväl Tensta Järva som i övriga Sverige. På frågan om företagens hållbarhetsansvar för utanförskapet menar han att ansvaret främst handlar om att säkra mångfald och inkludering på arbetsmarknaden.

– Jag kan inte begära att företag ska göra det staten ska göra när det gäller utanförskap och utsatta områden. Det är orimligt. Men att människor får rimliga chanser på arbetsmarknaden, chanser grundade på deras kunskaper och inte på deras namn, klass, tro, utsida eller dialekt – det tycker jag är jätteviktigt. Där har företagen absolut ett ansvar.

På den välbesökta Järvaveckan deltar ett stort antal stora företag och andra organisationer, på plats såväl som med ekonomiska bidrag.

– Men ett företags hållbarhetsarbete handlar ju inte enbart om att skänka pengar.

Ahmed Abdirahman tycker att det allra viktigaste ett företag kan göra för att minska utanförskapet är sätta tydliga mål för hur företaget ska bidra till ett hållbart samhälle – och konstaterar att det inte finns plats för utanförskap och utsatta områden i ett sådant samhälle.

– För att vi ska komma dit måste företag vara medvetna om vilka fördomar företaget bär på, också de omedvetna fördomarna. Det är nämligen något som i hög grad påverkar anställningsintervjuer och hantering av jobbansökningar i dag.

AHMED ABDIRAHMAN PÅPEKAR att det inte räcker att ett företag arbetar ”mot diskriminering”.

– Vi vet redan att det är olagligt att diskriminera människor. Vi behöver inte företag som kämpar mot diskriminering. Vi behöver företag som kämpar för något, för mångfald och inkludering.

Enligt Ahmed Abdirahman handlar det om något så enkelt som att vara medveten om att talang och kunskap finns i alla människor – oavsett bakgrund.

Företagens ansvar för inkludering och mångfald blir enligt Ahmed Abdirahman allt viktigare i takt med att segregeringen ökar i områden som exempelvis i Järva-området.

– Vi bor inte i samma bostadsområden längre. Vi har inte samma arbetsplatser och våra barn går inte på samma skolor eller samma dagis. Vi är inte med i samma föreningar. Avståndet har vuxit enormt och segregationen präglas av etnicitet.

PÅ PLATS I Tensta berättar Karin Göransson att det finns planer på att bygga 10 000 nya bostäder i Järva-området under de kommande åren. Föreningen Fastighetsägare i Järva arbetar redan aktivt för att engagera parterna bakom de nya fastighetsägarna i samarbetet. Arbetet går bra, men ibland möter Karin Göransson på motstånd.

– Vissa fastighetsägare ser inte värdet av att samarbeta med andra fastighetsägare.

Svårast kan det enligt Karin Göransson vara att övertyga bostadsrättsföreningar, som drivs av boende som sköter sina uppdrag på fritiden.

– För vissa bostadsrättsföreningar kan det vara oklart vilken konkret nytta de får som medlemmar. Det är mitt ansvar att förklara det, säger hon.

I TIDÖAVTALET SÄGS inget konkret om företagens ansvar för ökad mångfald och inkludering på arbetsplatserna. Men i avtalet anges faktiskt en strävan efter att utveckla lagstöd för samarbetsformer med obligatoriskt ansvar mellan det offentliga och samtliga fastighetsägare. Och här nämns just BID-modellen som ett exempel.

Men en tvingande lag om BID-samarbeten tror inte Karin Göransson är rätt väg att gå.

– Jag tror att resultatet vi har uppnått beror på det frivilliga engagemanget. Genom frivilligt engagemang skapas mer delaktighet och drivkraft. Risken med obligatorisk lagstiftning är att den kan dra med sig fastighetsägare som inte delar våra ambitioner. Men jag är nyfiken på vad utredningen kommer fram till. Det blir intressant att se, säger hon.

FRAMGÅNGEN VARIERAR MELLAN de olika BID-projekten i Sverige. Men enligt Karin Göransson tycks det finnas ett samband mellan framgång och hur länge projektet drivits. I Järva har föreningen jobbat sen 2007. Gamlestaden i Göteborg, som varit aktivt sedan 2001, har också uppnått imponerande resultat.

– Att nå hög anslutningsgrad bland fastighetsägare tar tid, säger Karin Göransson.

I BOKEN ”DET nya utanförskapet” målas en mörk bild av samhällsutvecklingen upp. En av slutsatserna är dock att andelen arbetslösa bland utrikesfödda svenskar sakta minskar. Ahmed Abdirahman menar dock att den allmänna utvecklingen hos företagen går åt fel håll.

– Som jag ser det så växer diskrimineringen. Det handlar om att fler och fler vänjer sig med segregationen. Man är bekväm med hur upplägget ser ut i dag. Och det här är ohållbart – inte minst för företag som vill tjäna pengar.

Det pratas ibland om att företag bör spegla hela samhället, men ofta stannar diskussionen vid företag som vänder sig direkt till slutkunder. Enligt Ahmed Abdirahman är speglingen viktig för alla företag.

– Att spegla samhället är minst lika viktigt när du jobbar business to business. Vi är många som kommit hit för att bo här, och vi kommer att fortsätta bo här hundratals år framåt. Vi kommer inte att försvinna. Om tio, femton år kommer vi och våra barn att arbeta på företagen som du gör affärer med. Det som var ok för tio, femton år sen är inte ok i dag. Och många saker som är ok nu kommer inte att vara det om tio, femton år framåt. För alla företag gäller det att framtidssäkra verksamheten.

När Miljö & Utveckling följer Karin Göransson genom Tensta visar hon olika fastigheter och projekt. Vi stannar till vid Bussenhusvägen där det finns sju bostadshus – alla rätt lika i utformningen.

– Det är så kallade ”Stockholmshus” och är designade för att möjliggöra snabbt och kostnadseffektivt bostadsbyggande. Stockholm stad strävar efter att bygga tusentals nya hyresrätter på relativt kort tid. Dessa hus har en enhetlig design eftersom man försöker bygga dem i serier och använda överlappande processer. Men personligen tycker jag att de ser riktigt fina ut, säger hon.

Fastighetsbolaget Olov Lindgren, vars fastigheter vi också passerar, är medlem i föreningen. Karin Göransson berättar att alla deras trapphus här i Järva är gjorda i marmor, ett material som vanligtvis håller i över 100 år.

– Det är sällan marmor används längre när man bygger hus på grund av kostnaderna. Men det är verkligen imponerande att se arkitekturen från 60-70-talet där det var så självklart att välja hållbara material.

VI GÅR OCKSÅ förbi Tensta konsthall där Fahyma Alnablsi sitter i receptionen. Förutom den dagliga verksamheten har hon startat flera projekt för att höja den sociala hållbarheten i Tensta.

– Förutom att ställa ut konst i konsthallen har jag startat flera projekt. Bland annat ”Medborgare till medborgare” där jag hjälper nyanlända med vardagsfrågor och enklare ärenden.

– Jag har också startat ett språkcafé där jag undervisar i arabiska och svenska, samt ett kvinnocafé där vi fikar och lär oss sy, brodera och göra smycken, säger Fahyma Alnablsi.

Under covidpandemin satt Fahyma ensam på Tensta konsthall varje tisdag, utrustad med visir, munskydd och handsprit, för att hjälpa människor med svenska byråkratiska frågor och kommunikation med olika myndigheter. Hon har blivit uppmärksammad för sitt engagemang och har fått erkännande för sitt arbete. Hon tilldelades titeln ”Årets Järva-hjälte” av lokaltidningen Mitti 2020 och ”Årets eldsjäl” av ABF Stockholm 2021.

Fastighetsägare i Järva och Tensta konsthall har ingen specifik samarbetsstruktur. Trots detta berättar Fahyma Alnablsi att konsthallen har ställt upp med sin lokal för föreningens stämmor vid flera tillfällen. Dessutom deltar hon regelbundet i nattvandringar och föreningsmöten.

KARIN GÖRANSSON BERÄTTAR att föreningens långsiktiga mål handlar om att fortsätta arbeta med trygghet och trivsel, men också sträva efter att jämna ut livsvillkoren.

– Trots att rapporten ”Skillnader Stockholm” är över åtta år gammal, framgår tydliga olikheter i folkhälsa, livslängd, sysselsättning, inkomst och pension. Det blir uppenbart och konkret att det finns betydande klyftor, säger hon.

Enligt Karin Göransson kan begreppen trygghet och trivsel verka triviala och tråkiga, men hon menar att de är av oerhörd betydelse.

– De boende kräver inte stora festivaler och överdåd. Det handlar snarare om att tillgodose grundläggande behov, säger Karin Göransson.

OM FESTIVALER SOM Järvaveckan inte har en direkt påverkan på tryggheten i Järva-området menar grundaren Ahmed Abdirahman att den bland mycket annat handlar om att utbilda människor, företag och organisationer om omedvetna fördomar. Han uppmanar alla företag som har ambitionen att förbättra sitt arbete med mångfald och inkludera att ta med sig sina medarbetare och delta under veckan.

– Om man inte vet om att det finns fördomar är det svårt att göra något åt dem. Den ökande segregationen leder till en ogrundad, ibland omedveten, oro för det som känns främmande. För att lösa problemet krävs möten mellan människor. Det medmänskliga mötet med människor med annan bakgrund är viktig – det är viktigare än alla föreläsningar, utbildningar eller policydokument, säger han.

Intervjun med Ahmed Abdirahman sker på telefon. Han är på väg till ett möte i centrala stan.

– På väg hit slås jag av hur kort tid det tar att färdas mellan Stockholms innerstad och våra utanförskapsområden. Det är bara tjugo minuter mellan Tensta och storföretagens huvudkontor i city. Tjugo minuter mellan Rinkeby och riksdagen, säger han innan han lägger på och går in på mötet.