Utan skolorna dör klimatomställningen 

Sverige har en hög svansföring inom både klimat- och utbildningsområdet. Men trots ett starkt stöd för hållbarhetsfrågorna i läroplanerna, där geografi bär ett huvudansvar, saknas en ansvarig myndighet och strategi för hur Sveriges skolor ska medverka i klimatomställningen. Och än värre, vi ser vissa oroande tecken på att hållbarhet i skolans värld nedprioriteras. Exempelvis har nedskärningen av svenska biståndet lett till att Den globala skolan – en nyckelaktör som i dag hjälper skolorna med hållbarhetsundervisningen – lägger ner hela sin verksamhet. 

Det går inte att underskatta skolans roll som signalaktör i samhället och dess möjlighet skapa samsyn runt – och rusta vårt samhälle för – klimatomställningen. I grund- och gymnasieskolan går i dag drygt 1,5 miljoner elever. Lägg därtill lärarkåren på cirka 100 000 personer samt elevernas vårdnadshavare, som även de nås av budskap från skolans verksamhet.

Att stärka skolan så att den på riktigt genomsyras av hållbar utveckling, utgör en otrolig möjlighet för svenskt ledarskap på flera sätt.

För det första upplever hälften av våra unga i Sverige oro för klimatet och framtiden, på global nivå är siffran över 80 procent. Det påverkar ungas skolgång, vardag och mående. Genom att säkerställa att skolan är en plats där frågan diskuteras, lösningar utforskas och elever finner olika sätt att engagera sig – möter vi unga där de befinner sig.

För det andra är intresset hos lärare efter kompetenshöjande insatser i frågan stort. Göteborgsregionens klimatlyft som nu genomförs för fjärde omgången, har haft ett högt söktryck och fått mycket goda recensioner. Även Naturvårdsverket lyfter fram att lärare bör rustas för att ta vara på ungas engagemang i klimatfrågor i sin utredning om artikel 12 i Parisavtalet. Genom nationella kompetenshöjande insatser ger vi alla nuvarande och blivande lärare möjlighet att bidra, så att arbetet inte bara faller på eldsjälarna.

För det tredje finns en tilltagande brist på kompetens inom hållbarhetsområdet. Svenskt näringsliv poängterar att kompetensbristen är ett hot mot klimatomställningen. I en nyligen publicerad delrapport inom ett regeringsuppdrag, ålagt Vinnova lyfts även behovet av kompetenshöjande insatser för de gröna näringarna. Sådana kunskapslyft är avgörande för klimatomställningen, men arbetet måste börja redan i grundskolan.

För att få med alla Sveriges skolor i klimatomställningen krävs ett nationellt klimatlyft som bör innehålla:

1. Tydliggöra vilken nuvarande, eller ny myndighet, som har ansvar för och bistå svenskt utbildningsväsen i frågor om lärande för hållbar utveckling för att nå klimatmålen. Dessutom krävs stärkt samverkan mellan offentlig sektor, akademi, civilsamhälle och näringsliv. Offentlig sektor kan sätta spelreglerna, akademin kan bidra med senaste kunskapen, civilsamhället kan spela en koordinerande roll, och näringslivet kan bidra med anknytning till engagerande verksamheter.
2. Stärkt samverkan mellan offentlig sektor, akademi, civilsamhälle och näringsliv. Offentlig sektor kan sätta spelreglerna, akademin kan bidra med senaste kunskapen, civilsamhället kan spela en koordinerande roll, och näringslivet kan bidra med anknytning till engagerande verksamheter.
3. Öronmärkt och additionell finansiering. Det pågår många bra projekt gällande lärande för hållbar utveckling inom skolan, men insatserna är oftast beroende av ideella krafter och tidsbegränsad projektfinansiering. Vi föreslår att en extra miljard avsätts i nästa budget för att stödja skolans klimatomställning.
4. Ökade resurser till lärarprogrammen. Lärarutbildningarna behöver ökade resurser och bättre förutsättningar att rusta lärarstudenterna för att kunna hantera de komplexa hållbarhetsutmaningarna och tillhörande samhälllsomställningar, samt stärka dessa dimensioner i undervisningsinnehållet.
5. En tydlig plan för årlig kompetenshöjning. Denna bör innehålla dimensionerna lärande, mående och handling för klimatet, framtagande av verktyg för kollegialt lärande och system för hur tid ska frigöras för kompetenshöjande insatser, såväl som förändringar av undervisningen.

Vi ser fram emot att alla partier lägger fram en tydlig plan, med öronmärkta medel, som möjliggör en skola som genomsyras av klimat- och hållbarhetsarbetet. Vi står redo med uppkavlade ärmar att bistå med våra gemensamma krafter.

Frida Berry Eklund, talesperson, Våra barns klimat

Helene Grantz, programsamordnare Lärande för hållbar utveckling, WWF 

Lisen Schultz, Director of Education, Stockholm Resilience Centre

Anna Mogren, utbildningsledare Rektorsutbildningen Karlstad Universitet

Maria Ojala, docent i psykologi, Örebro Universitet

Ylva Hillström, intendent, Moderna Museet

Erik Sterner, Forskare vid Environment for Development, Göteborgs Universitet

Alasdair Skelton, medlem i Researchers desk och professor i geokemi och petrologi, Stockholms universitet

Karin Hahn, organisationsutvecklare, Leda förändring

Åsa Colliander Celik, ordförande Geografilärarnas Riksförening

Emma Crawley, miljöpsykolog och lärmiljödesigner, Lead for ESD

Kata Nylén, Leg. psykolog, spec. organisationspsykologi, Klimatpsykologerna

Yrsa Dahlman, klimatutbildare och kommunikatör, Kortspelet Klimatkoll

Dorotea Blank, skolsamverkan, Chalmers Tekniska Högskola

Roger Hildingsson, statsvetare och forskare klimatpolitik, Lunds universitet

Ludwig Bengtsson Sonesson, initiativtagare Bortom Fossilsamhället, Lunds universitet

Esmeralda Sjögren, klimataktivist och styrelseledamot i Fältbiologerna

Camilla Abramsson, lärare, Spilloteket Utbildningscenter för hållbar utveckling

Torbjörn Vennström, ordförande, Klimatriksdagen