Mikael Karlsson: Under moln av förväntan

Årskrönika Mikael Karlsson, docent i miljövetenskap, KTH, berättar i en årskrönika om hur han ser på klimatläget i världen 2019. Och vad han hoppas på ska ske under 2020.

Mikael Karlsson: Under moln av förväntan
Mikael Karlsson, docent i miljövetenskap, KTH.

Begreppet cliffhanger är troligen myntat efter en följetong av Thomas Hardy från slutet av 1800-talet, där en huvudfigur bokstavligen fick hänga vid en klippkant i slutet av ett avsnitt för att locka till läsning av nästa.

Nu i teveseriernas tidevarv är begreppet vardag, men för den som skriver en nyårskrönika på miljötema inför 2020 passar det bra för att beskriva en rad händelser den sista månaden på tiotalet. Om osäkerhet är ett allmänt tidstecken är det kanske mer talande nu än annars.

Klimatet i fokus globalt

Först den globala nivån. Här är det som vanligt klimatfrågan som får uppmärksamhet. I skrivande stund pågår Madridmötet och det är fyra år sedan Parisavtalet antogs.

Innan mötet är avslutat går det inte att kommentera utfallet, men i vanlig ordning driver vissa länder på förhandlingarna medan andra står stilla eller går bakåt.

Göken i vita huset kastar ut sig själv

Den våg av klimatstrejker som sköljer över världen har inte fått avgörande inverkan på klimatdiplomatin. USA och Brasilien skapar stor osäkerhet, vilket försvårar förhandlingarna.

Samtidigt finns en möjlighet att göken i Vita huset kastar ut sig själv och hoppfullt många aktörer från USA driver på.

Men idag pekar utsläppskurvorna åt helt fel håll och en stor del av den utlovade finansieringen saknas. Utrymmet för att med hög sannolikhet klara målen i Parisavtalet krymper därför snabbt. Tjugotalet blir avgörande viktigt.

Mer hoppfullt i EU

Långt mer hoppfullt är miljöläget i EU. Nu är målet om klimatneutralitet vid 2050 antaget på högsta nivå, i Europeiska rådet, med undantag av ett ännu motvilligt Polen.

Och Europeiska kommissionens nya ordförande, Ursula von der Leyen, överraskar gång efter annan. Den för första gången vällovligt jämställda kommissionen har nu efter bara tio dagar presenterat en väg framåt för en European Green Deal, på svenska lite lustigt kallat en europeisk ”grön giv”.

Ambitionerna är höga i en rad miljöfrågor, långt utöver klimatområdet. På klimatområdet ska en slags ramlag tas fram på 100 dagar, vilket är osedvanligt snabbt marscherat.

Polen får tugga i sig

Det skrinlagda energiskattedirektivet ska omarbetas och kommande förslag ska antas med kvalificerad majoritet, istället för med enhällighet som fördröjande princip.

Det lär Polen få tugga i sig, även om von der Leyen också understryker vikten av stöd, rättvisa och delaktighet när politiken ska genomföras.

Andra ambitioner som imponerar är mål om giftfri miljö och nollhalt av föroreningar, liksom att strategier för såväl biologisk mångfald som ”gård till gaffel” ska presenteras redan till våren. Konstrasten till den otidsenlige förre ordföranden i kommissionen, Juncker, är slående. En sådan bra start på tjugotalet var tidigare svår att tänka sig.

Plumpen i EU-protokollet

Plumpen i EU-protokollet heter populism, med allt vad den både bygger på och för med sig i form av xenofobi och klimatförnekelse.

Medan antidemokrater som Orbán och Åkesson fungerar som flugpapper för makthungriga och lättköpta figurer är det brexit som mest skakar om.

Efter Johnsons storseger riskerar nu åtminstone delar av det Förenade kungariket lämna EU, om än med ytterst oklara efterverkningar – förutom att mer sakliga bedömningar visar på en rad negativa effekter för både öfolket och övriga EU-länder.

Brexit bryter fokuset

Ur miljösynpunkt innebär brexit troligen minskat tryck i klimatfrågan inom EU, samtidigt som de delar av UK som lämnar riskerar sämre skydd för biologisk mångfald och mot luftföroreningar, för att ta några exempel.

Det värsta är dock om storpopulister i andra länder börjar skrika efter att lämna EU. Det skulle ta energi från EU:s pågående arbete och riskerar minska reformtakten.

Jag bedömer dock att von der Leyens gröna och förenande planer bättre kan råda bot på populismen än vad Junckers visionslösa attityd någonsin gjorde.

Solidaritet med medmänniskor

Tänk om vi alla kunde sluta upp bakom tanken på att möta tjugotalet med framåtanda och solidaritet med medmänniskor och kommande generationer, istället för med taggarna utåt i populistisk kritik av en välfärd som inom EU, och inte minst i Sverige, trots allt tillhör den högsta i världen.

Låt oss möta osäkerhet och upplevd brist på trygghet med höga ambitioner och tydliga planer. Låt det sväva moln av förväntan över årsskiftet. Med en lustfylld men trovärdig klipphängare bygger vi stöd för en bättre värld.

Av: Mikael Karlsson, docent i miljövetenskap, KTH

Vårt nyhetsbrev

De viktigaste nyheterna direkt i mejlen. Helt kostnadsfritt!
Jag godkänner att Miljö & Utveckling sparar mina uppgifter
Miljö & Utveckling

Miljö & Utveckling Premium

Full tillgång till allt digitalt material.