Trögt för bioplast

Storsatsningarna gäller fossilplast

Men de riktigt stora plastanläggningar som byggs handlar om den fossila varianten. I slutet av förra året annonserade till exempel tyska BASF om sin största investering någonsin, då i fossil plast och i en helt annan skala. Tio miljarder euro ska satsas på en anläggning i Kina med en kapacitet på 60 000 ton plast per år.

– När industrin gör så stora investeringar i fossil produktion kan man inte säga att vi är på väg att lösa problemet, säger Fredric Bauer, forskare i miljö- och energisystem vid Lunds universitet.

Få producerar bioplast

För bioplasten finns ett fåtal producenter världen runt. Enligt en rapport från det nederländska företaget Biomass Technology Group utgör biobaserade plaster 0,4 procent av den totala plastproduktionen. Till det kommer planer på ytterligare anläggningar. Men sammantaget blir det ändå inga stora volymer i jämförelse med fossilplasten.

– En anläggning i Brasilien kan nog ge 200 000 ton bioplast om året och en i Thailand ger kanske 75 000 ton på ett år, att jämföra med produktionen av fossil plast på 400 miljoner ton om året, säger Fredric Bauer.

Tillgången på råvara ett hinder

Ett stort hinder är att den fossila plasten är så billig. På längre sikt utgör den begränsade tillgången på bioråvara ett hinder, speciellt som den också behövs i bränslesektorn.

Bioplasten löser inte heller det stora problemet med den massiva nedskräpningen. En liten andel av bioplasten är visserligen bionedbrytbar men det innebär inte att plasten bryts ner i naturen. Nedbrytningen kräver speciella anläggningar.

Inblandning av bioplast en möjlighet

Fredric Bauer räknar ändå med att plast av bioråvara kan ha en roll i den stora omställningen. Han nämner också att det går att blanda in bioråvara i vanlig plasttillverkning. När intervjun görs sitter han på ett tåg, på väg tillbaka från Stockholm där han har pratat plastpolitik med företrädare för miljödepartementet.

– Jag lyfte fram behovet av att fundera på en politik som inspireras av den som råder för bränsle, alltså att man måste ha en viss del biomaterial i det man säljer, säger Fredric Bauer.

Självreglering utlovas

Han menar att den globala plastindustrin har lyckats hålla ifrån sig skarpt formulerade krav för att istället utlova självreglering.

– Men när det gäller den grundläggande frågan om beroendet av fossil råvara har den strategin inte lett någonstans, säger Fredric Bauer.

Blandas ihop med nedbrytbar plast

En av dem som efterfrågar mer plast av förnybar råvara är Axfood. Hållbarhetschefen Åsa Domeij berättar att koncernen inte använder begreppet bioplast.

– Vi använde ordet förut, men insåg att folk inte ser skillnaden mellan nedbrytbar plast och grön polyeten, berättar hon.

Används till ekologiskt

Företaget använder inte ens den nedbrytbara varianten, eftersom den passar illa i den cirkulära ekonomin. Inga återvinningsindustrier vill ta emot den.

Att icke fossil plast är dyrare, går att hantera. Hos Axfood används den framförallt för ekologiska produkter, som kunderna är villiga att betala mer för.

Materialåtervinning viktigt

Åsa Domeij ser en stegvis övergång mot förnybart, som då också återvinns.

– Vi har som mål på kort sikt att plasterna ska gå att materialåtervinna. På längre sikt ska vi gå över till återvunnen och förnyelsebar plast, säger hon.

Styrmedel diskuteras

Åsa Domeij är även ordförande i regeringens delegation för cirkulär ekonomi. Hon berättar att där diskuteras styrmedel för plast, men inget är beslutat.

– Reduktionsplikt är en av de saker vi tittar på. Bonus-malus är absolut intressant också. Men vi har inte tagit ställning, berättar hon.