Trenden: Ökat intresse för regenerativt jordbruk

– Jag såg att det hade stor betydelse för vitaliteten i lantbruket, säger han.

Idag driver han tillsammans med sin fru Maria Torsein gården Bätaregårdens Angus utanför Falköping. Där arbetar de efter Holistic Management, som Tomas Torsein beskriver som ett bredare arbetssätt i vilket regenerativt jordbruk ingår. Fördelarna att arbeta regenerativt, jämfört med traditionellt, är enligt Tomas Torsein många.

– Man ser en större förekomst av vilt, att vattenkretsloppet blir bättre, man kan hitta nya källor på sina marker även när det är ett torrt år och man ser djupare jordar och hör fler fåglar och insekter. Dessutom blir våra livsmedel mer näringsrika, samtidigt som vi kan sälja dem billigare om vi vill, säger han.

Hur jobbar ni för att uppnå det?

– Betesplaneringen är central, att vi har djuren på ställen där de gör störst nytta. Sedan har vi en stor artrikedom där vi blandar grönsaksodling med betesproduktion och produktion av rotfrukter, bär och nötter. Vi jobbar i princip aldrig med monokultur som man ofta ser i det traditionella lantbruket, säger Tomas Toresin.

Thomas Elmqvist, professor i naturresurshållning vid Stockholm Resilience Centre, är en av författarna till rapporten Regenerative Agriculture in Europe som beskriver det regenerativa jordbrukets framfart och förutsättningar i Europa. Han säger att regenerativt jordbruk under de senaste två till tre åren tagit fart ordentligt i Europa och Sverige.

– Det handlar inte minst om att man vill ta vara på möjligheten att lagra kol. Det speciella med regenerativt jordbruk är att man betonar markhälsan, säger han.

I rapporten definieras regenerativt jordbruk efter tre mål: Att upprätthålla produktionen av mat, öka förmågan att lagra kol i marken och upprätthålla den biologiska mångfalden i landskapet.

– När vi analyserat det kan vi se att det inte är särskilt svårt att nå målen, utan att det nästan är förödande enkelt. Investerar man i en sak, som till exempel kolinlagring, så leder till bättre livsmedelsproduktion och biodiversitet, säger han.

På sikt tror Thomas Elmqvist att lönsamheten i regenerativt jordbruk kommer att vara god. Inte minst på grund av EU:s arbete med att driva på utvecklingen.

– Vi ser också att de stora livsmedelskedjorna är beredda att betala mer för den här typen av långsiktigt hållbar jordbruksproduktion. Det är ytterligare en viktig parameter, säger han.

Ulla Luhtasela, nordisk hållbarhetschef på Nestlé, bekräftar bilden. Hon säger att Nestlé har satt som mål att uppnå 20 procent regenerativa råvaror till 2025, och 50 procent regenerativa råvaror till 2030.

Hur ser du på Nestlés ansvar att driva utvecklingen?

– Satsar inte vi, kan vi inte förvänta oss att mindre företag satsar. Som världens största livsmedelsföretag har vi därför ett otroligt stort ansvar. Just nu satsar vi väldigt mycket resurser på omställningen till ett regenerativt jordbruk i Norden och globalt, säger hon.

Ett exempel som Nestlé driver är ett projekt i Finland där företaget tillsammans med den ideella stiftelsen Baltic Sea Action Group stödjer jordbrukare för att odla regenerativt och skapa produkter som sedan blir till barnmat. Ulla Luhtasela berättar att Nestle har liknande projekt runt om i världen.

Att det inte finns en tydlig definition av regenerativt jordbruk har i debatten lyfts som ett problem som kan leda till greenwashing. Därför pågår det just nu ett arbete med att ta fram en gemensam nordisk definition. Arbetet drivs av miljömärkningen Svensk Sigill och väntas vara klart i år. Ulla Luhtasela säger att hon välkomnar ett tydliggörande av begreppet.

Det största hindret för att det regenerativa jordbruket är dock enligt Thomas Elmqvist motstridiga intressen.

– De som producerar konstgödsel och bekämpningsmedel försöker givetvis bromsa den här utvecklingen för att kunna behålla sina marknadsdelar och sina produkter.