Patagonia redovisar också sina produkters miljöpåverkan på en speciell webbsida och använder sig av verktyget Bluesign för att granska plaggets livscykelpåverkan.
– Det blir mindre konfrontation och mer diskussion med våra kunder nu när vi öppet redovisar de dåliga sakerna med våra produkter. Men det var jobbigt och skrämmande i början att vara så öppna med det som var dåligt. Vi frågade oss ofta om vi verkligen kan skriva så?, berättar Jill Dumain som arbetar med miljöfrågor på Patagonia.
Vaggan till vaggan
Även Simonetta Carbonaro, professor i Design mangagement vid Textilhögskolan i Borås, talade på konferensen. Själv är hon inget fan av uttrycket hållbar utveckling eftersom hon menar att det inte finns någon hållbar affärsverksamhet utan alltid skadar miljön på något sätt. Istället pratar hon om att ta ansvar för sina varor från vaggan till vaggan och inte enbart vaggan till graven.
– Företag måste ta ansvar för gamla produkter och återanvända råvarorna i dem för att skapa nya produkter. Allt måste återanvändas, säger Simonetta Carbonaro.
Hon har nu som mål att skapa ett tvärvetenskapligt centrum tillsammans med andra svenska och internationella universitet. Fokus ska vara etik, estetik, ekologi, ekonomi och sociala utmaningar.
– Vi vill skapa en plattform, en tankesmedja, där viktiga aktörer möts för att åstadkomma en förändring. Beslutsfattare får möta forskare, kulturpersonligheter och andra utmanare. Vår ambition är att skapa ett kunskapskapital som kan återföras till samhället. Affärsfolk behöver utmanas för att genomföra förändringar, avslutar Simonetta Carbonaro.
publicerad 6 november 2009