Gröna mikroalger är fotosyntetiska vattenorganismer som med hjälp av solljus och några andra näringsämnen omvandlar CO2 till energi och biomassa. Algbiomassa anses vara ett bra utgångsmaterial för produktion av olika biobränslen eftersom dessa mikroorganismer naturligt kan bilda och lagra stora mängder lipider som kan omvandlas till biodiesel.
Dessutom kan kväve och fosfor som finns i kommunalt avloppsvatten återvinnas för att göda mikroalger, vilket innebär att biomassaproduktion och avloppsrening kan ske i samma process.
Användandet har varit begränsat
Användandet av mikroalger är dock starkt begränsat i nordliga länder, där de långa vintrarna kännetecknas med kort dagslängd och låga temperaturer begränsar tillväxten.
Men ny forskning från Umeå universitet visar att användningen av inhemska nordiska algstammar, naturligt anpassade till de tuffa miljöförhållandena som råder här, utgör en lösning för framgångsrik mikroalgodling även vid våra breddgrader.
Nordiska stammar bättre än utländska
I en studie utförd i pilotskala använde forskaren en DNA-baserad metodik, kallad metabarkodning, för att undersöka säsongsförändringar i en algdamm. I dammen sattes mikroalger från stammar som inte kommer från Norden.
Resultaten visade att den ursprungliga mikroalgen blev utkonkurrerad av andra alger och zooplanktonarter, vilket ledde till en minskning av biomassproduktionen och minskad kväve- och fosforavlägsnande, särskilt under senare delen av växtsäsongen.
– Återigen visade mitt arbete att lokala nordiska mikroalger är mycket bättre än standard stammar. Våra lokala nordiska stammar testas just nu under ”verkliga förhållanden”, i syfte att förlänga växtperioden till sen höst eller till och med vinter, säger Lorenza Ferro, författare till avhandlingen.
Läs mer om forskningen här.