Inga produkter i varukorgen.
Svenska företag löper större risk för konflikter
Special Economic Zone, SEZ, och andra handelszoner är ett tydligt exempel på konflikten mellan ekonomisk tillväxt och miljöskydd och arbetsrätt. Men hur rör och berör detta svenska företag som investerar i anläggningar och fabriker i dessa zoner?
Kinas ekonomiska mirakel Shenzen, också känt som Kinas största Special Economic Zone (hädanefter kallat SEZ), med lättare skatteregler och arbetsrätt för utländska investerare har graderats som en ”global environmental hotspot” av United Nations Environment Programme, Unep, 2006. Detta innebär i korthet ett område som lidit en enorm miljöfara på väldigt kort tid. Unep:s utredning måste vara den minst diskuterade rapporten vad gäller miljöfrågor genom historien. Vidare har över 20 miljoner kinesiska bönder blivit av med mark och hem för att bereda väg åt fler SEZ, för utländska investeringar. Detta anses fortsättningsvis vara en del av moderniseringen av Kina enligt Världshandelsorganisationen, WTO.
Inhemska utredningar i både Indien och Kina visar på att det inte förekommer en naturlig anställning av de bönder och fiskare som förlorar sin mark. Detta för att företag naturligtvis söker så kallade ”skilled workers” och inte bönder och fiskare till sin produktion. Och för att de bönder och fiskare som varit just detta i generationer inte vill göra något annat. Utredningarna visar vidare på att någon kompensation inte utdelats till de vars mark har fråntagits dem. I Indien rör det sig om cirka 50 miljoner människor som nu är landlösa och fallit under fattigdomsgränsen. De miljömässiga och arbetsrättsliga farorna är mycket högre i SEZ:s än i”vanliga industriella områden”. Lokalt kallas dessa oftast för ”corporate states” det vill säga ett styre helt i industrins regi med väldigt få statlig kontroller av efterlevnad av arbetsrätt och miljörätt. Exempelvis finns ytterst få kontroller i både Indien och Kina av hur man hanterar miljöfarligt avfall i sådana områden, och miljöfarlig dumpning av detsamma är ingen ovanlig syn.
I exempelvis Indien, Kina och Mexiko har stora mängder skog avverkats i export och handelszoner och istället har trädet eucalyptus odlats fram. Kommersiella träd som eukalyptus är mycket snabbväxande och bryter grundvattnet avsevärt. Det tillåter inte heller andra arter att växa i samma område. Jorderosion är ytterligare ett problem som inte kan förhindras av träd som eucalyptus. I andra handelszoner har skog bara avverkats för att snabbt skapa handelsfrämjande områden. Och så klart har detta en stor inverkan på den biologiska mångfalden.
SEZ och andra handelszoner är ett tydligt exempel på konflikten mellan ekonomisk tillväxt och miljöskydd och arbetsrätt. Men hur rör och berör detta svenska företag som investerar i anläggningar och fabriker i SEZ:s? Risken att svenska företag, eller företag överhuvudtaget, skall dras in i konflikter, exempelvis strejker, hot och våld från de bönder, fiskare, och minoritetsgrupper som drabbats av moderniseringen är påtaglig och det finns en rad fall där fabrikschefer dödats och misshandlats av dem som en gång bodde och verkade i området innan det blev en SEZ. Det viktigaste för företagen är att infoga riskerna, både sina egna och de som en gång bott i området i en Enterprize Risk Management, ERM, och i denna ställa konkreta frågor som: Har ersättning av ursprungsbefolkningen gjorts? Har de lokala myndigheterna visat på starka bevis för ersättning? Har företaget dubbelkollat om detta skett på marknivå? Vad finns det arbetsrättsliga och miljörättsliga risker specifikt för SEZ:s? Har man gjort tillräckligt med jämförelser och benchmarkat med andra företag i området?
Men det viktigaste av allt är nog att den svenska staten och storbolagen ställer samma krav på indiska, kinesiska stater och andra stater som nu aggressivt forcerar bort natur och människor för att bana väg för moderniseringen. Vi måste tillsammans ställa krav om vi menar allvar om exempelvis miljöfrågor.
Parul Sharma,
