Allvarligast är att man inte presenterar tidigare studier som bekräftar att de uppmätta nivåerna inte innebär någon risk enligt tidigare omfattande riskbedömningar. Dessutom berättade forskningsgruppen inte heller att dessa ämnen fasades ut under 2000-talet inom EU och att golvtillverkarna på den svenska marknaden i princip inte har använt dessa på över 20 år.
De allvarligaste problemen med studien ”PVC Flooring at Home and Uptake of Phthalates in Pregnant Women” som publicerats online i tidskriften Indoor Air är:
Ingen hänsyn har tagits till tidigare studier
Grundläggande för vetenskaplig forskning är att observationer och resultat ska sättas in i ett sammanhang. Man ska presentera tidigare relevanta studier inom området och relatera sina egna resultat till dessa. Detta har inte Carl-Gustav Bornehags forskningsgrupp gjort.
Det finns en rad tidigare studier som mätt halterna av dessa kemikalier i urinen hos olika grupper i olika länder. En bra sammanställning av dessa finns i den omfattande riskbedömning av kemikalien BBP som presentaredes 2007 av EU kommissionens expertmyndigheter. Slutsatsen var att inga av de uppmätta nivåerna utgjorde en risk – säkerhetsmarginalerna var mycket höga.
Ensidig fokusering på golv
Syftet med studien var att undersöka om det fanns en koppling mellan några utvalda kemikalier och PVC-golv. Man ignorerade det faktum att halterna i urinen visar den totala exponeringen och att riskbedömningen för BBP visat att exponeringen från inomhusmiljön endast utgjorde en hundradel av denna.
Dessutom stod golven för mindre än hälften av användningen av BBP. Andra produkter var exempelvis lim, färg och lack. Det är ovetenskapligt att man i studien inte redogör för dessa fakta utan bara antar att källan är golven.
Dessutom skiljer forskarna inte på fara och risk. Enligt EU-kommissionens riskbedömning av mjukgöraren BBP var säkerhetsmarginalen extremt hög för produkter som användes inomhus och därför ingen anledning till oro för konsumenternas exponering.
Tidsaspekten och utvecklingen
De tre ftalater som pekas ut i studien (DBP, BBP och DEHP) har fasats ut av den europeiska plastbranschen under början av 2000-talet till förmån för nya mjukgörare med bättre miljö- och hälsoprofil. Golvleverantörerna på den svenska marknaden har i princip inte använt dem på över 20 år. Bornehags forskningsgrupp gjorde mätningarna mellan 2007 och 2010.
Sammantaget innebär detta att resultaten från studien inte vilar på ett fullgott vetenskapligt resonemang. Vi hoppas också att Karlstads universitet ändrar sin nyhet om studien så att inte konsumenter felaktigt oroas för plastgolv.
Av: Tekn Dr Lena Lundberg, PVC Forum – en sektorgrupp inom IKEM
Läs mer om studien här.