Stor guide till COP27: Det viktigaste som kan ske och oddsen att det händer

COP27 6-18 november är det dags för det årliga klimatmötet COP27. Räkna med magert resultat, skriver Mattias Goldmann, som uppmanar till skärpt klimatagerande från företag, organisationer, kommuner och länder. Här är hans guide till COP27 med de sju viktigaste sakerna att hålla koll på.

Stor guide till COP27: Det viktigaste som kan ske och oddsen att det händer
Mattias Goldmanns guide till COP27 är här.

1. Ingångsvärdena är tvetydiga. Å ena sidan är fokus i stora delar av världen på att återstarta ekonomin efter pandemin och att hantera effekterna av Putins krig, inklusive att erbjuda mer el och energi även om den är fossil. Å andra sidan visar den massiva översvämningen av Pakistan, orkanen Ian över USA och skyfallen i Australien att klimatförändringarna sker i nutid.

2. Klimatåtaganden

Varje land ska enligt Parisavtalet lämna in och återkommande skärpa sina nationella åtaganden, Nationally Determined Contributions. Den första skärpningen skedde i samband med COP26, men mötet konstaterade att det inte på långa vägar räcker för att nå tvågradersmålet, än mindre 1,5. Därför enades man om att alla länder måste skärpa sina NDC redan till COP27.

Fakta

Krönika

Detta är opinionsmaterial. De åsikter som framförs är skribentens egna.

I slutet av oktober hade bara 24 länder gjort detta, vilket i sig pekar på ett svagt ordförandeskap – till COP26 hade britterna aldrig accepterat en så svag efterlevnad. Climate Action Tracker klassar enbart Australiens som en skärpning. Bland annat Indien, Indonesien, Brasilien, Storbritannien och COP27-ordförandelandet Egypten har reviderat sina NDC men inte skärpt målen.

Enligt UNFCCC:s nya syntesrapport kommer utsläppen att öka med drygt 10 procent till år 2030 jämfört med år 2010, mot den drygt 40 procents minskning som IPCC anger som nödvändig för att klara klimatmålen. Utsikterna för kraftiga utsläppsminskningar är bleka, även om det finns positiva tecken: Kina har kraftigt minskat kolimporten, Sydkorea ökar sin klimatbudget med 62 procent, Vietnam skärper sin energiplan, Indonesien ska minska klimatpåverkan med 29 procent till 2030 och EU väntas presentera delar av FitFor55-paketet.

3. Finansiering

Internationell klimatfinansiering ska sedan år 2020 vara minst 100 miljarder US dollar per år. På COP27 kommer missnöjet att vara stort med att nivån aldrig uppnåtts. Kanske är det tur för mötet att siffrorna släpar så att 2020 års är de senaste vi har, för allt talar för att stödet minskade år 2021 och 2022; pandemibekämpning, ekonomisk återhämtning och militär rustning prioriterades. Nya finansieringslöften kommer nästan alltid på själva COP, men detta år blir det troligen tunnsått – det skulle på många håll tas emot dåligt av väljarna hemmavid.

En grundfråga är också hur man räknar till 100; OECD anger till exempel att den internationella klimatfinansieringen år 2020 nådde 83 miljarder dollar, medan Oxfam bara kommer fram till en dryg fjärdedel av detta, delvis beroende på olika syn på hur man räknar lån till kommersiella eller nästan kommersiella termer.

Utöver det kortsiktiga missnöjet, finns en långsiktig förväntning.

Utöver det kortsiktiga missnöjet, finns en långsiktig förväntning. Medan målet om 100 miljarder USD per år beslutades om bak stängda dörrar, beslutades på COP26 om processen för att förhandla fram det nya långsiktiga klimatfinansieringsmålet som ska gälla efter år 2025 – NCQS, New Collective Quantified Goal on Climate Finance. I detta ingår COP26-löftet om minst 40 mdr USD per år i anpassningsfinansiering.

Den första politiska högnivåförhandlingen om det långsiktiga målet hålls 9 november, Afrikanska förhandlingsgruppen har redan begärt att dessa mål tas fram på COP27, och flera tekniska förmöten har hållits under året.

Förutom totalbeloppet, som dominerar medierapporteringen, är frågan om en andel ska reserveras för anpassning, som hittills bara fått sju procent av totalen, och för de fattigaste länderna (LDC). I frågan ligger också vad som ska räknas som ”new and additional” i internationellt bistånd; bara de medel som klassas som bortom det normala får räknas – men är det FN:s rekommendation på 0,7 procent av BNP, är det den biståndsnivå som gäller vid en viss tidpunkt eller är det så urvattnat att alla nya satsningar efter ett visst datum per definition är nya?

Frågan om tillgång till pengarna blir också viktig; IIED sammanfattar att endast någon enstaka procent av klimatfinansieringen har hittills gått till ursprungsbefolkningar eller minoriteter, stad har fått mer än landsbygd, de fattigaste är underrepresenterade bland mottagarna och små projekt har haft svårt att hitta finansiering. Denna problembeskrivning är alla eniga om, men det är inte givet att alla mottagarländer i praktiken är positiva till minskad kontroll över pengaflödena. IPCC anger behovet enbart för klimatanpassning till 140-300 mdr USD per år från 2030 och 500 miljarder årligen från 2050, om inte utsläppskurvan mycket snabbt vänder nedåt.

4. Loss&Damage

Klimatpåverkan måste minska och vi måste anpassa oss till ett förändrat klimat, med en tvåårig Global Goal on Adaptation-process vars halvtidsavstämning är en av EU:s prioriteringar för detta COP. Men det finns också sådant som inte går att anpassa sig till – oåterkalleliga förluster och skador.

På COP19 etablerades Warsaw International Mechanism som skulle adressera loss&damage, i Parisavtalet som togs på COP21 fick Loss&Damage en särskild artikel 8, på COP25 enades man om Santiago Network on Loss and Damage (SNLD) och på COP26 fick den regler och mandat. Under COP26 var Skottland först att öronmärka ett stöd till Loss&Damage, på FN:s generalförsamling i år uppmanade generalsekreterare Guterres att beskatta fossilbränslebolagens vinster extra och ge pengarna till Loss&Damage, och i september var Danmark första land att utbetala medel specifikt för L&D, med 100 miljoner danska kronor.

Pengarna fördelas mellan olika befintliga organisationer, men på COP27 är förväntningarna stora på att en särskild finansieringsmekanism för Loss&Damage formellt beslutas om, ungefär som Anpassningsfonden.

5. Egyptiska ordförandeskapet

Varje klimatmöte bygger vidare på de förra, COP27 i synnerhet på Parisavtalet som äntligen är fullt ut operationellt, och COP26, med Glasgow-pakten och skrivningar om att ”fasa ned” kolanvändning, stoppa avskogning, minska metanutsläpp och öka investeringarna i företag med nettonoll-mål. Egypten ser sig enligt sin klimatchefsförhandlare Mohamed Nasr som en brygga mellan nord och syd, vilket verkligen kan behövas i dessa tider av svåra motsättningar.

Egyptens miljöminister, Dr. Yasmine Fouad, anger i sitt COP-uttalande att Egypten varit ledande i Afrikas klimatomställning med bland annat African Renewable Energy Initiative och African Adaptation Initiative. Hon håller dock inte i ordförandeklubban på COP, det förväntas utrikesminister Sameh Shoukry göra (formellt är detta första beslutspunkt på dagordningen). Hans fokus är på COP:s tio temadagar, icke-specificerade utspel och ” the indispensable role of youth organizations”.

Egyptens programförklaring för COP27 anger i många ord att tiden för ord är över, nu är det handling som gäller, men är långt mindre konkret än COP26 i Glasgow. Egyptens val av Coca-Cola som huvudsponsor av COP27 tas av några som intäkt för bristande ambitioner.

Civilsamhället har visat en viss skepsis mot ordförandelandet. Dels gäller det Egyptens politiska styre, med minst 65 000 politiska fångar enligt Arabic Network for Human Rights Information, tredje flest avrättningar i världen enligt Amnesty. Dels gäller det själva mötesplatsen; Sharm-el-Sheik ligger avsides vilket underlättar kontrollen av deltagarna och försvårar ett brett deltagande, särskilt som boendet är dyrt och begränsat. COP26 hade det största deltagandet någonsin, med över 40 000 registrerade deltagare, COP27 kommer att ligga på ungefär en tredjedel av detta.

6. Artikel 6

Parisavtalets kanske svårast nöt att knäcka var hur industrialiserade länder ska kunna bidra till att genomföra utsläppsminskningar i utvecklingsländer, enligt deras Nationally Determined Contributions, NDC. Klimatnyttan måste säkerställas och dubbelräkning kan inte tillåtas. Det sker med Artikel 6, där bland annat Schweiz nu finansierar omfattande satsningar på hållbar kollektivtrafik i Asien, och Sverige slutit bilaterala avtal med bl.a. Nepal för ”kompletterande åtgärder som vid behov kan användas för att vi ska nå vårt mål om noll nettoutsläpp av växthusgaser till 2045.”

UNFCCC:s Standing Committee on Finance slår fast att utvecklingsländer behöver upp till 5900 miljarder USD för att finansiera sina NDCs. Totalt finns i nuläget avtal för dryg 20 miljarder USD, här räknar jag med ett antal högtidliga undertecknanden på plats på COP. Det är mindre känsligt än nya finansieringslöften eftersom det kan utmålas som kostnadseffektiva sätt att nå egna klimatmål, och samverkan kan gynna det egna näringslivet. Med Artikel 6 kan också separata marknader för utsläppshandel länkas till varann, med större transparens och möjligheten att kostnadseffektivt minska utsläppen.

7. Sveriges roll

Sverige kommer till COP27 med Mattias Frumerie som numera ganska garvad chefsförhandlare och klimat- och miljöminister Romina Pourmokhtari som helt ny i rollen. Hon har förväntningar på sig dels för att Sverige historiskt varit en av de största klimatfinansiärerna, dels för att Sverige till årsskiftet tar över EU:s ordförandeskap i denna och alla andra frågor.

Sverige kommer att på mötet förväntas klargöra vad man menar med regeringsförklaringens skrivning att ”Kärnstödet riktas om från multilaterala organisationerna till civilsamhället” samt att fokus ska vara på ”utökat och effektiviserat klimatbistånd”.

Ingår Sveriges stöd till Gröna Klimatfonden, GEF och Anpassningsfonden i kärnstödet som ska bort, eller klimatbiståndet som ska öka? Gäller regeringens löfte från i höstas att minst fördubbla klimatbiståndet till år 2025, till 15 miljarder kronor? När Pourmokhtari får frågor som dessa hänvisar hon till biståndsminister Johan Forssell, men det är Pourmokhtari som ska förklara Sveriges linje på COP.

– Mattias Goldmann

Mattias var på plats i Paris för Parisavtalet, i Warszawa, Marrakech och många av de andra COP-mötena, men han åker inte på COP i år, han bor nu i Bangkok och vill visa att det går att följa förhandlingarna också på avstånd.

Temadagarna på COP27 dag för dag

Nedan med det egyptiska ordförandeskapets ord, om än förkortat. Se https://cop27.eg/#/presidency/eventsThematic

9/11: Finance Day: Fokus på de finansiella åtagandena från COP26, innovativa finansieringslösningar, rundabordssamtal för finansministrar

10/11: Science Day: 20222 års skörd av IPCC-rapporter, slutsatserna från Stockholm+50, UNDRR-konferensen om katastrofhantering,

10/11: Youth&Future Generations Day (också). För att säkerställa att unga röster hörs.

11/11: Decarbonization Day. Tekniker för att minska klimatpåverkan i industriella sektorer, lösningar

12/11: Adaptation & Agriculture Day. IPCC:s arbetsgrupp för anpassning redovisar, livsmedelssäkerhet och minskat svinn i livsmedelskedjan diskuteras. Loss&Damage hanteras här.

14/11: Gender Day. Dagen ska belysa kvinnans roll i klimatanpassningen

14/11: Water Day. Hållbar vattenanvändning, torka, vattensamarbete över gränserna, tidiga varningssystem för översvämning etc

15/11: Ace & Civil Society Day: En dag för dialog med civilsamhället, med en särskild plattform för att diskutera utmaningar och lösningar.

15/11: Energy Day: Energiskiftets alla delar, med särskilt fokus på rättvis omställning, grön vätgas, förnybar energi och smarta elnät.

16/11: Biodiversity Day: Natur- och ekosystemsbaserade lösningar, hur klimatet påverkar haven, biodiversitet, utrotningshotade arter.

17/11: Solutions Day: Fokus på lösningar som involverar flera sektorer, inklusive grönare finanser, hållbara städer och resilient infrastruktur.

Miljö & Utveckling

Miljö & Utveckling Premium

Full tillgång till allt digitalt material.

Det senaste