Snedvriden konkurrens och stor kompetensbrist om CSRD blir verklighet

Utredningen bedömer att de sex stora revisionsbyråerna troligtvis kommer stå för merparten av revisorerna som anlitas men har de rätt kompetens inom hållbarhetsfrågor och den bakomliggande kunskapen som krävs? Inte nödvändigtvis. EU-kommissionens CSRD-direktiv har utropats som en vändpunkt för unionens försök att främja hållbarhet och gröna affärsmodeller. Direktivet syftar till att harmonisera hållbarhetsinformation och möta den ökande globala efterfrågan på hållbara affärsmodeller.

En central del av direktivet är kravet på kvalitetsgranskning av hållbarhetsrapporterna. En validering av innehållet är nödvändigt för att säkerställa att rapporterna är pålitliga,trovärdiga och att åtgärderna som anges ger önskad effekt.

I juni remitterades den utredning som tagit fram förslag på svenska företag ska tillämpa detta omfattande regelverk. Branschorganisationen Swetic, företrädare för svenska företag verksamma inom TIC-branschen (testing, inspecition, certification), är därför djupt oroade över utredningens restriktiva förslag om att begränsa möjligheten för oberoende ackrediterade kvalitetsgranskare att delta i processen. Förslaget står i strid med direktivets mål att främja mångfald och öppenhet på marknaden för granskningstjänster.

Swetic har tidigare framfört sina åsikter, förslag och reservationer i frågan, både som expert i utredningen och som svarande på remissen, utan att få gehör. Detta trots att vi inte är ensamma i vår kritik. Både Svenskt Näringsliv och Konkurrensverket har starkt avstyrkt utredningens förslag att inte tillåta oberoende kvalitetsgranskare av hållbarhetsrapporter och nu börjar tiden bli knapp. Reglerna träder i kraft redan 2024 och väntas omfatta närmare 2000 företag.

Låt oss därför, en gång för alla förtydliga varför förslaget bör omprövas snarast.

Snedvriden konkurrens och brist på kompetens

Det är uppenbart att det kommer att finnas ett betydande behov av kompetens för att möta de nya kraven inom hållbarhetsrapporteringen. Utredningen bedömer att de sex stora revisionsbyråerna troligtvis kommer stå för merparten av revisorerna som anlitas men har de rätt kompetens inom hållbarhetsfrågor och den bakomliggande kunskapen som krävs? Inte nödvändigtvis. Granskning av hållbarhetsrapportering är idag inte obligatoriskt i den teoretiska utbildningen för auktoriserade revisorer. Ett undantag föreslås därför som möjliggör för revisorer, auktoriserade före 1 januari 2026, att granska hållbarhetsarapporter så länge de fortbildar sig på området.

Varför ska Sverige tillåta auktoriserade revisorer med bristande kompetens att granska hållbarhetsrapporter, under flera år, när vi har oberoende ackrediterade kvalitetsgranskare med både teoretisk och praktisk erfarenhet av hållbarhetsfrågor samt branschkompetens och nödvändig tekniskt kunnande? CSRD-direktivet syftar inte bara till att ge finansmarknaderna tillgång till pålitlig hållbarhetsinformation, utan också att hjälpa företag att identifiera och hantera sina egna hållbarhetsrisker och möjligheter – för det krävs djupgående kompetens.

Att utesluta granskningskompetens är alltså inte bara en omotiverad åtgärd, den riskerar dessutom att underminera betydelsen av valideringsfunktionen. Utredningen öppnar däremot upp för att, i ett senare skede, tillåta oberoende kvalitetsgranskare. Men försprånget revisionsbyråerna skulle få blir svårt, för att inte säga omöjligt, för andra aktörer att ta igen.

Den osunda konkurrensen är därmed ett faktum. Därtill är ett av direktivets syften är att motverka riskerna med koncentration på revisionsmarknaden och att öka tillgången till kvalitetsgranskningstjänster. Det är därför motsägelsefullt att den svenska utredningen inte främjar en öppnare och mer diversifierad marknad för granskning. Genom att tillåta oberoende kvalitetsgranskare kan konkurrenstrycket öka, vilket kan gynna både pris och kvalitet på de tjänster som erbjuds och inte minst tillgången till rätt kompetens.

Internationell praxis och etablerat system

Utredningen hävdar slutligen att befintliga system för oberoende kvalitetsgranskare inte kan anpassas för att möta kraven inom CSRD. Detta påstående saknar saklig grund. Sveriges ackrediterade företag har en lång erfarenhet av att tillhandahålla högkvalitativa tjänster inom en rad områden, inklusive hållbarhetsgranskning. Dessutom, och särskilt med hänsyn till hållbarhetsområdet, tillhandahåller det etablerade ackrediteringssystemet internationella standarder som är professionsneutrala och kan tillämpas av både revisorer och oberoende kvalitetsgranskare. I detta avseende möter ackrediteringssystemet partnernas behov och säkerställer korrekt styrning och förmågan hos ackrediterade företag att utföra bedömningar, samtidigt som det säkerställer oberoendet, som är ett grundelement i dessa standarder.

Genom att inkludera oberoende kvalitetsgranskare med en stark etisk förpliktelse kan vi kan vi alltså balansera behovet av öppenhet med skyddet av konkurrensen. Det är dags att ta kritiken på allvar och fatta beslut som gynnar en hållbar och konkurrenskraftig framtid.

Jörgen Backersgård,
ordförande Swetic, head of service development and excellence, Dekra

Hans Lindahl,
ledamot Swetic, vd Kiwa Certification

Herman Fahlström, medlemsrepresentant Swetic, Certification Manager Sweden Bureau Veritas

Massimo Di Biaggio,
medlemsrepresentant Swetic, ESG Practice Lead Sweden, DNV