Segt i förhandlingar om biologisk mångfald

Ungefär en veckas förhandlingar har passerat i japanska Nagoya. Biologisk mångfald står på dagordningen. Lars Berg, samordnande förhandlare för Sverige under Nagoya-mötet, sammanfattar läget:

– Det som är positivt är att det är väldigt tydligt att alla länder som är här delar mötets huvudmålsättningar och arbetar gemensamt mot att lösa de frågor som ligger på bordet.

Han säger även att det går ganska trögt. Många svåra frågor är olösta och kommer att förbli så in i det sista. Men han är ändå hoppfull om ett resultat, om än inte förrän sista dagen i förhandlingarna.

– Man vill inte släppa viktiga frågor förrän man har sett hela förhandlingspaketet. Det kommer att vara ganska många frågor som är olösta in i det sista men som kan lösas med skickligt förhandlingsspel i slutänden.

Tre huvudfrågor

Han berättar att mötet handlar om tre huvudfrågor: att ta fram en global handlingsplan för biologisk mångfald med sikte på de närmaste tio åren, att komma överens om hur planen ska få stöd genom att man ska mobilisera resurser, särskilt i fattiga länder. Den tredje huvudfrågan är att man ska enas om ett rättsligt bindande instrument för biologisk mångfald.

Mer konkret handlar förhandlingarna bland annat om marina områden och skydd av marina resurser.

– De innehåller stora ekonomiska värden, inte minst fiskeresurserna. Målet är att säkra de resurserna även för framtiden.

Viktig morot

En annan fråga som diskuteras och som lyfts fram i TEEB-rapporten tidigare är att länder ska hitta nya angreppsätt för att skydda biologisk mångfald genom att beräkna det ekonomiska värdet av ekosystemtjänster.

– Om man kan tydliggöra värdet av ekosystemtjänster blir det en viktig morot.

Ytterligare en viktig sak att komma överens om är protokollet om genetiska resurser, det vill säga att bestämma om tillträde till och fördelning av vinster från genetiska resurser, exempelvis användandet av växters genetiska material för att förbättra grödor och mediciner.

– Det är svårt att komma överens om hur man ska säkra efterlevnad av instrumentet och hur det ska införlivas i nationella lagstiftningar så att det underlättar forskning och utveckling och generar avkastning.