Medicin har historiskt sett främst handlat om chanstagning. ”Läkaren” gissade vad som var fel på dig och vilken behandling du behövde. Det medicinska fältet är numera föredömligt evidensbaserat, men andra områden sackar efter. Inte minst fattar offentlig sektor alltför ofta beslut på lösa grunder. Till exempel nöjer sig kommuner vanemässigt med att följa upp med kvalitativa undersökningar och enkel statistik. Men intervjuer missar ofta det faktiska beteendet och siffror är meningslösa om de baseras på dålig data.
Samhället behöver ersätta gissningar med kunskap. Bra mätinstrument, bra kontrollgrupper och bra statistiska analysmetoder. Bara då kan vi optimera effekt och kostnadseffektivitet. I andra länder har What Works och liknande rörelser främjat sådana arbetssätt, medan svenska aktörer har fortsatt att gissa.