Så vände Costa Rica förlusten av biologisk mångfald

Runt 1960 blev Costa Rica även en stor köttproducent. Det medförde att landet förlorade fyra procent av sina skogar varje år mellan 1940 och 1987. Då hade tre fjärdedelar av de ursprungliga skogsområdena förstörts och landet täcktes endast av 21 procent skog.

Men 1990 skedde ett skifte och den negativa utvecklingen började sakta men säkert vända. Idag täcks 52 procent av Costa Ricas yta av skog och landet innehåller omkring fem procent av världens biologiska mångfald.

Då vände Costa Rica trenden

Diego Borgarin forskar inom biologisk mångfald vid University of Costa Rica. Han berättar att startskottet för att vända den negativa utvecklingen kom redan 1948 då Costa Rica upplöste sin armé.

– När Costa Rica inte länge behövde investera i militär aktivitet, kunde man i stället börja rikta sina resurser mot utbildning, offentliga institutioner, sjukvård och bevarandet av biologisk mångfald, säger han.

En annan milstolpe säger han var när svenska Nicolas Wessberg och danska Karen Morgensen etablerade sig i Montezuma 1954. De blev fascinerade av områdets biologiska mångfald, men oroade över den höga avverkningsgraden. Tillsammans köpte de därför 1250 hektar mark som de gjorde till Costa Ricas första naturreservat.

Markägare fick betalt för att inte avverka

Vid 1970-talet svepte den ”gröna revolutionen” över Costa Rica. Då undertecknades Costa Ricas skogsbrukslag med strängare krav på att bevara, skydda och restaurera landets skogar. I slutet av 1980-talet beslutade regeringen att använda bensinskatten för att subventionera de markägare som valde att inte avverka sin skog. Att inte avverka blev därmed ekonomiskt fördelaktigt för markägarna.

– Det var avgörande för att den biologiska mångfalden kunde återhämta sig. Man började skapa fler naturreservat och skyddade zoner, säger Diego Bogarin.

I slutet av1980 började även turistverksamheten ta fart. Diego Bogarin berättar att intäkterna från turismen så småningom blev högre än intäkterna från produktionen av kaffe, banan och kött.

– Turismen ledde till ökade inkomster, fler arbetstillfällen, främjande av lokala företag och ökade insatser för skydd av skog och biologisk mångfald. Ett utmärkande drag för turismen i regionen är dess beroende av biologisk mångfald. Det går hand i hand, säger han.

Bättre levnadsstandard

I takt med att man började arbeta alltmer aktivt med skydd och bevarande av biologisk mångfald, berättar Diego Bogarin att levnadsstandarden blev allt bättre. Han lyfter bland annat att alla barn idag har rätt till utbildning där undervisning om biologisk mångfald är en viktig del.

– Det är viktigt att barn är medvetna om vad vi skyddar. Om barnen är i kontakt med naturen så kommer de vilja skydda den när de växer upp. De får lära sig om allt från grodor, blommor, och växter till Costa Ricas historia, säger han.

Vidare lyfter han att landets universitet också arbetar aktivt med att öka och sprida kunskapen om Costa Ricas biologiska mångfald. Detta genom inventeringar och kartläggningar av ekosystem och arter, samt att göra informationen tillgänglig för allmänheten.

Flera utmaningar kvar att lösa

Utvecklingen i Costa Rica går åt rätt håll, men Diego Bogarin säger att det fortfarande finns många utmaningar att lösa.

– Vi är till 70 procent beroende av fossila bränslen, vilket vi måste bli av med. Därtill behöver vi förbättra hanteringen av plastavfall i tätorter, utveckla kollektivtrafiken samt bekämpa social ojämlikhet. Även om levnadsstandarden har blivit bättre, finns det korruption och kriminalitet som vi måste komma till rätta med, säger han.

Vad gäller biologisk mångfald går trenden i Costa Rica åt rätt håll, till skillnad från i resten av världen. Vad är ditt viktigaste budskap?

– Att satsa på kunskap och utbildning. Kunskap för att veta vad det är vi har och vad vi måste skydda. Utbildning för att alla invånare ska veta om vad som sker. Om medvetenheten är hög vill fler vara med och göra skillnad.