Aktivt arbete med mångfald och inkludering är en viktig faktor för att skapa hållbara organisationer, främja bättre ekonomisk utveckling och i många fall bidra till högre innovationstakt. Det visar en ny rapport som har tagits fram av rådgivnings- och revisionsföretaget EY i samarbete med Prinsparets stiftelse
Enligt rapporten finns det en stor outnyttjad potential bland neurodivergenta personer, vilket innefattar personer med neuropsykiatriska funktionsvariationer (NPF) såsom ADHD, autism, Tourettes symptom, språkstörning och dyslexi. Trots att antalet personer med NPF som diagnostiseras ökar, är det endast 48 procent av dessa personer som är i arbete, jämfört med 73 procent av befolkningen i övrigt. Rapporten avslöjar en betydande brist i samhällets utnyttjande av den diversifierade arbetskraften.
67 miljarder kronor årligen
Beräkningar i rapporten visar att en bättre inkludering av neurodivergenta på arbetsmarknaden skulle kunna skapa en samhällsekonomisk vinst på 67 miljarder kronor årligen. Summan omfattar uteblivna kostnader samt det produktionsvärde som neurodivergenta kan bidra med vid samma sysselsättningsnivå som neurotypiska.
Utöver de monetära vinsterna kan ökad inkludering av neurodivergenta också bidra positivt till flera viktiga områden, såsom förbättrat psykiskt välbefinnande, vilket inte har inkluderats i den ekonomiska beräkningen.
– Vår rapport visar att det behövs större kunskap och mer fokus på inkludering så att neurodivergenta kan känna sig bekväma att berätta om sin diagnos. Att bygga skola, arbetsliv och samhälle på en premiss där olikheter ses som normen kan bidra till att individer uppnår sin fulla potential, säger Daniel Brämhagen, delägare på EY, i en kommentar.
Vidare säger Daniel Brämhagen att det finns stora styrkor med olikheter och att många neurodivergenta personer besitter just de förmågor som många organisationer har stort behov av i dag. Han menar att en ökad inkludering och tillvaratagande av denna potential skulle göra att värde skapas för både organisationer och samhället i stort.
Resultatet i rapporten baseras på offentlig data samt intervjuer och visar bland annat att det är vanligt att undanhålla sin diagnos under rekryteringsprocesser samt även sedan på jobbet. 88 procent av de intervjuade i rapporten väljer att inte berätta om sin diagnos för sin arbetsgivare.