Inga produkter i varukorgen.
Så genomför du ett marksaneringsprojekt
Ett projekt med förorenad mark startar ofta som en följd av en kartläggning av potentiella förorenade platser i en kommun. Det kan också initieras av en exploatering eller upptäckten av miljöskador eller störningar.
– Om fallet är en kartläggning görs den av kommun eller länsstyrelse som en inventering enligt MIFO-modellen. En arkivstudie och historisk tillbakablick genomförs för fastigheten för att skapa en möjlighet att bedöma föroreningsrisken på platsen. Den delen av MIFO arbetet kallas för fas 1, säger Krister Honkanen som länge arbetat med marksanering och som numera arbetar med saneringsfrågor på fastighetskontoret i Göteborg. Studien görs även när fastigheten blir aktuell av andra anledningar, men det är då ofta en konsult som tar fram bakgrundsmaterialet. I det fallet är kunskapen viktig för att rikta in provtagningar och övriga kartläggningar på rätt ämnen och områden.
Skapa en bild
När man tagit fram ett bakgrundsmaterial som visar att det finns behov av att gå vidare, fortsätter man med Fas 2 enligt MIFO, det vill säga en översiktlig provtagning för att få en bild av hur stora insatser som måste vidtas.
– Upptäcks föroreningran i samband med exploatering av fastigheten görs istället en provtagningsplan direkt, helst i samråd med myndigheterna. Med utgångspunkt från provtagningen analyseras saneringsbehovet. Man tittar på vilka krav myndigheterna ställer och vilka saneringstekniker som kan bli aktuella. I det här läget är det viktigt att alla inblandade gemensamt försöker hitta den miljömässigt bästa lösningen som ändå är ekonomiskt och tekniskt godtagbar, säger Krister Honkanen.
Dra upp riktlinjerna
När förundersökningar och provtagningar gjorts görs en utvärdering av resultaten, vanligtvis av en konsult. Intrycken i fält och analysresultat från laboratoriet utvärderas för att skapa en så korrekt bild som möjligt av situationen. Föroreningshalter, platsens känslighet och spridningsrisken vägs mot varandra och vid behov utarbetas ett åtgärdsförslag som sammanställs i en rapport till beställaren och ofta även till myndigheterna.
– I det här läget är det lämpligt att parterna träffas för en informationsträff där man lägger upp riktlinjerna för det kommande arbetet. Förslag på saneringsmetoder presenteras och tillsynsmyndigheten bör göra en genomgång av vad som krävs i form av anmälningar och tillstånd. Om alla parter från början är införstådda kan man spara i en hel del tid i kommande delar av arbetet. En god regel är att ha en arbetsgrupp som enkelt kan nå varandra och prata igenom planer och ändringar i arbetet. Dessa informella möten och samtal gör att projekten flyter smidigare, förklarar Krister Honkanen.
Svårt att beräkna
Beställaren bör vara uppmärksam på att en sanering många gånger inte faller inom den budget som sätts upp från början. Exakta mängdberäkningar är svåra att göra och det är snarare regel än undantag att mängderna blir större än beräknat. Sammansättningen på jorden kan i vissa delar skilja sig från det som provtagits och man kan råka på högre föroreningshalter i vissa punkter. Det är viktigt att man skriver ett förfrågningsunderlag som täcker upp avvikelser från den ursprungliga planen och fördelar ansvaret för oväntade kostnader.
– Det bör finnas incitament för både betällare och entreprenör att hålla nere kostnaderna, säger Krister Honkonen.
När saneringen är genomförd enligt de krav som ställts av tillsynsmyndigheten ska en slutrapport lämnas in där man beskriver hela projektet inklusive målen och uppnådda resultat. Tillsynsmyndigheten kan då lämna klartecken för att man klarat de krav som ställdes för saneringen. Ett definitivt ”fribrev” som för all framtid friklassar området kan dock inte ges. Förändrade kunskaper om miljögifter och deras effekter kan föranleda nya krav i framtiden.
