1. Gemensamt utsläppstak
De nationella fördelningsplanerna ersätts från och med 2013 av ett EU-gemensamt tak för medlemsländernas utsläpp. EU-kommissionen beslutar om taket och kommer att sänka det successivt för att få ner utsläppen. Preliminärt tak för 2013: 1 927 megaton.
2. Auktionering
Huvudprincipen från och med 2013 för fördelning i tredje handelsperioden är auktionering. Industrisektorer som anses lida av koldioxidläckage ska även framöver kunna ansöka om fri tilldelning. Utöver det kan de köpa utsläppsrätter. Fri tilldelning gäller inte elproducenter.
3. EU-harmoniserade tilldelningsregler
Hur många fria utsläppsrätter en anläggning får baseras på så kallade förhandsbestämda produktriktmärken. Det innebär att man tittat på utsläppen hos de tio procent mest koldioxideffektiva anläggningarna i varje sektor i EU. En anläggning tilldelas fria utsläppsrätter utifrån produktriktmärken men också baserat på den historiska produktionen på den specifika anläggningen. Industrier som är utsatta för koldioxidläckage tilldelas fria utsläppsrätter baserat på 100 procent av produktriktmärket, medan övriga industrier får 80 procent av riktmärket. Detta kommer successivt att minska fram till 2020.
4. Fler gaser och sektorer
I den nya handelsperioden tillkommer flera nya sektorer och växthusgaser i EU:s handelsystem. Exempelvis ska delar av flygbranschen inkluderas från och med 2012 och växthusgaserna dikväveoxid och perflourkolväten tas med.
5. CCS – Kolinlagring
Avskiljning och lagring av koldioxid kommer att omfattas av EU:s handelssystem. Företag kommer alltså att i viss utsträckning kunna tillgodoräkna sig CCS-åtgärder som utsläppsminskningar.
Källa: Naturvårdsverket