Rise tar fram världsunik standard för klädproduktion

Nu är det för första gången möjligt att redovisa och märka upp ett klädesplaggs totala inverkan på miljön, från material till produktion och transport. Detta genom att klädföretaget Fristads från början hade en önskan om att ta fram en hållbar kollektion – på riktigt.

Företaget kontaktade det statliga forskningsinstitutet RISE och textilforskaren Sandra Roos, och bestämde sig för att de skulle göra en miljödeklaration, EPD, Environmental Product Declaration. Denna visar en produkts totala miljöpåverkan över hela dess livscykel.

– Samtidigt som vi utvecklade plaggen tog vi fram regelverket. Att göra en EPD innebär att göra en grundlig analys i varje steg enda ned till fibernivå, säger Lisa Rosengren, Head of R&D Raw Material på Fristads till Miljö & Utveckling.

Kortare maskintid med vikningsmetod

Under processen har Fristads funnit olika sätt för att minska påverkan på miljön. De har bland annat minimerat spill, trådåtgång samt maskintid med hjälp av en ny vikningsmetod, vilket också minskar energiåtgången. Färgningsprocessen som används är e.dye® där färgen tillsätts i råmaterialet innan det blir garn, vilken endast kräver en fjärdedel av mängden vatten som går åt jämfört med traditionell färgning av garn.

Bomullen i plaggen behålls ofärgad. Allt för att göra så litet miljöavtryck som möjligt. Parallellt har det gjorts en EPD på motsvarande plagg i Fristads befintliga sortimentet för att kunna jämföra mot.

Vilka var de största utmaningarna med arbetet för er?

– Att få alla att förstå vad vi var ute efter. Detta innebär att alla våra leverantörer och underleverantörer måste öppna upp sig, för att vi ska kunna gå ned på djupet med vilka kemikalier som används i olika processer. Färgerier och beredningsprocesser belastar miljön mest vid textilproduktion, så därför är det viktigt att gå igenom våra leverantörers processer i detalj.

Vad vill du ska hända härnäst?

– Jag hoppas att många andra hoppar på detta och börjar använda sig av den här standarden. Jag hoppas också att detta ska bli det nya sättet att mäta ett plaggs miljöpåverkan, så att konsumenter och företag kan välja rätt produkter. Jag tror att det här är framtiden – det är så här vi måste göra för att det ska bli visuellt för konsumenterna, säger Lisa Rosengren och fortsätter:

– Om företag inte använder sig av en sådan grundlig process, så kan ju alla kalla allt för hållbart, även om man bara gör någon liten del i det. Därför kände vi att vi ville göra det på riktigt.

Involverat hela leverantörsledet

Arbetet har tagit drygt ett år och utöver ett nära samarbete med RISE och textilforskaren Sandra Roos, har även produktutvecklare, designers och tillverkare spelat en viktig roll i genomförandet.

Hela produktionskedjan och plaggets livscykel har setts över. Från val av material, mängden material, färgningsprocess, vattenanvändning och elförbrukning i fabriken till paketering och transport av det färdiga plagget.

– Detta är en standard som gör det möjligt för vilket företag som helst att nu göra en EPD på plagg, innan har det bara funnits på tyg och garn, säger Sandra Roos.

Plagg lever olika länge

Hon berättar att den största utmaningen med att ta fram standarden var att beräkna hur länge olika plagg används och i vilken mån de tvättas. Vissa plagg har en hög modegrad och används under en kortare tid, medan andra används i många år.

– En utmaning med att ta fram verktyget på just textilproduktion är att detta sker i så många steg. Det är vanligt att klädimportörer bara har kontakt med sin syfabrik och inte färgeriet och väveriet exempelvis, berättar Sandra Roos.

Vad hoppas du att standarden ska leda till?
– Jag hoppas verkligen att fler redovisar fakta kring sina produkter. En EPD är ett bra sätt att göra det på. Många företag har engagerat sig i FN:s klimatmål – men om man ska kunna sänka sina klimatutsläpp med 30 procent till år 2030 så behöver man ha ett sätt att mäta var man står i dag. Sedan är det rättvist och transparent och alla företag följer samma regelbok. I dag kan det vara så att man skapar en regelbok som faller sig väl för en själv. Det är bättre om alla vägs på samma våg, avslutar Sandra Roos.

Läs mer: Mikroplaster kan förbjudas i EU