Riksrevisionen: 3 allvarliga risker med reduktionsplikten

De främsta slutsatserna i granskningen är att reduktionsplikten i grunden har goda förutsättningar att på ett kostnadseffektivt sätt bidra till de svenska klimatmålen. Just de svenska klimatmålen har varit en av de bedömningsgrunder som Riksrevisionen utgått från.

– Vi ser att själva utformningen av reduktionsplikten har många aspekter som främjar kostnadseffektivitet, säger revisionsdirektör Peter Jörgensen till Miljö & Utveckling.

Peter Jörgensen säger att reduktionsplikten är väldigt flexibelt utformat då det finns en flexibilitet för hur drivmedelsföretagen kan uppfylla reduktionsnivåerna.

– Man har också kontrollstationer där man med jämna mellanrum gör en översyn av reduktionsplikten så att man har möjlighet att justera när omvärldsförutsättningarna förändras.

Tre allvarliga risker

Enligt Riksrevisionen finns det dock ett tre väldigt stora risker – både för reduktionspliktens effektivitet och för själva genomförandet.

– De här riskerna har mycket att göra med att reduktionsnivåerna ska bli högre och högre och till och med väsentligt mycket högre från i dag till år 2030. Det finns helt enkelt en hel del risker och utmaningarna i de här väldigt stora ökningarna av reduktionsnivåerna fram till 2030, säger Peter Jörgensen.

Den första och mest omedelbara risken har enligt Peter Jörgensen att göra med de bränslekvalitetskrav som EU fastställt. Enligt Riksrevisionen innebär det att den befintliga utformningen av reduktionsplikten inte kommer att vara genomförbar fram till 2030 som planerat.

– Den befintliga teknik som finns och de bränslekvalitet som bland annat EU har beslutat är inte kompatibla med den mängd biodrivmedel som reduktionsplikten föreskriver. Sen finns det sätt att åtgärda detta i någon utsträckning, som Energimyndigheten skriver om i sin rapport ”Kontrollstation 2022”.

Oklara kostnader

Den andra risken som pekas ut har att göra med kostnader för reduktionsplikten som blivit större än väntat.

– Här är vår viktigaste slutsats att Energimyndigheten och regeringskansliet i de beslutsunderlag man tagit fram till riksdagen inte gett en fullständig bild av hur mycket reduktionsplikten kan komma att kosta för konsumenten vid pump.

Om det blir mycket dyrare att bland in biodrivmedel i bränslet finns också enligt Riksrevisionen en risk att drivmedelsföretagen struntar i att blanda in biodrivmedel och i stället väljer att betala en reduktionspliktsavgift.

– Här är det ganska tydliga budskapet från branschen att kostnaden för att uppfylla reduktionsplikten redan i dag ligger ganska nära en nivå där det är värt att istället betala avgiften. Men än så länge har drivmedelsföretagen, med något litet undantag, faktiskt uppfyllt reduktionsnivåerna.

Vissa drivemedelsbolag har till och med varit villiga att betala mer för att uppfylla nivåerna då detta kan ge bra marknadsföring.

– Sannolikt är det också få drivmedelsföretag som vill bli det första med att ge upp reduktionsplikten, säger Peter Jörgensen.

Om drivmedelsföretagen väljer att betala en reduktionspliktsavgift så får man enligt Peter Jörgensen ingen direkt klimatnytta, även om man kan få en indirekt klimatnytta.

– Det blir fortfarande dyrare drivmedel vilket kan minska efterfrågan och stimulera energieffektivisering och annat. Men du får inte den direkt klimatnyttan. Reduktionspliktsavgiften blir i stället mer som en skatt, som i slutändan läggs på konsumenten att betala.

Frågor om tillgången på biodrivmedel

En tredje risk som pekas ut är tillgången på biodrivmedel. Riksrevisionen frågar sig i rapporten hur tillgången faktiskt kommer att se ut fram till 2030.

– Det är ett väldigt svåröverskådligt område. Den här risken har inte analyserats på ett tydligt sätt.

De biodrivmedel som har bäst klimatprestanda är de som baseras på rest- och avfallsprodukter. Inte minst animaliska restprodukter som i dag utgör en stor del av de produkter som möjliggör reduktionsplikten i dag.

– Hur tillgången på animaliska restprodukter kommer att se ut framåt är ytterst svårt att avgöra i dag. Här kan också konkurrensen av de här produkterna öka. Samtidigt planeras för stora produktionsökningar och eventuellt så går det att få fram mer av de här restprodukterna.

I rapporten ges också ett antal rekommendationer t– både till regeringen och till energimyndigheten.

– Vår rekommendation till regeringen är att ge Energimyndigheten i uppdrag att göra fullständiga konsekvensanalyser av de nya utfasningsalternativ som Energimyndigheten föreslår i Kontrollstation 2022. Vi skriver också att konsekvensanalyserna gärna får beredas tillsammans med andra berörda myndigheter.

En annan rekommendation till regeringen är att den förändrar utformningen av reduktionsplikten.

– Det är helt uppenbart att reduktionsplikten behöver förändras. Förändringen bör ske med de föreslagna analyserna som grund. Man måste ta hänsyn till de stora risker som vi nu pekat ut och utforma den så att den så effektivt som möjligt bidrar till klimatmålen.

Peter Jörgensen poängterar att Riksrevisionens rekommendationer har en annan riktning än de åtgärder som den sittande regeringen nu planerar. Här påminner han också om att mycket just nu sker på EU-nivå.

– Det händer otroligt mycket på EU-nivå och därför måste regeringen också ta hänsyn till de förändringarna när den väljer att gå vidare med frågan.

Hur ger man rekommendationer till en regering som ändå vill ändra och sänka reduktionsplikten?

– Det enkla svaret är att vi har granskat den befintliga lagstiftningen av reduktionsplikten och de beslutsunderlag som finns för den. Den förändring som regeringen aviserat sedan årsskiftet har inte ingått i granskningen. Våra rekommendationer är formulerade utifrån det.