Rekordstor återplantering ska ge ålgräsängar nytt liv

Långläsning Ålgräsängarna på västkusten myllrar av liv och biologisk mångfald. Men de är också starkt hotade. I en långgrund havsvik mellan Tjörn och Orust pågår nu den största restaureringen av ålgräsängar som hittills gjorts i Sverige. Miljö & Utveckling följde med ut till havs.

Rekordstor återplantering ska ge ålgräsängar nytt liv
Här ska en ålgräsäng återplanteras. Foto: Fredrik Blomqwist

Något behagligt badväder är det definitivt inte. Det blåser en frisk nordostlig vind och ekolodet visar på en vattentemperatur på endast åtta grader. Men Per Moksnes, forskare vid institutionen för marina vetenskaper vid Göteborgs universitet, tvekar inte.

Någonting är fel

Du är inloggad som prenumerant hos förlaget Pauser Media, men nånting är fel. På din profilsida ser du vilka av våra produkter som du har tillgång till. Skulle uppgifterna inte stämma på din profilsida – vänligen kontakta vår kundtjänst.
Miljö & Utveckling premium

Läs vidare – starta din prenumeration

  • Magasinet Miljö & Utveckling - 6 nummer per år
  • Full tillgång till allt digitalt material
Redan prenumerant?

Hoppar i det kalla vattnet

Efter att han krängt på sig dykmasken, simfötterna och det 12 kilo tunga viktbältet klättrar han över relingen och hoppar i det kalla vattnet med ett stort plask.

Per Moksnes. Foto: Fredrik Blomqwist

– Det är inga problem. Torrdräkten och ett rejält underställ skyddar mot den värsta kylan, säger han innan han sätter snorkeln till munnen och dyker ned under ytan.

Vi befinner oss på Halsefjorden en bit utanför Lilla Askerön, mellan Orust och Tjörn. Havet glittrar och även om det blåser kyliga vindar känns sommaren inte långt borta.

Miljöproblem lurar under ytan

Men idyllen är bedräglig. Under vattenytan döljer sig ett miljöproblem av stora mått. Nästan ingenting finns längre kvar av de en gång så frodiga ålgräsängarna som bredde ut sig i viken. Och det har gått fort – inte bara här, utan längs stora delar av Bohuskusten, konstaterar Per Moksnes när han kommit tillbaka upp i båten.

– Beräkningar som vi gjort visar att medelförlusten av ålgräs på kuststräckan från Göteborg i söder till Strömstad i norr är 60 procent jämfört med 1980-talet. I vissa områden är det ännu värre. Innanför Marstrand har 95 procent försvunnit, medan ålgräsängarna i till exempel Gullmarsfjorden är nästintill helt intakta, förklarar han.

Minskande ålgräsängar ses som stort problem

Trots de stora variationerna betraktas den kraftiga minskningen av ålgräsängar som ett allvarligt problem. Ålgräs är ett sjögräs som annars normalt förekommer längs hela västkusten och östkusten upp till Öland och Gotland. Några enstaka ängar förekommer även i Stockholms skärgård, men inte alls i samma omfattning som på västkusten.

– Ålgräs vill ha saltvatten. Ju längre upp längs östkusten man kommer, desto mindre förekomst. Längs norrlandskusten finns ingenting alls, konstaterar Per Moksnes.

Ålgräset och framförallt de utbredda ålgräsängarna har många viktiga funktioner, inte minst för att de myllrar av liv och biologisk mångfald. De är bland annat hemvist åt många små fiskar och kräftdjur som i sin tur utgör föda för större fiskar som torsk och havsöring.

Ålgräsängar håller vattnet klart och ger förutsättningar för biologisk mångfald. Foto: Fredrik Blomkwist

Ålgräsängarna är ekosystemingenjörer

Men de täta ängarna under vattnet påverkar också den fysikaliska balansen genom att fungera som ett slags ekosystemingenjörer, förklarar Per Moksnes.

– Bladen, som kan bli upp till en meter långa, gör att strömmarna saktas ner och vågorna dämpas. Innanför en ålgräsäng blir vattnet lugnare, mindre uppgrumlat och klarare. Det bidrar även till andra effekter som till exempel minskad stranderosion.

Men även för klimatet har ålgräsängarna en viktig roll att spela. Ålgräset har en förmåga att samla upp organiska partiklar och binda stora mängder kol och näringsämnen i sedimentet. I Gullmarsfjorden har forskarna funnit sedimentlager av förmultnat ålgräs som är flera meter tjockt och som därmed fungerar som en kraftfull kolsänka.

Många förklaringar

Men de senaste decennierna har alltså ålgräsängarna minskat kraftigt i Bohuslän. Enligt Per Moksnes finns det flera förklaringar.

– Sjögräs är hotat i hela världen och i våra vatten har det att göra med övergödning. Ålgräs behöver ljus för att trivas och när det blir för mycket näringsämnen i vattnet minskar siktdjupet, säger han.

Kvävs av alger

Det näringsrika vattnet gynnar också tillväxten av de trådformade makroalger som bildar drivande algmattor som täcker och kväver nya ålgräsplantor och gör vattnet grumligt.

– Det är förmodligen huvudförklaringen till att många ålgräsängar försvunnit så snabbt på senare år. Algmattorna är förödande och på bara en sommarvecka kan en hel äng kvävas till döds, förklarar Per Moksnes.

Mätning pågår i det grunda vattnet. Foto: Fredrik Blomkwist

Vattnet blir grumligt

Flera försök har gjorts på senare år för att restaurera förstörda ålgräsängar. Men i många fall har det varit för sent. I de långgrunda sand- och lerbottnarna där ålgräset normalt trivs har miljön försämrats så drastiskt att en naturlig återhämtning eller restaurering inte är möjlig.

– Vi har bland annat gjort flera försök att restaurera ålgräs i Marstrandsområdet utan att lyckas. När ålgräsängarna dog försvann också deras stabiliserande effekt av botten, vilket resulterat i att vattnet i dag är så grumligt att ålgräset inte kan överleva. Restaurering är riskabelt. Därför är det alltid bättre att skydda det man har istället för att försöka återställa det som förlorats, understryker Per Moksnes.

Skulle behöva mer pengar

Fakta

Ålgräs

Det finns totalt 58 olika arter av sjögräs i världen, varav fyra i Sverige. Den vanligaste är ålgräset (Zostera marina) som ibland också går under benämningen bandtång. Men egentligen är båda namnen missvisande eftersom ålgräset varken är gräs eller tång, utan en så kallad kärlväxt, närbesläktad med blommor på land.

Bladen är oftast 30 – 60 cm, men kan i vissa fall bli meterlånga. Ålgräs förekommer i hela världen men trivs bäst i kalla, klara vatten med hög salthalt som till exempel norra Europa, USA och Japan.

Men i den grunda havsviken utanför Lilla Askerön pekar än så länge alla indikatorer åt rätt håll – trots att Per Moksnes upprepade gånger benämner det som ett högriskprojekt.

– Egentligen skulle vi behöva restaurera ett ännu större område. Men det har vi inte pengar till. Det här är så långt vi kan gå med nuvarande resurser, säger han.

Täcker botten med sand

Ett tiotal forskare från Göteborgs universitet och Havs- och vattenmyndigheten är involverade i projektet. Hela idén går ut på att täcka en hektar av havsbotten med grov sand för att stabilisera det lösa lersedimentet och därmed göra vattnet mindre grumligt. Därefter ska nya ålgrässticklingar planteras, vilket blir den största planteringen av ålgräs hittills i Sverige.

– De testplanteringar som vi gjort visar att tillväxten av ålgräs är dubbelt så hög i sand som på en naturlig lerbotten, förklarar Per Moksnes.

Forskaren och oceanografen Eduardo Infantes, som också är med på båten, drar upp ankaret för att visa de naturliga bottenförhållandena utanför området. Skovlarna på ankaret är fyllt av betongliknande blålera som lätt grumlas upp och minskar siktdjupet.

Har testat i mindre skala

Projektet, som finansieras av Länsstyrelsen, Havs- och vattenmyndigheten samt EU:s havs- och fiskerifond, inleddes för tre år sedan. 2019 och 2020 utfördes bland annat oceanografiska pilotstudier och simuleringar på olika ställen längs kusten för att identifiera det optimala området för återplantering. Slutligen föll valet på den långgrunda havsviken utanför Lilla Askerön.

För att vara på säkra sidan testades också sandtäckning på mindre, kvadratmeterstora ytor innan projektet startade i stor skala.

Arbete pågår, projektet ska följas upp i detalj. Foto: Fredrik Blomqwist

Bra fäste och liten erosion

Under våren har cirka 1 800 ton grov sand spridits ut på en till två meters djup med hjälp av pråm och grävmaskin. Materialet har hämtats från ett närliggande grustag och består av en blandning av fin sand och grovare grus med en partikelstorlek på upp till åtta millimeter. Per Moksnes pekar på några bitar som ligger på durken i båten.

– Det har visat sig att en osorterad blandning med olika kornstorlek ger bättre fäste för ålgräsplantorna samtidigt som det minskar risken för att materialet ska erodera, konstaterar han.

Sticklingar från ålgräsäng i närheten

Under sommaren kommer dykare sedan att plantera ålgräs på den sandtäckta ytan. Sticklingarna hämtas från en livskraftig ålgräsäng som ska gallras på andra sidan sundet. Noga räknat 16 sticklingar kommer att planteras per kvadratmeter.

– Om betingelserna är goda förökar sig ålgräset snabbt. En stickling kan efter några månader ge upphov till 5 – 6 olika skott och efter ett år 20 – 30 skott. Efter två år räknar vi med att ålgräsängen har återfått sin naturliga täthet om ljusförhållandena är bra. Vår uppgift är bara att sätta igång den naturliga processen, förklarar Per Moksnes.

Allting följs noggrant av forskarna genom kontinuerliga mätningar. Området är tydligt markerat med bojar och på flera ställen finns mätinstrument utplacerade.

Mäter grumligheten

Eduardo Infantes styr båten mot mitten av området och ankrar upp. Per Moksnes hoppar i det kalla vattnet och drar upp en så kallad turbiditetslogg som monterats på ett långt metallrör, vars uppgift är att mäta grumligheten var 15:e minut.

Turbiditetsloggen läses av. Foto: Fredrik Blomqwist

Instrumentet plockas ur den vattentäta tuben och Eduardo Infantes kopplar den till USB-uttaget på sin bärbara dator.

– Nej, några stora förändringar kan vi inte se ännu, konstaterar han.

Ljusmätare och strömhastighetsmätare

I området finns även tolv ljusmätare på olika djup, fyra vågmätare och instrument som mäter strömhastigheten.

– Varannan, var tredje vecka gör vi nya mätningar för att kunna skönja även små förändringar i området. Det är viktigt att kunna påvisa även små variationer och jämföra mätvärden både före, under och efter projektet, påpekar Per Moksnes.

Ska bilda skola

Tanken är att projektet ska utmynna i en metod som ska kunna användas för storskalig restaurering av ålgräsängar även på andra ställen. Eduardo Infantes liknar det vid ett recept för bakning eller matlagning.

– Ett bra recept kan förhoppningsvis användas av fler, säger han innan han vrider om startnyckeln på båten.

På tillbakavägen in mot bryggan stannar vi till vid en ålgräsäng som fortfarande är intakt och plockar upp några blad. Per Moksnes sträcker ut dem i handflatan och de ljusgröna, mjuka bladen skimrar vackert i solskenet.

– Det är det här allt handlar om. Får vi bara igång processen hoppas vi att naturen gör resten, sammanfattar han.

Miljö & Utveckling

Miljö & Utveckling Premium

Full tillgång till allt digitalt material.