Redovisningar för vem?

För flummigt. Så kan man nog sammanfatta hur finansmarknaden ser på hållbarhetsredovisningar. I en rapport som IVL , Svenska miljöinstitutet gjort konstateras att finansmarknaden ser hållbarhetsredovisningar som ett slött verktyg i bedömningen för hur hållbarhetsfrågorna påverkar företagens utvecklingsmöjligheter. Är det möjligen så att man genomför sina hållbarhetsredovisningar mest pliktskyldigast för att det ska se bra ut i årsredovisningen eller är det bara så att redovisningarna vänder sig till en så bred grupp av människor att den med automatik blir för vagt i kanterna? Rapporten pekar på att hållbarhetsredovisningarna inte är tillräcklig är för lite konkreta för att möta finansmarknadens behov av den lättillgängliga information som de behöver för att kunna göra en adekvat riskanalys. Här finns mycket att göra och jag tror att även företagen har mycket att vinna på att vara mer konkreta och ange uppföljbara mål. Då tvingas de själva analysera riskfaktorer i betydligt högre grad än idag ur ett miljöperspektiv. Det borde borga för en långsiktig hållbarhet också ur ett ekonomiskt perspektiv.

Man kan misstänka att omvärldsanalys inte har en särskilt framträdande roll I arbetet med hållbarhetsredovisningar eftersom konkretion ofta saknas. Mindre företag verkar helt klart också genomföra för lite omvärldsanalys, något vi berör i en annan artikel. Den handlar om bristen på omvärldsanalys ur ett miljöperspektiv i mindre företags affärsplaner. Effekten av detta innebär på sikt ett hot mot den ekonomiska utvecklingen i företagens affärer och missade affärsmöjligheter. För med en riktigt genomförd omvärldsanalys kan man upptäcka en rad spännande affärsmöjligheter. Självklart kan man också se till att navigera rätt med sin rådande produktion.