Pre-COP: Signalerna inför COP i tio punkter

Cop28 Köpslående kring artikel 6 och rättvis omställning var några teman på årets pre-Cop, FN:s förmöte till klimatförhandlingarna Cop28 som drar igång nästa vecka. Mattias Goldmann var på plats och ger sin sammanfattning i Miljö & Utveckling

Pre-COP: Signalerna inför COP i tio punkter
Mattias Goldmann på Pre-Cop Johor Bahru i Malaysia.

Asia-Pacific Climate Week, ”pre-COP”, är den viktigaste upptakten till klimatmötet COP28; här tas tempen på vad världens största länder kommer att bidra med. Över 3 000 deltagare från över hundra länder höll 200 seminarier och oräkneliga avstämningar i fem dagar. Här är vad det gav inför COP28 som börjar 30 november, i tio rubriker.

  • Oron: I Asien-Oceanien finns många av de öriken som först slås ut med stigande havsnivåer, och i samband med pre-COP beslutade Australien att – med många om och men – ge klimatflyktingar från Tuvalu boplats. Men rekordstor avsmältning från Himalaya, värsta dengueutbrottet någonsin i Bangladesh, rekordhetta i Japan och Australiens bränder gör att klimatkrisen nu slår mot Asiens ekonomiska utveckling. Denna oro skapar ett omställningstryck som kan gynna klimatförhandlingarna när det på COP28 är dags för den politiska ”global stocktake” – vad blir slutsatserna av att vi är på väg att spräcka Parisavtalets mål?
  • Köpslåendet: Artikel 6. Parisavtalets mekanism för bilaterala och multilaterala utsläppsminskningar ska förhoppningsvis slutförhandlas i Dubai. Därför är intresset stort för denna mekanism, med utvecklade länder som vill finansiera en del av sina utsläppsminskningar i andra länder och utvecklingsländer som ser en möjlighet att få delar av sin omställning finansierad utifrån. Oron är stor att dessa utsläppsminskningar inte är reella, skulle ha skett ändå eller räknas dubbelt – eller att ett reglemente som ska säkra klimatnyttan blir så administrativt betungande att projekten inte förverkligas. På pre-COP finns åtskilliga wannabe-finansiärer av projekt, ivriga att göra något liknande dealen där 2000 elbussar i Bangkok finansieras från Schweiz. En möjlig finansiär är Sverige, vars klimatmål nettonoll 2045 rymmer upp till 15% utsläppsminskningar utomlands.
  • Dealbreakern: Just transition. Omställningen från fossilt till förnybart har många vinnare men olje- och fossilgasindustrin förlorar otvetydigt. I många asiatiska länder är det starka aktörer och därför är ropen på rimlig ersättning höga – om förutsättningar för ”just transition” saknas blir det svårt att få till skärpta utsläppsmål. Frågan har på COP-klimatmötena begravts i framtagandet ett handlingsprogram, men förr eller senare måste den avgöras.
  • Utropstecknet: Sol, vind och geotermisk energi. Den förnybara energin dominerar helt nytillförseln av el i Asien, med ett särskilt utropstecken för flytande solceller på dammar – det tar inte värdefull jordbruksmark i anspråk, solcellerna kyls och blir därmed effektivare, dammarnas avdunstning minskar och det finns redan kablar och transformatorstationer på plats. Vindkraften firar framgångar framför allt i nordöstra Asiens fina vindlägen, medan ny teknik för geotermisk energi gör att bl.a. Indonesien och Filippinerna kan storsatsa här. Samtidigt finns ett nymornat intresse för kärnkraft som känns igen från svensk horisont – men exempelvis Bangladesh val av rysk teknik kanske avskräcker mer än det inspirerar?
  • Frågetecknet: Innovativ klimatfinansiering. På COP-klimatmötena handlar finansieringsfrågan i huvudsak om utvecklade länders hittills aldrig uppfyllda löfte om 100 miljarder dollar i årlig klimatfinansiering. På pre-COP är finansieringsfrågorna mer innovativa, med Singapores vilja att finansiera som pådrivande kraft och Indonesien som orosmoln: de vill ha mångmiljardbelopp i ersättning för att stänga av kolkraftverk, men hittills har investerarna varit få. Kan man vara tillräckligt trygg i att Indonesien inte helt enkelt öppnar nya kolkraftverk med medlen de får in?
  • Dominansen: Indien. Hittills har Indien gett sig själva rätten att fortsätta öka sin klimatpåverkan men efter att de nyligen blev världens mest folkrika land och snart är världens tredje största ekonomi ökar pressen på Indien att skärpa sitt klimatmål från nettonoll 2070 till 2060 som Kina, eller koldioxidneutralt 2050 som Thailand. Med allmänna val till våren ökar också den interna pressen på premiärminister Modi att minska de fruktansvärda luftföroreningarna. Indien har nu en storslagen satsning på solel, elektromobilitet, biogas och moderniserad järnväg – och är duktiga på att lyfta fram detta i varje sammanhang.
  • Elefanten i rummet: Fossila subventioner. På pre-COPs företagsmässa står exakt den elbil vi tidigare hyrde och på parkeringen utanför konferensen står den vi ratade för att den är för liten. Elbilarna är oerhört få eftersom bensinen kostar fem kronor litern; då spelar det ingen roll att subventionerna för elfordon och laddare är generösa. Malaysias regering vill avveckla subventionerna, men protester i andra länder där man försökt gör att de går försiktigt fram. På samma sätt ser det ut i andra asiatiska länder; elefanten i rummet är de fossila subventionerna och rädslan att avveckla dem försvårar för COP att enas om EU:s förslag på utfasning.
  • Doldisen: Kina. Samtidigt med pre-COP träffades USAs och Kinas presidenter och diskuterade bland annat klimat. Förbättrade relationer mellan de båda supermakterna är avgörande för klimatet, men vilken position Kina tänker inta på COP fick vi ingen känsla av på pre-COP där kineserna höll en låg profil. Även COP-värdlandet Förenade Arabemiraten uteblev, vilket många såg närmast som en förolämpning – COP28 ska ju vara en ”asiatisk cop”.
  • Frånvaron: Förhandlarna. Syftet med pre-COP, förklarar UNFCCC, är just att man här inte ska förhandla utan mer fritt testa lösningar och hitta samverkansformer. Gott så, men det betyder också att förhandlarna i huvudsak uteblir, särskilt som detta ligger så nära inpå COP att positioner i alla fall är färdigförhandlade. Därför flyttades positionerna inte fram och inga knutar löstes formellt upp här, även om trycket från 3000 delegater förstås bidrar till en lyckad COP-process.
  • Kontentan: För lite, för sent – men bättre än inget. I takt med att klimatkrisen blir alltmer akut, höjs också nivån för vad som kan räknas som ett godkänt klimatmöte. pre-COP gav ur det perspektivet för lite, och låg för sent på året för att kunna bidra substantiellt till riktiga COP – men samtidigt gav det alla en framtidstro som är helt nödvändig för att klara den utmaning vi står inför.

Mattias Goldmann
Pre-COP, Johor Bahru

Senaste nytt

Hämtar fler artiklar
Till startsidan
Miljö & Utveckling

Miljö & Utveckling Premium

Full tillgång till allt digitalt material.