Planetära gränser är Houdinis verktyg

Hållbarhet När forskning ska omsättas i verklighet krävs modiga testpiloter. Houdini är först i världen med att granska sin verksamhet utifrån modellen för planetära gränser från Stockholm Resilience Center. Resultat: komplicerade bedömningar, enkla rekommendationer och en stark vilja att gå vidare.

Planetära gränser är Houdinis verktyg
© Mikael Sjöberg

Modellen med de nio planetära gränserna presenterades i september 2009 i form av en artikel i tidskriften Nature. Några månader senare höll en av forskarna bakom artikeln, Johan Rockström, en föreläsning som nu har setts över en miljon gånger av tittare på nätet.

Någonting är fel

Du är inloggad som prenumerant hos förlaget Pauser Media, men nånting är fel. På din profilsida ser du vilka av våra produkter som du har tillgång till. Skulle uppgifterna inte stämma på din profilsida – vänligen kontakta vår kundtjänst.
Miljö & Utveckling premium

Läs vidare – starta din prenumeration

Redan prenumerant?

– De goda nyheterna är att vi är den första generationen som – tack vare vetenskapen – vet att vi undergräver jordens stabilitet och möjlighet att klara av människans utnyttjande, sade han.

– De planetära riskerna är så stora att det är omöjligt att fortsätta som hittills.

Hög tid att vända kurvorna

Johan Rockström hävdade att insikten om problemen måste leda till innovation. Lite senare under föredraget pekade han ut åren 2010-2020 som decenniet då vi måste vända kurvorna.

Nära tio år senare samlas tre tjänstemän i en fårhage i Nacka för fotografering. Vita skor placeras mellan grästuvor, pellets och fårlortar. Ivriga händer gullar med fåren och försöker fördela maten rättvist. Två av personerna, Marika Haeggman och Fredrik Moberg, arbetar på Albaeco, ett konsultbolag nära knutet till Stockholm Reslience Center. Den tredje är Eva Karlsson, vd för klädföretaget Houdini.

Marika Haeggman, Eva Karlsson och Fredrik Moberg är några av namnen bakom rapporten.
Marika Haeggman, Eva Karlsson och Fredrik Moberg. Marika Haeggman, Eva Karlsson och Fredrik Moberg är några av namnen bakom rapporten, fotograferade i fårhagen i Nacka utanför Stockholm.

Mycket arbete återstår

En varm septembervind ruskar i stativet som håller blixten. Fåren är uppmärksamma, framför allt på hinken med pellets som vi fått låna. De är också ganska högljudda. Efter ett tag kommer mobilerna fram. Fredrik Moberg, Marika Haeggman och Eva Karlsson granskar sina fulltecknade almanackor för att försöka hitta ett datum då alla kan samlas för att fira att de avslutat första delen av sitt arbete med världens första hållbarhetsrapport, utförd enligt Johan Rockströms tankar om de planetära gränserna. Det har varit en lång resa, och när man pratar med dem blir det tydligt att även om del ett är avslutad, så återstår mycket arbete.

Det var i början av det här decenniet som Houdini, känt för sina friluftskläder, började fundera på hur man skulle komma vidare i hållbarhetsarbetet. Företaget hade jobbat med hållbarhet sedan 2001 och bland annat kommit långt i att använda återvunna råvaror.

Eva Karlsson.
Eva Karlsson. Eva Karlsson.

– Man kan säga att de lågt hängande frukterna började ta slut. Vi kom fram till frågeställningar som valet mellan ull och syntet, eller återvunnen polyester och biopolyester. Då tänkte vi att det vore spännande att jobba med vetenskapsmän för att se om vi kan utröna vad som är rätt och fel, säger Eva Karlsson, vd, när vi träffas på Houdinis kontor några veckor före fotograferingen i fårhagen.

Klimatutsläppen bara en del av påverkan

Samtidigt fanns en frustration över att klimatfrågan överskuggade andra, väl så viktiga miljöfrågor. Det var uppenbart att klimatutsläppen bara var en del av företagets påverkan.

– När vi började 2001 var det inte en jäkel som pratade om hållbarhet. Nu pratar alla om det, men plötsligt handlar det bara om klimat. Det har blivit otroligt enkelspårigt. Risken är att man glömmer bort att det är ett system. I värsta fall kan man göra val som innebär större påverkan någon annanstans. Det är viktigt att få upp ögonen för annat än koldioxid, säger Eva Karlsson.

Houdinis kontor ligger i en gammal industribyggnad i Nacka, precis vid vattnet. Utanför fönstren syns lummig grönska på Djurgården mitt emot, som plötsligt försvinner när en Finlandsfärja eller ett kryssningsfartyg passerar. Industribyggnaden är omringad av moderna bostadshus.

Kontoret är möblerat med återvunna fåtöljer och bord, raden med sorteringskärl i köket tar upp en hel vägg. Men det hör egentligen inte hit.

– Vad vi gör här på kontoret har ingen betydelse. Att vi möblerar så här beror på att vi tycker om det. Den stora påverkan kommer från vilka fibrer vi väljer till våra produkter, säger Eva Karlsson.

Forskarna fanns på bekvämt avstånd

Företaget satt med knepiga frågeställningar. Vilket var bästa valet: vanlig polyester eller återvunnen? Ull eller konstmaterial?

Houdini sökte en väg framåt, ett sätt att ta nästa steg, samtidigt som arbetet med cirkularitet, kemikalier och annat fortskred. Att valet föll på modellen för planetära gränser berodde dels på att den är överskådlig och lätt att ta till sig, dels på att forskarna bakom modellen fanns på bekvämt avstånd vid Stockholms universitet, 40 minuter bort med kollektivtrafik.

2015 valde Houdini att starta arbetet med världens första ”Planetary Boundaries Assessment”. I projektgruppen ingick bland annat personer från företagets design- och inköpsavdelningar, Eva Karlsson själv och konsulterna från Albaeco.

Planetära gränser en skenbar enkelhet

Modellen med de planetära gränserna ser enkel och lättbegriplig ut. Nio tårtbitar, en per område, med gränser som inte får överskridas på en global nivå. Inom några områden har vi redan nått långt utanför det säkra området, till exempel artutdöende och utsläpp av kväve och fosfor. Några gränslinjer är ännu inte dragna, som förlust av ekologiska funktioner och halten aerosoler, luftpartiklar, i atmosfären. Modellen är tänkt för en global nivå, men skulle nu översättas till påverkan från ett företag och dess produkter.

Ett urval var redan gjort; Houdini var på det klara med att fibrerna är företagets största enskilda miljöpåverkan och därför beslutades att rapporten, som är en första pilot, skulle begränsas till dem. Transporter och annat får följa senare.

Alltså: Åtta olika slags fibrer, en prydlig modell och ett företag som arbetat med hållbarhet i nära 20 år, med dedikerade underleverantörer. Hur svårt kan det vara?

Marika Haeggman.
Marika Haeggman. Marika Haeggman.

– När Houdini kom med frågan tänkte jag ”Gud vad spännande!”. Jag vet att de är ambitiösa på riktigt. Det är kul att jobba med den typen av företag, som vill utveckla en metod som inte finns, säger Marika Haeggman, projektledare på Albaeco.

– De vill verkligen veta, inte få bekräftat att de är bra.

Eva Karlsson insåg att det kunde bli frågan om en helomvändning för företaget, beroende på vad rapporten kom fram till.

– Tack och lov innehöll rapporten inga rekommendationer om några skarpa tvärvändningar, säger hon.

Men det visade sig vara mer komplicerat än vad man skulle kunna tro. Bilden över planetens gränser ska förenkla en komplex verklighet, och det var just i denna komplexa verklighet som Houdini och Albaeco hamnade.

Albaeco tog fram en omfattande frågelista, som skulle ge information om underleverantörernas miljöpåverkan utifrån konceptet med de planetära gränserna. Houdini ansvarade sedan för att samla in informationen. Men redan när frågorna skulle formuleras blev det bitvis komplicerat.

– Vilka frågor ska man ställa? När det gäller klimat kan man mäta utsläpp av växthusgaser. Men för biologisk mångfald finns inte lika enkla mätvärden för ett företags påverkan, konstaterar Marika Haeggman.

– Vissa aspekter var vi tvungna att analysera kvalitativt istället för kvantitativt. Mycket handlar om hur man gör en viss sak, till exempel olika slags fårskötsel.

Svårt att få användbara svar

Trots att de ansträngde sig för att vara tydliga när frågorna formulerades fick de inte alltid svar som gick att använda. En ullproducent angav till exempel ”regn och solsken” som råvaror.

– Det blev en insikt, att det inte alltid är så enkelt att få den typen av detaljerad information som vi letade efter, säger Marika Haeggman.

Blev ni överraskade?

– Både och, säger Marika Haeggman.

Fredrik Moberg.
Fredrik Moberg. Fredrik Moberg.

– Vi vet ju att det är komplext. Men samtidigt handlade det inte om så många leverantörer. Man kan säga att det här misslyckandet är ett viktigt resultat av studien, som visar att leverantörerna måste vidga sina systemgränser, säger hennes kollega Fredrik Moberg.

Efter en tid tvingades de konstatera att det var svårt att mäta den faktiska påverkan av specifika leverantörer. Istället analyserades en stor mängd livscykelanalyser för att hitta generella värden för de olika sorternas fibrer.

– Det hade varit mer representativt om vi hade kunnat få fram den specifika informationen, men att titta på ett förtags verksamhet med de här glasögonen ger ändå många nya insikter, säger Marika Haeggman.

Utmynnar i konkreta råd

Rapporten visar olika alternativ utan att i detalj kvantifiera enskilda leverantörers miljöpåverkan. Vilka frågor som ska ställas och vilka svar som ska krävas blir en fråga för fortsatt arbete. Rapporten utmynnar dock i en rad konkreta råd.

– Det är intressant, att samtidigt som det är väldigt komplicerat att mäta påverkan på de planetära gränserna så kan strategiråden bli förvånansvärt enkla, säger Fredrik Moberg.

Eva Karlsson förstod snabbt att datainsamlingen var ett problem.

– När vi insåg det började vi ett annat projekt parallellt för att få fram ett flöde av data som är säkerställt och automatiserat. Det tar mycket tid för leverantören annars. Det är stor risk att all energi och kraft läggs på att räkna på det som har skett istället för att titta framåt, säger hon.

Introducerar blockchain i hållbarhetsarbetet

Det nya projektet är baserat på modern, digital teknik, och Eva Karlssons ögon lyser när hon pratar om blockchain och datahantering.

– Vi tittar på ett automatiserat dataflöde med blockchain (blockkedja, en distribuerad databas, reds anm) och hoppas att det kan bli ett system. Vi har gjort två produkter som vi har spårat och kopplat upp. Då ser vi ett flöde av data som är verifierbara och kan istället lägga tid och kraft på att förbättra oss. Det är jättekul! säger hon.

Men åter till de planetära gränserna. När miljöpåverkan var klarlagd – så gott det gick – bedömdes varje material i relation till de nio planetära gränserna. Resultatet finns att läsa i rapporten, som kan laddas ned från Houdinis hemsida. Bland de centrala frågeställningarna finns hur olika fibrer förhåller sig till varandra – till exempel ull från får kontra återvunnen polyester, och återvunnen polyester i relation till samma material gjort av jungfrulig råvara.

Går vidare med nya rapporter

Houdini går nu vidare med del två och tre i sin undersökning av hur företaget förhåller sig till planetens gränser.

– Nu ska vi djupdyka mer i fibrer och bredda mot kemikalier. Även titta på användarfasen, både ur perspektivet design och kvalitet. Vi vill ta reda på mer om hur våra kunder använder plaggen och hur det kan minska belastningen. Vi utvecklar också ”product as a service” – uthyrnings- och prenumerationstjänster. Kläder hänger passivt i folks garderober väldigt mycket, det är bättre om vi äger dem och har kontroll över dem som råvara på slutet, säger Eva Karlsson.

Vilket är då målet med Houdinis ansträngningar?

– Vi vill nå noll. Till exempel ull, merinoull. Om vi väljer att köpa ull från en bra region blir det plus och minus i koldioxid och metangaser. Det kanske kan bli noll där. Sedan vill vi förädla fibern med ämnen som bara blir näring när de kommer tillbaka till jorden, så att plagget kan komposteras när det är uttjänt, säger Eva Karlsson.

– 2030 ska vi ha ett cirkulärt, hållbart system. Då vill vi ha hållbar, förnybar energi och konceptet avfall ska vara eliminerat.

Det låter svårt.

– Ja, men det är inte helt omöjligt. Mycket finns redan på plats här på Houdini och och tekniska lösningar existerar. Jag tror att prissättning och styrmedel skulle kunna få det att hända fort – även i branschen i stort.

Kartan över de planetära gränserna kan tolka som att det finns ett visst utrymme för miljöpåverkan i mitten av cirkeln, och att man kan ta en del av denna yta i anspråk. Men det är en dålig tolkning, menar Eva Karlsson. Noll, eller positiv, påverkan måste vara målet.

– Vi har inte rätt till någon belastning. Allt vi har är till låns.

Arbetet med de planetära gränserna är bara ett av många projekt för att nå dit. Men kanske det som Houdini lärt sig allra mest på. Eva Karlsson beskriver det som ett laboratorium.

– Det kommer att ta ett tag innan man gör en knapptryckning och får ut en ”planetary boundary”-rapport, säger hon.

Läs mer: Lång väg kvar till en hållbar redovisning

 

Fakta

Planetära gränser

Modellen för planetära gränser omfattar miljöpåverkan i flera olika riskområden. Modellen utvecklas ständigt och alla områden är ännu inte kvantifierade. Dessa områden ingår:

Klimatförändring

Nya kemiska substanser

Ozonskiktets uttunning i stratosfären

Ökad koncentration av aerosoler (luftpartiklar) i atmosfären

Havsförsurning

Påverkan på biogeokemiska flöden (kväve och fosfor)

Färskvattenanvändning

Förändrad markanvändning

Biologisk mångfald (förlust av ekologiska funktioner och artutdöendets takt)

Vårt nyhetsbrev

De viktigaste nyheterna direkt i mejlen. Helt kostnadsfritt!
Jag godkänner att Miljö & Utveckling sparar mina uppgifter