Taxonomin
Syftet med EU:s taxonomi är att underlätta för investerare att identifiera och jämföra miljömässigt hållbara investeringar genom ett gemensamt klassificeringssystem för miljömässigt hållbara ekonomiska verksamheter. De finns tre kategorier av verksamheterna som är taxonomiförenliga:
- Redan gröna verksamheter
- Omställningsverksamheter
- Möjliggörande verksamheter
För att en viss ekonomisk verksamhet ska klassificeras som miljömässigt hållbar enligt taxonomiförordningen ska den bidra väsentligt till ett eller flera av sex fastställda miljömål och samtidigt inte orsaka betydande skada för något av de övriga målen. I första skedet omfattar taxonomin klimatförändringar. Den kommer under år 2022 att utökas till att även omfatta vatten och marina resurser, omställning till en cirkulär ekonomi, miljöförstöring och biologisk mångfald. Utöver att väsentligt bidra till och inte orsaka betydande skada ska aktiviteten uppfylla vissa minimikrav inom hållbarhet. Vad som avses med väsentligt bidrag och betydande skada för olika ekonomiska verksamheter specificeras närmare genom så kallade tekniska granskningskriterier.
Den 4 juni 2021 antog kommissionen den första delegerade akten med granskningskriterier för de två klimatrelaterade målen i taxonomin vilken ska tillämpas från och med 1 januari 2022.
Kravet ställs på EU-nivå och inte på nationell nivå, vilket innebär att det är stora företag av allmänt intresse (PIE) enligt EU:s definition med fler än 500 anställda som måste redovisa i enlighet med taxonomin.
Disclosureförordningen
EU:s förordning om hållbarhetsrelaterade upplysningar – även kallad disclosureförordningen eller SFDR – reglerar hur finansmarknadens aktörer och finansiella rådgivare ska informera sina investerare och kunder om ett antal hållbarhetsfaktorer. SFDR syftar till att harmonisera krav för hållbarhetsrelaterade information, minska informationsasymmetri och öka attraktivitet för hållbara investeringar. Fondbolag, försäkringsbolag och finansiella rådgivare ska enligt förordningen informera hur hållbarhetsrisker är integrerade i affärsverksamheten, om de negativa konsekvenser beaktas och om bolaget har produkter med hållbara egenskaper eller mål.
Förordningen är antagen och ska efterlevas från och med 10 mars 2021. Den innebär att information om policies för att identifiera och prioritera negativa konsekvenser ska ges på enhetsnivå på bolagets hemsida. EU kommissionen har tagit fram ett utkast till tekniska standarder – även kallat Regulatory Technical Standard (RTS) – som träder i kraft från 1 januari 2022. RTS:en innehåller en mall för rapportering av negativa konsekvenser, med 18 obligatoriska indikatorer samt 22 valfria miljörelaterade indikatorer och 24 valfria sociala indikatorer. Ställningstagande om de negativa konsekvenser enligt RTS väntas träda i kraft juni 2023.
Disclosureförordningen använder sig det dubbla väsentlighetsperspektivet och innebär att finansmarknadens aktörer ska redogöra skillnaden mellan påverkan på och från en investering.
Human Rights Due Diligence Directive (Sustainable corporate governance)
Det nya direktivet om Human Rights Due Diligence Directive lades fram av EU-parlamentet i mars 2021 i form av ett lagförslag till EU kommissionen. Direktivet kräver att företag tar ansvar för sina leveranskedjor och vidtar åtgärder för att säkerställa mänskliga rättigheter och minskad miljöpåverkan. Tanken bakom den nya lagstiftningen är att frivillig due diligence och nationell eller sektoriell lagstiftning inte är tillräckliga för att bekämpa återkommande frågor som barn- eller tvångsarbete, föroreningar, land grabbing och korruption.
Reglerna kommer att gälla för stora och börsnoterade företag som gör affärer på den europeiska marknaden. Även små- och medelstora företag med hög risk och företag som tillhandahåller finansiella tjänster och produkter berörs. Företagen förväntas offentliggöra en strategi för sin due diligence och se till att den implementeras.
Direktivet väntas träda i kraft under sista kvartalet år 2021.
Corporate Social Reporting Directive (CSRD)
Corporate Sustainability Reporting Directive (CSRD) ersätter det nuvarande EU direktivet Non-Financial Reporting Directive (NFRD) med ambitionen att skapa en jämförelsebar standard som är likvärdig med finansiella rapporterings-standarder. CSRD kommer vara ett lagkrav under Taxonomin, så de kan ses som en gemensam strategi av EU för att öka och förbättra flödet av kapital för hållbara aktiviteter.
De som omfattas av CSRD är alla företag som är börsnoterade på EU-reglerade marknader (förutom mikro-företag och delvis börsnoterade SME:s som har 3+ år för implementering), samt även alla företag som klassas som stora enligt CSRD.
Ett företag klassas som stort om det möter följande 2 av 3 kriterier:
- Företaget har över 250 anställda
- Företaget omsätter över € 40 miljoner
- Företagets totala tillgångar är över € 20 miljoner
CSRD har sakta börjat fasas in under 2021 och kommer fortsätta så fram tills 2024 då företagen måste ha rapporterat för år 2023.