Oskarshamn sanerar – vill säkra Östersjöns framtid
Miljöarbete Sveriges dyraste saneringsprojekt är i full gång. Nu ska Sveriges näst största metallförorening och den största källan till dioxinspridning i Östersjön bort. Målet är att minska spridningen av hamnbassängens föroreningar med 90 procent.
Den gamla industristaden Oskarshamn har sedan tidigt 1900-tal varit fylld av företag som släppt ut tungmetaller i hamnen. Ett kopparverk, en batterifabrik och kommunens eget reningsverk har släppt ut en blandad kompott av kopparkadmium, kobolt, kvicksilver, zink, nickel och tennorganiska föreningar.
Sedan 20 år tillbaka har kommunen arbetat med en plan för att få bukt på problemen med föroreningarna. Projektet är nu igång och en halv miljon kubikmeter smutsigt sediment muddras upp från hamnbassängen.
Stor nota för projektet
Prislappen för muddringen landar på 510 miljoner kronor, vilket är Sveriges hittills största, statligt finansierade miljöprojekt. Naturvårdsverket står för 433 miljoner kronor, Oskarshamns kommun ställer frivilligt upp med 36 miljoner och batteritillverkaren Saft, som bidragit till en stor del av utsläppen, går in med 41 miljoner och är juridiskt ansvarig för saneringen.
– Anledningen till att vi muddrar hamnen är att vi vill stoppa läckaget och rädda Östersjön. Initiativet till saneringen togs av kommunen för snart 20 år sedan. Sedan dess har omfattande undersökningar gjort för att ta reda på föroreningarnas utbredning. Oskarshamns hamn är Sveriges näst största metallförorening efter Rönnskärsverken i norr. Det är väldigt höga halter i sedimenten, säger Bodil Liedberg Jönsson, kommunens beställarombud för hamnprojektet till Miljö & Utveckling.
Kommunen har upphandlat totalentreprenad av ett belgiskt företag som genomför miljömuddringen. Kontrollerna för sugmuddringen är hårda, så att föroreningarna inte ska spridas och grumlas. Bottensedimentet som tas upp, fraktas sedan vidare till en deponi i Storskogen, som byggts för farligt avfall inför saneringen. Massorna täcks sedan över för att inte sprida gifter, berättar Bodil Liedberg Jönsson.
Vilka utmaningar har ni stött på under projektet?
– Miljödomstolsprövningen var en svår fråga. När kommunen fick tillstånd att sanera så överklagades beslutet till Mark- och miljödomstolen. Upphandlingen var även en viktig och svår tröskel att ta sig över. Men nu är vi mitt i genomförandet och det känns väldigt spännande, avslutar Bodil Liedberg Jönsson.
Projektet började 2016 och avslutas 2019, muddringen beräknas vara klar 2018.
