Inga produkter i varukorgen.
Oljekatastrof i onödan
Oljekatastrofen i Mexikanska golfen 2010 hade kunnat undvikas om erfarenheter från tidigare olyckor tagits tillvara. Det hävdar LiU-forskaren Charles Woolfson som jämfört två förlopp.
De två värsta oljekatastroferna hittills har en hel del gemensamt. Trots att det skiljer mer än två decennium mellan när Alpha Piper totalförstördes i Nordsjön 1988 och när BP:s Deepwater Horizon exploderade i Mexikanska golfen 2010, har många av misstagen upprepats, enligt forskning från Linköpings universitet.
– Industriolyckor händer inte bara. De är oftast resultat av en svag säkerhetskultur och att företagen systematiskt underlåter att prioritera säkerheten, säger Charles Woolfson, tidigare professor i arbetssociologi i Glascow och numera professor vid REMESO vid Linköpings universitet.
I en ny studie har han har jämfört de två katastroferna med varandra och hittat många likheter. En slutsats är att explosionen i Mexikanska golfen hade kunnat undvikas om de rätta lärdomarna dragits efter att Alpha Piper gått till botten. Studien är aktuell inte minst med tanke på den stämningsansökan mot BP som USA:s regering nu lämnat in.
Bristande kontroll och girighet
Woolfson pekar på en grundläggande motsättning mellan säkerhet och lönsam produktion. Vid båda katastroferna finns exempel på kostnadsbesparande beslut som försämrat säkerheten. I fallet Deepwater Horizon inställdes exempelvis ett sista oberoende test av cementförslutningen som sedan inte höll trycket. Testet skulle ha kostat 128 000 dollar, en liten kostnad i förhållande till notan för att bromsa effekterna av oljeutsläppet.
En annan orsak som Charles Woolfson pekar på är svaga tillsynsmyndigheter som i allt för hög grad identifierar sig med dem de ska granska. I USA blev dessutom inspektörerna färre och saknade tillräcklig utbildning. Det gjorde dem mer beroende av oljeföretagens expertis. Samma problem fanns i fallet med Alpha Piper.
Samtidigt som inspektörernas kompetens urholkades kom löften från industrin om att införa självreglering, frivillig övervakning och uppförandestandarder. Detta gjorde att luften gick ur argument om striktare kontroller av säkerheten. En annan bidragande orsak var att de anställda var rädda för att slå larm om missförhållanden vilket också påverkade händelseutvecklingen.
Efter båda katastroferna har omorganiseringar och skärpningar av tillsynsmyndigheter och lagar gjorts. Men Woolfson menar att det finns risk för en ”gradvis erosion” som med tiden leder tillbaka till ett försvagat säkerhetstänkande. När oljan blir allt dyrbarare och mer svåråtkomlig ökar också riskerna när den utvinns.
