Artikelförfattarna argumenterar för att trafiksektorn står för 35 procent av de fossila utsläppen och att det är där, och inte i energisektorn, som störst miljövinster kan göras i Sverige. Behovet av el måste anpassas till användarnas behov och inte tvärt om. Förnybar energi har låg energitäthet och kräver kostsam anpassning i befintliga system argumenterar de, och tar Tyskland som exempel på ett land som fått problem med under- och överskott från vindkraften.
”Kungl. Vetenskapsakademiens energiutskott har i en utförlig analys visat att Sverige kan klara upp till cirka 10 TWh vindkraft i elförsörjningssystemet genom att balansera denna med tillgänglig vattenkraft, som dock utnyttjas mindre effektivt och med större förslitning på utrustningen. Utökas vindkraften ytterligare måste både elnäten och vattenkraften förstärkas, alternativt måste nya gas- eller kolkraftverk installeras eller de skyddade älvarna offras. Kärnkraften å sin sida kan inte balansera vindkraften utan tjänar i första hand som en tillförlitlig källa för en kontinuerlig elförsörjning. I länder med främst fossilgenererad elenergi bidrar vindkraften till minskningar av CO2-utsläppen och gör därför betydligt större nytta än i Sverige.”