Nytt verktyg underlättar offentlig upphandling
Delegationen för ekologiskt hållbar utveckling, EKU, har i tre års tid arbetat med ett verktyg, som ska göra det lättare att ställa miljökrav vid offentlig upphandling. Men arbetet med verktyget har försvårats av motsägande budskap från EU. Resultatet blev en bantad version.
Lagen om offentlig upphandling gör det möjligt att ställa miljökrav vid offentlig upphandling. Den praktiska erfarenheten har dock visat att det finns en stor osäkerhet om vilken typ av miljökrav som egentligen får ställas. Därför gav regeringen EKU-delegationen i uppdrag att ta fram ett verktyg för hela den offentliga sektorn, att användas vid upphandling.
– Stat, landsting och kommun handlar för 400 miljarder kronor varje år. De har en enorm potential att påverka, om de bara vet hur de ska göra, konstaterar Monica Sundström, ordförande i EKU-delegationen.
EKU-delegationen har i sitt arbete använt tidigare material om ekologisk upphandling, bland annat från Kommunförbundet i Västernorrlands län och Landstingsförbundets upphandlingsgrupp. De har också inhämtat synpunkter från olika intressegrupper, som branschorganisationer och miljömärkningsföretag.
Lättare för alla
– Med ett gemensamt verktyg blir det lättare för både inköpare och leverantörer. Inköparna vet vilka krav de kan ställa och leverantörerna får samma krav, vare sig det är stat, kommun eller landsting som upphandlar, säger Monica Sundström.
Verktyget är internetbaserat och innehåller till exempel miljökravsspecifikationer med tillhörande miljöinformation. När det presenterades i början av september innehöll det miljökravsspecifikationer för cirka 70 olika produktgrupper, till exempel batterier, livsmedel, möbler och städutrustning.
– Vi trodde i våras att vi skulle ha med upp till 180 produkter. Vi har nu inte hunnit kvalitetssäkra så många produkter som vi trodde, men framför allt hindrades vi av ett tolkningsmeddelande från EU-kommissionen, som vi fick direktiv från regeringen att följa, berättar Monica Sundström.
EU-kommissionens tolkningsmeddelande kom den 4 juli, när arbetet med verktyget i stort sett var färdigt. EKU-delegationen fick nu anpassa sig till meddelandet, som i flera frågor gick på tvärs med EUs tidigare hållning. Det resulterade i att de fick plocka bort flera miljökrav från verktyget, bland annat de flesta livsmedelskraven. Förhoppningsvis kan de miljökraven omarbetas och läggas tillbaka senare.
Ekonomisk lönsamhet
Det största förändringarna gällde de obligatoriska kraven, skall-kraven, som en leverantör måste uppfylla, och utvärderingskriterierna, de kriterier leverantören bör, men inte måste uppfylla.
– Tolkningsmeddelandet säger att varje krav i utvärderingsfasen måste vara ekonomiskt lönsamt för just den upphandlande enheten. Det är en stor begränsning, eftersom man inte kan ställa krav som är samhällsekonomiskt lönsamma, till exempel när det gäller varors innehåll av miljö- och hälsofarliga ämnen som inte direkt påverkar användaren, påpekar Peter Nohrstedt, sekreterare i EKU-delegationen.
De obligatoriska kraven har däremot tolkats mer generöst av kommissionen. Där får upphandlaren till och med beakta hur en vara är tillverkad, vilket öppnar upp möjligheten att ställa krav på grön el och ekologiskt odlade livsmedel. Samtidigt kan det bli svårare att ställa skarpare obligatoriska krav, eftersom man då kan riskera att ensidigt gynna en leverantör eller helt enkelt inte få in tillräckligt med anbud.
– Det finns i EU en motsättning mellan att ta hänsyn till miljö och den inre marknaden. Den motsättningen speglas i tolkningsdokumentet, säger Monica Sundström. Marknadshänsyn får ofta gå före miljön i EU, men miljöintressena är trots allt starkare i dag än för några år sedan.
Lagliga miljökrav
EUs inre motsättning mellan miljö och marknadshänsyn ger en osäkerhet om vad som egentligen är lagligt när det gäller miljökrav vid upphandling. Den osäkerheten fick näringslivsrepresentanterna att i våras lämna samarbetet med EKU-delegationen. Peter Nohrstedt medger att helt och hållet juridiskt vattentätt blir verktyget aldrig, men att delegationen har gjort bedömningen att en uppköpare inte riskerar åtal vid användning av verktyget. Man måste bara tänka på att inte ställa krav som ensidigt gynnar en leverantör.
– Problemet är att det inte finns mycket praxis att luta sig tillbaka på. Men i och med tolkningsmeddelandet har det blivit lite tydligare vad man får och inte får. Tidigare fanns det en osäkerhet om det över huvud taget gick att ställa miljökrav, säger Peter Nohrstedt.
