Ny metod för rena produktionsvägar

Kan du tänka dig en värld där allt du producerar och konsumerar är bra för naturen? En konsumtion som imiterar naturen och där allt avfall återanvänds? Det är vad konceptet Cradle to Cradle handlar om.

Ny metod för rena produktionsvägar

Vi har väl alla förstått vid det här laget att konsumtion är något dåligt, som vi måste försöka minimera för att inte det ekologiska systemet ska överhettas totalt. Men det är en sanning som snart tillhör en svunnen tid. I varje fall om man ska tro den tyska kemisten Michael Braungart som tillsammans med den amerikanska arkitekten William McDonough skapat ett helt nytt sätt att se på konsumtion och avfall, även kallat Cradle to Cradle, C2C.

Konceptet går ut på att ersätta dagens industriella system där enorma mängder av värdefullt material går till spillo och slängs bort. Svinn och slöseri under produktion, uttjänta varor som hamnar som skräp på soptippar eller i förbränningsanläggningar där materialet skulle kunna återanvändas – det är inte okej.

Naturen förebild

Enligt C2C-principen skapar man kretsloppsoptimerade lösningar i industrin som gör att livscykeln sluts. Det handlar om att designa och producera med rena material som lätt kan sorteras, brytas ned biologiskt, eller återanvändas igen och igen och igen. I C2C pratar man om två olika kretslopp, ett tekniskt och ett biologiskt. Det tekniska är material från ändliga resurser som kan återanvändas, exempelvis olja, metaller och plaster. Det biologiska är material som kan brytas ned och bli ny näring åt jorden. Planen är att kopiera naturen. När exempelvis körsbärsblommorna blommat över faller bladen till marken och tas åter upp i kretsloppsystemet och blir till ny näring. Samma koncept kan anammas i produktion. Visst går det åt energi när material ska omvandlas till nya produkter men om man använder sig av oändliga energikällor som sol och vind är det inte något problem.

– Problemet är att vi hittills satt nivån för lågt. Vår definition av hållbarhet är att förstöra lite mindre. Vårt mål måste istället vara att bidra till en positiv utveckling där det vi gör förbättrar vår miljö istället för försvagar den, säger Michael Braungart.

Att shoppa loss ska alltså inte behöva leda till dåligt samvete, tvärtom är tanken att det ska vara bra för naturen att konsumera. Michael Braungart beskriver det som att vi ska vara aktiva. Passivhus är något som tillhör det förslutna. Han vill istället ha aktiva hus som renar regnvatten, producerar mer energi än de förbrukar och renar luften från föroreningar.

Lönsamma affärer

Och visst kan man göra affärer av detta! Michael Braungart driver tillsammans med William McDonough företaget MBDC som hjälper organisationer världen över att bli Cradle to Cradle. Kunder de jobbat med är exempelvis Nike, Ford, Desso och den kinesiska regeringen. Nike har helt i linje med C2C börjat återvinna gamla skor, ta till vara på gummit för att göra underlag till löparbanor, basketbollplaner och tennisplaner. De har även skapat en ny skokollektion, Nike Consider, där man tittat på hela livscykeln i materialval och design och där konstruktionen gör det lätt att separera de olika materialen. Målet är att hela företaget ska vara C2C till 2020.

Paret har även hjälpt Ford att transformera det anrika gamla fabriksområdet i Detroit, från en traditionell fabriksmiljö, till en sorts industriell naturpark som imiterar naturens kretslopp. Våtområden renar fabrikens smutsvatten, solenergi skapar el, regnvatten destilleras via taket. Trots att fabriken var kostsam att bygga har man sparat miljarder, bland annat genom att man inte behövt bygga någon separat filtreringsanläggning för regnvatten eftersom det renas via taket. Dessutom behöver byggnaderna renoveras mer sällan och man har effektiva system som skyddar från värme och kyla. Även avfallsflödena har blivit renare.

Ford har även tagit fram en konceptbil som drivs helt på väte och där allt material, från chassi, till stolstoppning, kan plockas i sär och återanvändas när det är dags för skrotning– helt enligt C2C.

Ytterligare Cradle to Cradle-exempel är schweiziska tygtillverkaren Rohner- numera Gessner som gått från syntetisk fiber och kemikalietung infärgning till att tillverka tyger där spillet nu används av lokala bönder för att täcka jordgubbsplantor om sommaren.

Andra produkter som paret arbetat med är glasspapper som smälter i rumstemperatur, bryts ner biologiskt och innehåller växtfrön och blöjor som blir biogas när de läggs på komposten.

– C2C kan appliceras på i princip all produktion, säger Michael Braungart.

Dyrt med certifiering

Kritiken mot C2C har framförallt handlat om att de två grundarna tagit monopol på certifieringsprocessen– och att det är dyrt att certifiera sig. Även om detta nu öppnats upp genom att en oberoende organisation The Green Products Innovation Intstitute som ska ta hand om denna, så ligger institutet i Kalifornien. Det finns överhuvudtaget ingen extern revisor i Sverige som certifierar enligt konceptet. C2C har heller ingen universallösning på hur man exempelvis ska lösa transportfrågan- det är upp till varje företag att göra det bästa av den egna situationen och inget som granskas vid en certifiering. Och visst finns det en hel del problem som fortfarande måste lösas. Exempelvis saknas det många gånger material och produkter för att göra helt fullvärdiga C2C-produkter. Arbetet är fortfarande i sin linda.

Holland pionjär

Införandet av Cradle to Cradle-design har onekligen kommit längst i Holland, där multinationella storföretag såväl som mindre företag satsar på optimering och innovation enligt C2C. Även på kommunal nivå arbetar man med stadsplanering och arkitektur enligt modellen och idag jobbar 100-tals holländska företag utifrån Cradle to Cradle. Även på universitetsnivå är C2C av stort intresse och Erasmus Universitetet i Rotterdam har skapat en databas där de ska samla alla avhandlingar som berör C2C.

– Det häftigaste med Holland är att människor både på små och stora företag pratar om C2C på samma sätt som vi pratar om Livscykeanalyser eller miljöledningssystem. Man har på allvar flyttat fokus från skadereducering, till hur man kan göra produkter och lösningar som faktiskt är bra för miljön, säger Daniel Philipson, konstruktör på svenska Xdin.

Men det händer en del i Sverige också även om arbetet fortfarande är i sin linda. Xdin som är underleverantör till bilindustrin jobbar med utbildningar och workshop med kunder och anställda. Ett annat företag som jobbar med detta är Philips. Sverige har också fått ett nätverk, Cradle Net, som samlar personer som är intresserade av konceptet.

– Jag tycker att det här är ett otroligt spännande område. Det jag framförallt fallit för är den filosofiska inställningen där man istället för att tänka skademinimering har som målsättning att göra rätt från början, säger Daniel Philipsson.

Fakta

Fakta: Vad är Cradle to Cradle?

I tankemodellen Cradle to Cradle tänker man sig att produktionen ska härma naturens kretslopp. Enligt Cradle to Cradle kan alla material genom rätt grunddesign bli näring antingen åt mikroorganismer eller industriella processer i två olika kretslopp, ett biologiskt och ett tekniskt där det tekniska är material som kan återanvändas och det biologiska är material som kan brytas ned. Därigenom eliminerar man avfall som koncept. I förlängningen står C2C för en ny, cirkulär ekonomi där material – precis som i naturen – aldrig förstörs eller ackumuleras och där tillväxt, produktion och konsumtion är av godo. C2C kan appliceras på allt från material och produkter till processer, byggnader och städer.

Senaste nytt

Hämtar fler artiklar
Till startsidan
Miljö & Utveckling

Miljö & Utveckling Premium

Full tillgång till allt digitalt material.