Nu väcks Segeltorp centrum upp från sin törnrosasömn

Reportage En plats som lämnats åt sitt förfall gör att människor känner sig bortglömda – därför är det viktigt att ta hand om närmiljön. Utifrån den teorin arbetar Huddinge kommun med att rusta upp sina centrumkärnor. Först ut är Segeltorp centrum.

Nu väcks Segeltorp centrum upp från sin törnrosasömn
Segeltorp centrum håller på att vakna från sin långa dvala. Foto: Peter Knutsson.

Det är med ord och inga visor som AnnSofi Lehman Ericsson beskriver hur Segeltorps centrum i Huddinge kommun söder om Stockholm sett ut de senaste åren. ”Gamla Östberlin”, ”törnrosasömn” och ”stenöken” är några av de uttryck hon använder sig av. Hon har själv vuxit upp i området och minns knappt den senaste gången centrumet fick ett lyft.

Någonting är fel

Du är inloggad som prenumerant hos förlaget Pauser Media, men nånting är fel. På din profilsida ser du vilka av våra produkter som du har tillgång till. Skulle uppgifterna inte stämma på din profilsida – vänligen kontakta vår kundtjänst.
Miljö & Utveckling premium

Läs vidare – starta din prenumeration

  • Magasinet Miljö & Utveckling - 6 nummer per år
  • Full tillgång till allt digitalt material
Redan prenumerant?

– Det har legat helt i förfall. När jag har gått igenom centrumet har jag bara blivit mer och mer deprimerad, säger hon.

Men nu är platsen på väg att vakna upp från sin långa dvala. Delar av centrumet är avspärrat och ett gäng byggarbetare arbetar frenetiskt med att gräva upp asfalt som ska ersättas med nya gatstenar och planteringsbäddar. I centrumets utkant står en nybyggd pergola som omges av belysning och sittplatser. En växtplan har tagits fram och snart kommer centrumet smyckas av växter som stjärnflocka, rudbeckia och bägarkrokus. Tanken är att det ska finnas grönska året om.

Grönska är ett viktigt inslag i projektet med att rusta upp Segeltorp centrum. Foto: Peter Knutsson.

Idén väcktes redan 2020 genom ett samtal mellan två invånare. De tyckte att alla skulle ha tillgång till en grön närmiljö och bokade in ett möte med kommunen för att göra något åt saken. Mötet följdes av ytterligare möten, som följdes av ännu fler möten. Projektet växte, och allt fler blev inbjudna att delta. Under delar av pandemin pausades projektet, men det dröjde inte lång tid innan det sattes igång igen.

Enkätundersökningar skickades ut, workshops på den intilliggande skolgården hölls och samtal med omkringliggande butiker och förbipasserande fördes. Allt för att så många som möjligt skulle få tycka till om sitt centrum.

I slutet av sommaren 2022 var det förberedande arbetet så gott som klart – och det var dags att gå från planering till handling.

– Att bara sitta och klaga är ingen väg till framgång. Då är det bättre att göra något själv, och det har vi verkligen gjort här, säger AnnSofi Lehman Ericsson, som utöver att hon bor i närheten av centrumet, också deltagit i projektet i sin roll inom Snättringe Fastighetsägarföreningar där hon arbetar ideellt tillsammans med kommunen för grönare ytor.

AnnSofi Lehman Ericsson har engagerat sig i projektet med Segeltorp centrum. Foto: Peter Knutsson.

AnnSofi Lehman Ericsson har slagit sig ner i centrumets lokala restaurang för att förbereda sig inför intervjun med Miljö & Utveckling. Hon har tagit med sig dokumentation över projektet som hon lagt i en plastficka. Under tiden hon berättar om projektet antecknar hon i sitt block. Ingenting får missas.

Mittemot henne sitter Bruno Bettoschi. Han är projektansvarig vid Huddinge kommuns parkenhet och kom in senare i projektet. Men enligt AnnSofi Lehman Ericsson har hans kunskap och engagemang varit ovärderlig för att kunna ro projektet i hamn.

– Det var jättekul när Bruno kom in. Han satte verkligen fart på det hela, säger hon.

Bruno Bettoschi tackar artigt för komplimangen och börjar berätta om projektet ur sin synvinkel.

– Det speciella med det här projektet är att det är medborgarna som tagit initiativet, och att det funnits ett så stort engagemang från deras håll. Där har vi på kommunen en jätteviktig roll att fylla, genom att snappa upp det engagemanget och bygga vidare på det, säger han.

Bruno Bettoschi, projektansvarig vid Huddinge kommuns parkenhet. Foto: Peter Knutsson.

Han berättar att projektet i Segeltorp bara är en del av kommunens arbete med att snygga till på olika platser. Ett liknande, om än mindre, projekt är på väg att växa fram i Stuvsta centrum och runt om i Huddinge håller centrala platser på att få ett lyft.

– Man kan säga att det är en ny era som håller på att ta form hos oss på parkenheten, säger Bruno Bettoschi.

Arbetet började för omkring ett och ett halvt år sedan i samband med en omorganisation inom kommunen. Trots att flera tjänster försvann, innebar det att arbetet med att snygga upp på olika platser nu kunde bli mer organiserat och systematiskt.

– Tidigare har det inte riktigt funnits ett helhetsgrepp, vilket har gjort att många ställen blivit eftersätta. På parkenheten togs vår tid till stor del upp av arbetsuppgifter som renhållning och gräsklippning och någon tid för upprustning och förbättring fanns inte. Men i samband med omorganisationen tecknade vi ett avtal med en entreprenör att sköta de sysslorna. Det innebär att vi nu har tid och möjlighet att utveckla olika platser, och driva större och mindre projekt. Vi kommer alltmer in i våra nya roller, och det går snabbare och snabbare.

Bruno Bettoschi och AnnSofi Lehman Ericsson har lämnat restaurangen och visar runt i centrumet. I en stor tall vid parkeringen intill torget slingrar sig ljusslingor runt stammen och ut i trädets grenspetsar. Bruno Bettoschi berättar att det finns liknande installationer på olika platser runt om i Huddinge.

– Det handlar i grunden om att känna trygghet där man bor, att det är en omhändertagen känsla och att man inte känner sig bortglömd, säger han.

Växtlighet är ett viktigt inslag i projektet med Segeltorp centrum. Foto: Peter Knutsson.

En som arbetat länge med hur den fysiska miljön kan bidra till bättre levnadsvillkor för människor är Namo Maoruf. Hon är stadsplanerare på konsultbolaget Ramboll och har hjälpt till som processledare i projektet med Segeltorp centrum.

– Det har verkligen varit ett drömprojekt, med en så accepterande process från kommunens sida. I vår bransch tar det ofta väldigt lång tid, med omfattande detaljplaner och krav på bygglov. Men eftersom det här projektet varit ganska småskaligt har man kunnat gå från ax till limpa snabbt. Det är roligt att kunna se resultat, säger hon.

Vad har varit viktigast i arbetet?

– Vi har arbetat mycket utifrån att skapa en känsla av trygghet, genom belysning, växtlighet och utemöbler. Men det viktigaste har varit att medborgarna har fått vara med och bestämma hur det ska se ut. Det gör att de kan känna att de äger platsen, vilket gör att den upplevda tryggheten ökar, säger hon.

Namo Maoruf har arbetat länge med hur den fysiska miljön kan bidra till bättre levnadsvillkor för människor. Foto: Ramboll.

Namo Marouf har i sin roll som stadsplanerare arbetat med såväl små som stora projekt. Hennes hjärtefråga är att integrera det hon kallar social hållbarhet.

– Social hållbarhet handlar bland annat om välmående, konversation och möten, lika förutsättningar och synliggöra grupper som inte hörs i det offentliga rummet, säger hon och knyter an till forskning inom området.

– Forskning visar att människors identitet går att koppla ihop med en identitet som en plats har. Om ett ställe är väldigt nedgånget gör det att människor känner sig bortglömda. Därför är det väldigt viktigt att alltid tänka på social hållbarhet när man bygger, säger hon.

De senaste åren uppger hon att hon ser ett skifte inom stadsplanering, där social hållbarhet får alltmer utrymme.

– Vi är på rätt väg. Man börjar förstå att social hållbarhet är viktigt, på samma sätt som ekologisk hållbarhet. Man har börjat prata mer om att bygga med ”människan i fokus”, och vi ser att fler kvinnor tar plats i branschen, som historiskt dominerats av män.

Fakta

7 tips till kommuner för samverkan med civilsamhället

  • Projekt: Utlys projekt som kan uppfylla ett behov i kommunen eller ett behov ni har identifierat utifrån civilsamhällets perspektiv. Lyssna in medborgarna och kartlägg vilka behoven är – håll i workshops på skolor eller ålderdomshem, skicka ut en digital enkät eller varför inte hänga upp en tidsbestämd förslagslåda i området. De utlysta projekten kan med fördel vara riktade mot grupper som i vanliga fall inte får sina röster hörda i det offentliga rummet, som äldre, barn och nyanlända.
  • Nätverk: Skapa ett nätverk med lokala aktörer som föreningar, organisationer, grupper och eldsjälar.
  • Organisation: Organisationens struktur och uppbyggnad är en viktig del. Den spelar en stor roll när det gäller hur arbetet kommer fortlöpa. Tydlighet och lyhördhet gentemot alla deltagare är nyckelkomponenter för att lagarbete ska var möjligt.
  • Ledarskap: Ledarskapet är essentiellt för resultatet. Det är viktigt med en ansvarig på kommunen eftersom alla beslut kring till exempel budget, resurser och utförande görs här.
  • Budget: Öronmärkt budget måste finnas för projektets genomförande. Om detta inte finns från start så är risken att det engagemang och den energin som lagts ner går förlorad vid eventuella hinder på grund av hinder med budget.
  • Återkommande möten: Boka in en mötesserie och se till att ni träffas regelbundet (fysiskt eller digitalt).
  • Involvera: Involvera fler i området och det behövs, kanske någon med en specifik färdighet som kan hjälpa till eller en idrottsförening, skolklass eller den lokala befolkningen. Allt beroende på varför ni vill involvera. Den externa kommunikationen blir nyckeln till involvering. Uppsökande, istället för att vänta in intresse, är alltid mer effektivt i dessa sammanhang. Nå ut till grupper och individer via till exempel sociala medier, prata med grannskapet och kringliggande verksamheter, butiker, skolor och ålderdomshem.

Samtidigt menar hon att det finns mycket kvar att göra, inte minst att skapa medvetenhet och kunskap inom kåren.

– Man säger att man bygger med människan i fokus, men man måste också förstå att människan är komplex. När man till exempel pratar om barn, glömmer man ofta att barn kan vara allt mellan 0 och 18 år. Sedan behöver kåren, i allt från byggaktörer till de som projekterar, bli mer representativ. Det räcker inte att det är mer jämnt fördelat mellan män och kvinnor, utan det behövs personer som kanske vet hur det är att ha en funktionsvariation eller personer med utomeuropeisk bakgrund, säger hon.

Bruno Bettoschi och AnnSofi Lehman Ericsson har båda varit delaktiga i projektet i Segeltorp. Foto: Peter Knutsson.

Klockan har slagit tolv. Bruno Bettoschi och AnnSofi Lehman Ericsson har börjat röra sig bort från alla byggställningar, påbörjade planteringsbäddar och staplade gatstenar som snart ska ersätta asfalten på Segeltorps centrum.

Bruno Bettoschi säger att drömscenariot är att liknande samverkansprojekt, i olika storlekar tillsammans med föreningar och medborgare, ska växa fram på andra platser i Huddinge. Och redan nu har ytterligare projekt börjat ta form. Utöver lyftet i Segeltorp, och det liknande projektet med Stuvsta centrum, händer det även saker i Vårby.

Till skillnad från Segeltorp är Vårby en plats som länge präglats av hög brottslighet. Men nu kraftsamlar en grupp medborgare för att göra något åt saken.

– I Vårby finns en förening med ett gäng eldsjälar som har många tankar och idéer om hur deras område kan bli mer tryggt och trivsamt. Bland annat håller de på att rusta upp Vårbybadet. Under två säsonger har vi i ett nära samarbete kring badet genom att försköna och förbättra miljön där tillsammans. Det är väldigt viktigt att det inte blir ett vi och dem, utan att vi på kommunen jobbar tillsammans med medborgarna, säger Bruno Bettoschi.

Miljö & Utveckling

Miljö & Utveckling Premium

Full tillgång till allt digitalt material.