Inga produkter i varukorgen.
Nu blir koldioxid bränsle
Istället för att släppa ut koldioxiden i luften kan man använda den för att ta fram bränslet metanol med hjälp av solenergi. En stor nordisk forskningssatsning ska göra processen så billig och enkel att den kan börja användas i stor skala.
Att tillverka metanol med hjälp av solljus har flera viktiga fördelar jämfört med andra energisystem. Metanol är exempelvis lätt att lagra till skillnad från elektricitet. Det är också ett fordonsbränsle som är färdigt att använda i dagens infrastruktur.
– Vi har arbetat i många år med att ta fram vätgas med hjälp av solenergi, bland annat genom att studera hur olika ytor påverkar reaktionerna. Men vätgas är fortfarande svårt att lagra och transportera. Därför har vi nu gått över till att tillverka metanol, som är ett lätthanterligt bränsle, berättar Dinko Chakarov, biträdande professor i fysik på Chalmers som kommer att leda det fyraåriga nordiska projektet.
I processen som forskarna ska undersöka splittras vattenmolekyler så att det bildas vätgas och syrgas. Sedan reagerar vätgas med koldioxid och metanol bildas. Båda reaktionerna drivs genom fotokatalys, vilket betyder att solenergi omvandlas direkt till kemisk energi.
Processen innebär att koldioxid blir en resurs i stället för en avfallsprodukt som släpps ut i atmosfären som växthusgas.
– Idag kommer koldioxiden från koldioxidavskiljning vid förbränning av till exempel kol, säger Dinko Chakarov. I framtiden kommer man förhoppningsvis att kunna kondensera koldioxid från luften, vilket skulle ge ett helt koldioxidneutralt kretslopp.
Processen för metanoltillverkning med koldioxid måste bli billigare och mer stabil och lättanvänd för att nå ett kommersiellt genombrott. Men redan nu finns det anläggningar som producerar metanol med metoden eller med delar av den, och det nya forskningsprojektet ska kombinera delarna genom samarbete mellan sju forskargrupper och företag från den nordiska länderna.
– Jag tror att ett storskaligt genombrott för metoden inte ligger så långt fram i tiden, kanske tio år, säger Dinko Chakarov.
