När hållbarhetschefen kör en glädjedans

”Allt farligt avfall läggs på deponi. Övriga sopor sorteras på återvinningsstationen.”

Så står det i en avfallsplan ett företag hade skickat till 15 upphandlande myndigheter innan den kom till oss på Helsingborgs stad.

Den kan inte ha blivit läst tidigare. För vi vet väl alla att farligt avfall generellt inte ska deponeras och att återvinningsstationen är till för hushållens förpackningar, eller hur?

Detta håller inte längre.

I Helsingborgs stad har vi ställt krav i flera upphandlingar om att tilldelad leverantör ska gå över till fossilfria drivmedel inom ett halvår eller ett år efter avtalsstart. Vi är stolta över att vår stad har skrivit under ”Fossilfritt Skåne 2020”, och kraven är en del i det arbetet. Tidigare i år kontaktade jag fem olika företag och frågade dem hur de tänker säkerställa att de uppfyller det krav som enligt avtalen börjar gälla snart. De fick några dagar på sig att återkomma.

Två har inte hört av sig alls. Kanske är de på semester. Eller så fastnade jag i deras skräpfilter. De tre andra har återkommit via mejl eller telefon och argumenterat för att kravet borde ändras och har föreslagit andra krav i stället. Visst är det kreativt, kanske till och med lite omtänksamt att de vill hjälpa mig med mitt jobb, men jag tror de har missat hur lagen fungerar.

Krav i upphandlingen blev målsättning

För några veckor sedan läste jag följande kommentar till ett skallkrav i ett anbud: ”Vi ska arbeta för att leva upp till denna målsättning”. Vilken målsättning? Det är ett krav. Ska ni vara med på tåget, eller är det er målsättning att hinna till perrongen innan det avgår?

Jag har många fler liknande exempel, men den intressanta frågan är varför leverantörerna gör så här. Säkert finns det flera möjliga förklaringar, men två är nog vanligast. Antingen är de väldigt ovana att delta i offentliga upphandlingar och vet inte hur det fungerar, eller är de ovana vid noggrann granskning och uppföljning. Vana att läsa igenom offentliga myndigheters krav i förfrågningsunderlag, tänka att ”det blir nog bra det där” och bara kryssa i rutan ”Kravet accepteras”. Om det sistnämnda stämmer är det nog tyvärr vårt eget fel.

Kan inte köpa grisen säcken

Man brukar säga att ”det krävs en hel by för att uppfostra ett barn”, och det krävs en lång rad noggranna upphandlande myndigheter för att uppfostra våra leverantörer. Vi i offentlig sektor måste visa att vi är seriösa affärspartners och då kan vi inte bara köpa grisen i säcken. Det är inte ett okej sätt att använda skattemedel.

Dessutom är jag övertygad om hållbarhetsfrågorna får ett lyft på företagen när vi visar att menar allvar med våra krav. Hållbarhetschefen får kanske en fast plats i ledningsgruppen och i samma sekund som hon får höra att de vill att ha med henne i arbetet med att ta fram nya produkter med mindre miljöpåverkan, springer hon in på sitt kontor och dansar en galen glädjedans bakom skrivbordet. Den förändringen kan vi bidra till. Vi kan skapa verklig effekt, men bara om vi skickar tydliga signaler om att vi menar allvar med våra krav.

Testa att göra en uppföljning!

Jag vet, det är lätt för mig att säga att man ska följa upp. I Helsingborg sitter det i ryggmärgen, och även om vi som så många andra brottas med arbetsanhopningar och prioriteringar så har vi så många gånger fått uppleva att detta är viktigt på riktigt. Testa du också! Gör en uppföljning och se vad det ger. Jag tror du kommer märka att det är otroligt givande. Om inte annat så kommer en dansande hållbarhetschef att tacka dig.

Marilouise Berg

Hållbarhetsstrateg på inköpsenheten i Helsingborgs stad/SKL Kommentus