
Rickard Arvidsson presenterade nyligen sin doktorsavhandling, som handlar om riskerna med nanomaterial, där han bland annat tittat på nanopartiklar av silver. De har en bakteriedödande effekt och används idag bland annat för att förhindra svettlukt i träningskläder. När kläderna tvättas lossnar nanopartiklarna och följer med avloppsvattnet till reningsverken. Partiklarna släpper ifrån sig silverjoner, som varken bryts ner i reningsverken eller i naturen. Silverjonerna är giftiga för många organismer.
Rickard Arvidsson har gjort en studie på reningsverket Ryaverket i Göteborg. Den visar att påverkan på slammet, och på odlingsmarkerna om slammet läggs ut, beror helt av hur mycket silver tillverkarna väljer att stoppa i kläderna.
– Men med den högsta koncentrationen skulle det räcka att alla göteborgare köpte och använde en silverbehandlad strumpa per år för att silverhalten i Ryaverkets slam skulle fördubblas, säger Rickard Arvidsson.
Rickard Arvidsson varnar för att en fortsatt ökning av silver i kläder kan få stora miljökonsekvenser. Om slam från reningsverken används som gödning kan silvret ansamlas på åkrarna och orsaka långsiktiga skador på odlingsmarkernas ekosystem.
Fakta om nanosilver
Nanopartiklar av silver släpper ut silverjoner, som är giftiga för både bakterier och många högre organismer. Under senare år har användningen av silvernanopartiklar som bakteriedödare ökat i diverse konsumentprodukter, till exempel kläder. I regel tvättas dessa partiklar snabbt ur textilierna, eller löser upp sig till joner, och silvret kan vara helt borta efter tio tvättar. Via avloppsvattnet hamnar partiklarna i reningsverken. Där kan silvret inte tas bort, utan det följer med till slammet eller ut i vattendragen.