Smiter undan ansvar
Naturskyddsföreningen i Bohuslän har överklagat beslutet i flera steg och nu ligger ärendet hos Miljööverdomstolen.
– Musselodlingen är bara en ursäkt för att inte behöva installera kväverening på reningsverket, säger Boel Lanne, ordförande för Naturskyddsföreningen i Bohuslän.
Det är just detta som Naturskyddsföreningen opponerat sig mot; att reningsverket kryper undan sin skyldighet att investera i en kvävereningsanläggning. Boel Lanne ser inget problem med att använda musslor för rening av havsvattnet, men det ska inte kunna användas som ett alternativ till kväverening i reningsverk. Kvävereningen måste ske vid källan. Att först släppa ut kvävet i vattnet och sedan rena det är bakvänt, menar hon.
Gott exempel
Odd Lindahl, forskare vid Kristinebergs Marina Forskningsstation där man studerar hur musslor kan användas för att motverka övergödning, håller delvis med Naturskyddsföreningen om att man i första hand ska förbättra reningen vid punktutsläpp där det är möjligt. Men i det här specifika projektet tycker han att det är viktigt att det får fortsätta som planerat till 2011.
– Området som avloppsvattnet rinner ut i är i det här fallet en öppen recipient med god vattenomsättning och kväveutsläppet orsakar inga problem lokalt. Visst har Naturskyddsföreningen rätt i princip, men för att få igång fler satsningar på mussleodling krävs det goda exempel, betonar han.
Handel med närsalter
Att använda musslor för att förbättra vattenkvaliteten är i sig inget kontroversiellt. Ju större musselodlingen är, desto mer kväve och fosfor kan man återföra till land. Lysekils reningsverk släpper varje år ut 39 ton kväve. Nordic Shell Production som driver musselodlingen i Saltöfjorden utanför Lysekil räknar med att skörda 4 500 ton musslor årligen, vilket motsvarar hela kväveutsläppet. En odling i den storleken kräver ett område på 35 hektar.
Det som är mest intressant med projektet är däremot de marknadsmässiga konsekvenserna. På samma sätt som det är möjligt att handla med utsläpp av koldioxid skulle företag kunna kompensera sina utsläpp med en musselodling.
Om det dessutom går att få avsättning för musslorna kan företaget också tjäna pengar på själva odlingen.
Oroad för konsekvenserna
Boel Lanne tycker att det är intressant med musselodlingar för att komma åt problemen med läckage av närsalter i havet, men är oroad för konsekvenserna om fler reningsverk väljer att haka på och odla musslor i stället för att rena punktutsläppen. Dessutom är hon tveksam till om det i realiteten finns en efterfrågan på den mängden musslor.
– För att kompensera utsläppen från Lysekil krävs det att man odlar mer än två gånger mer än den mussleproduktion som sker kommersiellt idag. Jag har också svårt att se hur detta är praktiskt möjligt i störe skala, säger hon.
Odd Lindahl tror dock inte att det blir aktuellt med några fler kompensationsodlingar av musslor i samband med reningsverk. Nästa steg blir istället att knyta ihop jordbrukets utsläpp med musselodlingar.
Bakgrund/ Musslor i miljöns tjänst
80 procent av utsläppen av kväve och fosfor i havet utgörs av så kallade diffusa utsläpp från trafik och jordbruk som sipprar ut via bäckar, åar och älvar. Här kan miljömusslor vara ett alternativ för att ta upp näringsämnena.
Blåmusslan livnär sig huvudsakligen på växtplankton och kan under goda förhållanden filtrera fem liter vatten i timmen. På en yta motsvarande en fotbollsplan kan cirka 120 ton musslor skördas efter ett år. Skörd av ett ton musslor innebär att ungefär 10 kilo kväve och drygt 0,5 kilo fosfor avlägsnas.
Läs mer om miljömusslor: www.miljomusslor.kmf.kva.se
publicerad 13 oktober 2006