Munkmodellen – ingen liten munsbit

Hållbarhet i praktiken Tomelilla kommun, med drygt 13 000 invånare, är troligen först i Sverige med att testa munkmodellen i praktiken. Förhoppningen är att modellen, som hjälper till att ge en holistisk syn på hållbarhetsutmaningarna, ska bli en naturlig del av hur kommunens livskvalitetsprogram drivs.

Munkmodellen – ingen liten munsbit
Munkmodellen ska testas i Tomelilla kommun. Stefan Persson berättar hur. Foto: Sverker Berggren/Tomelilla kommun

Det har gått drygt ett år sedan Tomelilla kommun övergav systemet med ett miljöprogram och ett för folkhälsa, och slog samman de två till ett så kallat livskvalitetsprogram. Sammanslagningen kom till efter inspiration från Helsingborgs kommun, som gjort samma sak.

Någonting är fel

Du är inloggad som prenumerant hos förlaget Pauser Media, men nånting är fel. På din profilsida ser du vilka av våra produkter som du har tillgång till. Skulle uppgifterna inte stämma på din profilsida – vänligen kontakta vår kundtjänst.
Miljö & Utveckling premium

Läs vidare – starta din prenumeration

  • Magasinet Miljö & Utveckling - 6 nummer per år
  • Full tillgång till allt digitalt material
Redan prenumerant?
Stefan Persson. Foto: Sverker Berggren/Tomelilla kommun

– Livskvalitetsprogrammet är en rätt stor förändring, större än vad man tror. Det flyttar fokus från ett miljöspår och ett spår för folkhälsa, när båda hamnar under samma paraply, säger Stefan Persson, verksamhetsutvecklare på Tomelilla kommun.

Ska testa munkmodellen som verktyg

Han har en bakgrund som innovationskonsult inom hälsa och sjukvård, och har arbetat med bland annat social hållbarhet och cirkulär ekonomi, ofta med upphandlingsfrågor.

– Jag kände till munkmodellen, och sedan föll det på plats: Låt oss testa den som verktyg för att jobba med livskvalitetsprogrammet. Programmet ska ju inte vara ett tomt dokument utan fyllas med innehåll, utvärderas och följas upp, säger han.

Kombinerar ekonomi med hållbarhetsaspekter

Munkmodellen presenterades i boken Doughnut Economics (på svenska Donutekonomi) av ekonomen Kate Raworth 2017. Teorin ska vara ett alternativ till den traditionella nationalekonomin, och kombinerar hållbarhetsaspekter och ekonomisk teori.

Själva munken har egentligen inget med saken att göra, mer än att bakverkets form liknar den bild som Kate Raworth använder för att förklara teorin. Den yttre ringen är de planetära gränserna, alltså den belastning som planeten tål utan att förlora sin stabilitet. Den inre ringen representerar en miniminivå för social hållbarhet, till exempel att ha tillgång till bra bostäder, sjukvård och utbildning. Målet är att hålla sig mellan de två ringarna, alltså i själva munken.

Undersökte modellens lämplighet

Men frågan är förstås hur en så omfattande teoretisk modell ska kunna fungera i verkligheten.

– Även om boken inte är så ny längre så är den ny som verktyg att jobba med. Den är ju skriven som en teoretisk, akademisk bok, inte som ett verktyg. Vi kom fram till att vi först måste undersöka om den är lämplig att jobba med över huvud taget, säger Stefan Persson.

Tomelilla del i globalt nätverk

Tillsammans med Rise gjordes en nulägesanalys. Det innebar litteraturstudier och kontakt med bland annat Deal (Doughnut Economy Action Lab) som är Kate Raworths kunskapsplattform. Även andra städer som testar modellen kontaktades. Snart var Tomelilla en del av ett globalt nätverk, och tack vare projektet har Stefan Persson utbytt erfarenheter med kollegor i Australien, Argentina och England.

– Det är fantastiskt att ha det stödet. På Deal finns det mycket material, och allt som läggs upp är fritt att använda. Vi får väldigt mycket hjälp och kunskap därifrån vilket är ett helt nytt sätt för oss att jobba. Redan där känner vi att här är en styrka i munkmodellen, säger Stefan Persson.

Två stora fördelar

Det internationella stödet är en viktig faktor för Tomelillas beslut att jobba vidare med modellen. Den andra är att den är så tydligt och enkel att visualisera.

– Ytan är så enkel att vem som helst kan förstå det. Samtidigt har den många lager av komplexitet, så att man kan gräva ned sig. Det är en styrka, säger Stefan Persson, och fortsätter:

– Man kan utveckla social- och miljömässig hållbarhet i samma ramverk, och det blir ramverket för ekonomin. Det blir väldigt tydligt då, att det ekonomiska ska föra oss in i munken. Brister i det sociala fundamentet kan vi aldrig acceptera, det får vi inte tumma på. Samtidigt blir det mer och mer uppenbart att vi inte kan tumma på planetära gränser, och då måste ekonomin stötta att vi för in det vi gör inom munkens ramar.

Genomför piloter

Tomelilla kommun är precis i början av arbetet med att försöka omsätta Kate Raworths teorier i verklighet och applicera munkens ramar på verksamheten. Nu genomförs olika piloter för att undersöka möjligheterna.

– Vi börjar i liten skala. Imorgon provar vi munkmodellens principer i workshopformat på våra närmaste kollegor, då använder vi en ny skola som ska byggas i kommunen som exempel. Kan det funka – eller funkar det inte alls? säger Stefan Persson.

Munken blir en fyrfältare

Han beskriver arbetet med att ”rulla ut munken”, unroll the doughnut. När det sker får man fram ett rutsystem med fyra fält som hjälper organisationen att skapa en holistisk bild av ett projekt utifrån miljömässig och social hållbarhet. I rutorna placeras olika aspekter av projektet in, utifrån om de är viktiga socialt och lokalt, socialt och globalt eller ekologiskt lokalt respektive globalt.

– Man kan ta vilket strategidokument som helst och stoppa in där och testa. Man får ett tydligt sammanhang och en mer holistisk bild. Och det är den där holistiska bilden som är så svår att jobba med, för den blir så snabbt komplex. Där tror vi jättemycket på enkla visualiseringar som verktyg.

Han förklarar:

– Ska folk kunna ta ansvar för sin egen roll i kommunen och jobba mot gemensamma mål är enkla visualiseringar avgörande.

Från teori till praktik

Madeleine Wahlund. Foto: Sverker Berggren/Tomelilla kommun

I ett rum lite längre bort i korridoren sitter Madeleine Wahlund och förbereder morgondagens workshop. På datorskärmen syns upplägget med de fyra rutorna, lätt modifierat för att passa in på det aktuella projektet.

– Det är superkul att få testa praktiskt hur man kan göra, säger hon.

Hon har tidigare arbetat på Lunds universitet och studerat munkmodellen ur ett teoretiskt perspektiv.

– Jag hade en förförståelse när jag kom hit men det är klart stökigare när man ska göra det praktiskt. Man får börja tänka på kommunorganisationen, och vilka man ska involvera för att få en bra medborgardialog till exempel, konstaterar hon.

Stadsporträtt under arbete

Kommunen testar inte bara munken på projektnivå. Samtidigt pågår ett arbete med att skapa ett så kallat ”stadsporträtt”. Arbetet handlar om att lägga in både mål och resultat i samma fyra rutor, och det är ett stort projekt där kommunens viktigaste styrdokument gås igenom.

– Vi har påbörjat det som kallas stadsporträtt med hjälp av en studentmedarbetare. Det handlar om learning by doing. Vi mappar in väldigt mycket av var vi är just nu, det gäller både våra styrdokument och mätdata. Så det är egentligen en nulägesanalys både på policynivå och statistikmässigt, säger Stefan Persson.

Den komplexa mätutmaningen

Han förutser redan vissa svårigheter, där en är att hitta data. Kommunen kommer inte att ha egna mätningar på allt som behövs, utan måste göra bedömningar från fall till fall. Kanske går det att använda regionala data, eller nationella.

– Det blir väldigt komplext väldigt snabbt när man ska mäta hållbarhet. Det finns en tendens att fastna i det, och glömma bort att det viktiga är att vi agerar. Det finns större aktörer som har bättre muskler för att mäta än vad vi har. Ibland får vi gissa, säger Stefan Persson.

Nulägesbilder

Stadsporträttet består dock inte bara av övergripande dokument och mätningar. Nulägesbilder är också en viktig komponent.

– I Amsterdam jobbar det med det som kallas City snapshots. Då ställer man sig frågan hur man jobbar med målen och var man befinner sig för till exempel skolmaten, hur mycket återvinns, hur mycket slängs? Det sätts i ett tydligt sammanhang med hjälp av munkmodellen, man kan skala upp och se hur det kopplar till våra mål och hur det kopplar med munkmodellen i stort, säger Stefan Persson, och konstaterar:

– Det här är ett arbete som vi egentligen aldrig blir färdiga med.

Vem sätter ramarna?

– Det är en intressant fråga. Än så länge är det här ett tjänstemannaintiativ kopplat till livskvalitetsprogrammet. Vi använder munkmodellen som ett verktyg för att jobba med programmet och ju mer det växer fram och strukturerna kommer på plats, desto mer blir det ett verktyg. Det blir ett beslutsunderlag som politikerna kan jobba utifrån.

Det ska alltså bli tydligare för politikerna vad besluten och prioriteringarna innebär. Däremot ska munkmodellen inte vara begränsande och inte heller glaserad i någon särskild partifärg.

– FN:s globala mål är något som landet och kommunen redan bestämt att vi ska jobba emot, säger Stefan Persson.

Munkmodellen och tillväxten

En fråga som ofta kommer upp är den om tillväxt. Tanken om evig tillväxt var ju en av orsakerna till att Kate Raworth började tänka i nya banor.

– Det är en ganska vanligt förekommande missuppfattning att munkmodellen innebär att vi inte ska ha någon tillväxt. Men den är inte emot tillväxt, utan bara mot tillväxt utan mål och evig tillväxt. Tillväxt kan vara viktig, men nte som ett mål i sig utan som ett medel för att uppnå andra mål, säger Stefan Persson.

Kommer det att märkas skillnad på verksamheten, tror du?

– Ja, det tror jag absolut. I höstas under förstudien hade vi lite små workshops, framför allt med ledningsgruppen. Man märker redan i samtalet att det blir en annan helhetsbild. Man tänker globalt och lokalt i samma diskussion. Det ger ett ramverk för att kunna ha den här komplexa diskussionen, säger han.

Tomelilla hoppas kunna titta på kommunens upphandling och försöka lyfta hållbarhetsfrågan där med hjälp av munkmodellen. Kommunen jobbar redan med sådana upphandlingskrav, nu handlar det om att ta nästa steg.

– Vi hoppas kunna ta ett stort kliv och att kunna göra en livskvalitets-spendanalys direkt. Bara den kartläggningen kommer att leda till att vi förändrar våra inköpsmönster, säger Stefan Persson.

”Det kan krascha”

I samma andetag konstaterar han att det är mycket svårt att mäta livskvalitet, och att det är långt ifrån säkert att kommunen ror det iland.

– Det här är en spännande teori med potential, men sedan ska det bli verklighet. Där är vi precis i början. Det kan krascha, det återstår att se. Vi ser det som ett innovationsprojekt. Skulle vi misslyckas då ska vi bara lära oss så mycket som möjligt.

Senaste nytt

Hämtar fler artiklar
Till startsidan
Miljö & Utveckling

Miljö & Utveckling Premium

Full tillgång till allt digitalt material.