Mattias Goldmann: Klimatpolitiska rådets årsrapport i 10 punkter

Sverige har förlorat styrfarten. Det är den övergripande slutsatsen i Klimatpolitiska Rådets årliga granskning av i vad mån Sveriges samlade politik leder till att klimatmålen nås. Men det finns mycket mer av vikt för det fortsatta klimatarbetet – här är de tio främsta slutsatserna utifrån dels årets rapport, dels presentationen och frågestunden med rådets ledamöter.

1. Politiken räcker inte och utsläppen ökar. Rådet sätter rubriken ”Sverige har förlorat styrfarten” och konkretiserar med ”Den politik som den nya regeringen hittills presenterat är inte tillräcklig för att nå klimatmålen för år 2030. I stället för att snabbt minska utsläppen kommer hittills beslutade och aviserade förändringar tvärtom, också enligt regeringens egen bedömning, att i närtid öka utsläppen.”
2. Förra regeringen levererade inte heller. Den som vill använda Klimatpolitiska Rådets rapport som intäkt för att det rödgröna styret var bättre, kan räkna till fem röda pilar och två gröna för regeringen Kristersson mot två röda och fem gröna för regeringen Andersson i tabellen ”Urval av föregående och nuvarande regerings insatser med avseende på möjligheterna att nå klimatmålen”. Men rådet slår också fast att den förra regeringen tappade fart på slutet och kritiken är hård mot hur stigande drivmedels- och elpriser hanterades.
3. Målstyrningen brister. I motsats till andra nationella klimatråd, ska Sveriges inte ge konkreta politiska förslag. Därför är rekommendationerna övergripande, men vassa ändå: ”Styrningen mot ett mer transporteffektivt samhälle är svag och otydlig. Transportområdet är ett tydligt exempel på ett område där den politiska styrningen varit allt för otydlig och därmed gett myndigheterna otillräcklig vägledning för att hantera målkonflikter eller gemensamt ta vara på möjliga synergier.” En konkret förändring som rådet föreslår är att förtydliga att andra mål ”ska utvecklas inom ramen för klimatmålen, inte enbart ”med hänsyn till” klimatmålen, enligt den nuvarande diffusa formuleringen.”
4. Nationella klimatmål är fortsatt relevanta. Sverigedemokraterna, moderaten Christofer Fjellner och debattören Per Kågeson menar att nationella mål är överspelade med EU:s klimatlag och transport- och energimål. I frågestunden påpekar Rådet först att de inte egentligen ska bedöma om Sveriges mål är relevanta, men slår sedan fast att bara staten – inte EU – kan ha en heltäckande klimatpolitik, och att behovet av länder som går före kvarstår.
5. 2030-målet är centralt. Från delar av regeringsunderlaget presenteras 2030-målet om 70% minskad klimatpåverkan för transporterna jämfört med år 2010 närmast som en indikator på vägen till 2045-målet. Rådet betonar tvärtom hur centralt de närliggande målen är; ”Det ena kan inte ersätta det andra. Det är inte bara slutmålet som avgör om klimatmålen kan nås utan också vägen dit. De mer närliggande klimatmålen är viktiga eftersom det är de kumulativa utsläppen av växthusgaser som avgör om målen i Parisavtalet kan uppnås. Att kraftfullt minska utsläppen till år 2030 ingår också i Sveriges förpliktelser som medlem av EU.”
6. Håll fast vid processen. Färdplaner, delmål och kontrollstationer är enligt Rådet centrala för att klimatmålen ska nås – men de tjänar inget till om de ignoreras, med reduktionsplikten som exempel; ”Det kan finnas skäl att anpassa reduktionsplikten till ändrade omvärldsförhållanden, men en sådan anpassning bör i så fall grundas i systematiska utvärderingar vid till exempel Energimyndighetens kontrollstationer.” När det inte sker, kan det ”skapa långsiktig osäkerhet kring den framtida politiken”, vilket ”försvagar den politiska styrningen ytterligare”.
7. Sprid minskningarna. Rådet slår fast att en sänkt reduktionsplikt skulle få mycket negativa konsekvenser för möjligheterna att nå klimatmålen, men också att ett så starkt beroende av ett enskilt styrmedel ör riskabelt, med stora ”konsekvenser för måluppfyllelsen vid en plötslig omläggning av politiken när det inte finns tillräcklig annan styrning på plats.” Det är i linje med klimatminister Pourmokhtaris uttalade inriktning att satsa på många små åtgärder.
8. Myndigheter levererar inte. Rådet har gått igenom regeringens uppdrag till Tillväxtanalys, Trafikanalys och Länsstyrelsen i Uppsala att ta fram underlag till klimatfärdplanen och ”kan konstatera att det inte går att utläsa hur mycket förslagen (vare sig enskilda eller tillsammans) förväntas bidra med vad gäller att minska utsläppen av växthusgaser. I uppdragen är det tydligt att förslagen ska rangordnas utifrån vilken effekt de har på utsläppsminskningar även om flera andra faktorer ska vägas in i bedömningen. Detta har varit utmanande för alla tre myndigheter och ingen har lyckats leverera en tillfredställande rangordning utifrån regeringens önskemål.” Kritiken, som också tidigare framförts av bl.a. Naturvårdsverket och Energimyndigheten är i grunden en signal till regeringen; använd era expertmyndigheter, och gärna fler än tre i så pass centrala frågor.
9. Rättvisedimensionen måste med. På presentationen fick det nästan inget utrymme, men i rapporten är frågan om rättvis klimatomställning stor. Kopplat till höga energipriser konstaterar Rådet att ”i många länder finns stöd som är mer direkt riktade till utsatta grupper”, medan den svenska utformningen framför allt gynnat de som har det gott ställt, och i första hand män.
10. Stärk berättelsen. En av rådets rekommendationer är ”Utveckla en tydligare, övergripande berättelse om Sveriges klimatomställning”, i linje med vad t.ex. Fossilfritt Sverige både betonar och ägnar mycket möda åt. Rådet skriver att ”En viktig del av ett politiskt ledarskap är att ta ansvar för vilka bilder som förmedlas och att dessa motsvarar de långsiktiga ambitionerna snarare än kortsiktig politisk taktik”, med mottagare exempelvis en finansminister som tonat ner vikten av att uppfylla klimatmålen.

Vad händer nu? Formellt finns inga krav på riksdag eller regering att hantera Rådets rapport på något särskilt sätt, men den är rimligen en viktig del i det fortsatta klimatarbetet, där ju regeringen betonar att klimatmålen ligger fast men också erkänner att utvecklingen just nu går åt fel håll. Klimatminister Pourmokhtari tog emot rådets rapport, höll en kort egen dragning och svarade på Rådets kanslichef Ola Alterås frågor, bland annat erkände hon utan omsvep att utsläppen just nu ökar.

På frågan hur det går med regeringens planer att ”före sommaren anordna ett nationellt klimatmöte” svarade klimatministern en smula förvånande att det redan pågår, bland annat med ett möte med petrokemisk industri i Stenungsund häromveckan.

Pourmokhtari tog emot en vackert inslagen rapport utan att öppna den, sade att det är välkommen kvällsläsning och väl timat inför den klimatpolitiska handlingsplan som regeringen ska lägga fram i höst. I vilken form det ska ske sade ministern inget om, men om planen innehåller konkreta förslag bör det bli en proposition som riksdagen ska behandla och besluta om.

Mattias Goldmann