Mattias Goldmann – bilkille med fokus på klimat

Han hinner knappt börja på sin veganska lunch, förrän telefonen signalerar att någon vill nå honom. Han konstaterar att det är en journalist från Swecohusets förra hyresgäst, Svenska Dagbladet, som vill ha en kommentar om miljöaktivister som vill bränna stadsjeepar.

Skam inte vägen framåt

När Mattias Goldmann kommer tillbaka förklarar han hur fel det är att attackera dem som inte gör rätt. Ska miljö- och klimatvågen rulla vidare och leda till det som måste göras, är det inte skam som behövs.

– Skuld och skam fungerar på de redan övertygade, men inte på de andra, säger Mattias Goldmann.

Han vill istället leta efter det som människor vill göra. Som att äta den klimatmärkta lunchen som står på bordet och smakar gott.

– Man behöver göra klimatfrågan lustfylld och även lönsam.

Kritiserad tågresa

Han märkte själv problemet med skam, när han valde tåget för att ta sig från Umeå till ett klimatmöte i Barcelona. Många reagerade negativt och han fick kritik.

Själv tyckte han att det var ett bra val och inte bara för miljön utan för honom själv också. Han hann skriva på sin bok under den drygt 50 timmar långa resan. Och när han reste genom Spanien var det dags att ta ett glas vin och koppla av.

– Jag hade kunnat dricka vin i Frankrike också, men det var på förmiddagen så tidpunkten var fel, konstaterar han.

Sliten kavaj

Han berättar också om dottern, som väljer den finare varianten av återanvänt, vintage, när hon ska köpa kläder. Då får hon något som ingen annan bär, något eget. Förutom att det minskar miljöavtrycket.

Själv visar han upp det fransade fodret på kavajen. Det gör att han kan ta en vända till den trevlige skräddaren. Och han får känna den sköna känslan av att bidra till en cirkulär ekonomi.

Nya ekonomiska spelregler behövs

Men för dem som inte får en skön känsla av att bidra till en bättre värld behövs något annat. Mattias Golmann bär kavaj här på Sweco, för att markera att det är affärer som gäller. Tiden då människor ska övertygas är förbi, för hans del i alla fall, i och med att han bytte jobb från tankesmedjan Fores till det affärsdrivande företaget. Skiftet markerar för honom att det är dags att handla. Och då kommer pengarna in i bilden, affärerna. Girigheten.

– Vi behöver till exempel andra ekonomiska spelregler. Det är ju dåligt att jag inte får något när jag cyklar hit medan den som kör bil får ersättning, säger han.

För Sweco handlar det om spelregler i större skala förstås. Här är klimat- och miljöfrågan rent av en affärsidé.

– Vi måste vara ledande inom hållbarhet annars hotas affären. Sweco tänker inte på hållbarhet som en jobbig pålaga, utan som något där vi kan skilja ut oss. Det ger mig ett fantastiskt mandat.

Hitta drivkraften – och använd den

Man kan säga att klimatsatsningar göder girigheten, en av dödssynderna som han skrivit om i boken Klimatsynda! som han arbetade på där på tåget genom Europa. Han tänker att det gäller att sikta på det människor vill, som de synder som vi vill ägna oss åt så mycket och gärna att de måste fördömas. Det gäller att styra den starka drivkraften åt rätt håll.

Det här måste vi fortsätta med en längre tid

– När vi tänker att något har betydelse, då skärper vi oss. I några månader. Men det här måste vi fortsätta med en längre tid och då måste vi utgå från vad vi verkligen vill göra, säger han.

Fåfänga är inte alltid fel

Vad gäller högmod, skriver han till exempel i boken att det har fått Sverige att åta sig att bli första klimatneutrala välfärdsland. Fåfängan, ja den kan kanske sägas vara förevisningen av kavajens vackert orangefärgade foder. Frosseriet under lunchen bockas också av.

Och så till bilen, den är ju en av de stora klimatsynderna, även om den inte representerar någon dödssynd enligt urgammal teologi. Han gillar bilar och det är en orsak till att han valt att arbeta med miljö.

– Ja, jag är en bilkille. Jag skrev om bilar redan när jag gick på gymnasiet och jag ville se hur bilarna kunde bli bättre.

En politisk seger

Längre bak finns motståndet mot kärnkraft. Han var åtta år när det var dags att gå ut och ropa ”Vad ska väck? Barsebäck!” där han bodde utanför Lund några mil från kärnkraftverket som sedermera lades ner. Hans första insats inom politiken gällde just kärnkraftsomröstningen. Hans farföräldrar som bodde i Genève hade tänkt rösta ja till fortsatt drift, men Mattias Goldmann skrev ett brev om hur orättvist det var att de som inte ens bodde i landet skulle få rösta om saken. Farföräldrarna avstod då.

– Det var nog min första politiska seger, konstaterar han.

Vill ge något tillbaka

I historien finns också mamma, som är gröna-vågare, samt familjens trädgård med kompost. Och ännu längre tillbaka finns farfarsfar, som höll på att gå under i det nazityska koncentrationslägret Buchenwald. Utan farfar som räddade sin far till Sverige, hade allt sett annorlunda ut. Det är den sorgliga bakgrunden till engagemanget för en bättre värld och även en vilja ge tillbaka till landet som räddade familjen, Sverige alltså.

– Då är det väl värt något att jag med mina magra resurser kan göra skillnad, säger han.

Började med statsvetenskap

Nu blev det inte mänskliga rättigheter ändå, utan miljötänket som han fått från båda sina föräldrar. I pappans bakgrund finns också kommunikation som ju även det ingår i Mattias Goldmanns arbete.

– Slår man samman dem så blir det jag, ungefär, konstaterar han och ler lite.

Han gick systematiskt till väga och satte igång med statsvetenskap för att förstå hur samhället hänger samman. Därefter blev det politik, inom Miljöpartiet. Han var förtroendevald i Uppsala på samma gång som han var informatör på partiets riksdagskansli. En och en halv mandatperiod blev det.

– Att vara med i ett parti innebär att man är emot de andra. Det kändes som en för snäv kostym, och nästan fördummande. Man sneglar kanske mer på opinionsmätningar än på klimatnyttan. För mig är det mer värdefullt att kunna tala med alla. Så då blev jag lobbyist hos Westander, berättar han.

Engagemangets betydelse

Senaste jobbet var som vd för tankesmedjan Fores, som förknippas med Centerpartiet. Men den kopplingen betydde inte att partiet la sig i. Och det gjorde det rätt i:

– Hade vi varit Centerns förlängda arm hade vi inte haft relevans, säger han.

Han har också erfarenhet av vad engagemang betyder för förmågan att övertyga. Han arbetade för ja-sidan, som hade allra mest pengar inför folkomröstningen om euron. På den andra sidan fanns inte lika mycket pengar men desto mer engagemang.

– När man träffade någon från jasidan tänkte man att här kommer en överbetald kille. Men på nejsidan, mötte man någon som var övertygad.

Slut med partipolitiken

Så gick det som det gick och Sverige har kvar sina kronor. Övertygelse vinner. Och Mattias Goldmann har tagit med sig sina erfarenheter vidare i livet, till nya uppdrag. Han anser att det är bra att ha med sig förståelsen för politik. Och han själv är ju övertygad. Att han ville ha euron, berodde på att den var kopplad till miljöåtgärder förstås, via Europeiska centralbanken.

Hittills har han varit sex år på varje plats och skulle då ha fem år kvar på Sweco. Vad det blir efter Sweco vet han inte, utom att det inte blir mer partipolitik. Det tar för lång tid att bli av med en partistämpel, anser han.

Scope 4 på gång

Men han anser också att det är för tidigt att alls fundera på något nytt. Och han är glad att vara där han är och få chans att flytta fram positionerna för ett företag som i kraft av sin storlek och verksamhet kan göra stor skillnad.

– Bland det mest spännande just nu är att vi tar fram en systematik för hur man kan beräkna scope 4, alltså den klimatnytta vi gör i kunders projekt. Det bör hela konsultbranschen ha glädje av. Vi kommer också att kunna vara mycket tidigt ute i att sätta mätbara mål för affärskritiska delar av hållbarhetsarbetet bortom klimatet.

Drabbades av corona

Efter intervjun är det dags att fotografera. Vi går upp på taket. Mattias Goldmann balanserar på en bänk och lyder snällt fotografen Peter Knutsons instruktioner. Han drar in hakan, stoppar händerna i en ficka, tar ut dem igen, och korsar armarna. Sedan är det dags att posera på gatan, mitt i trafiken och sedan på cykeln. Bär han ett tungt ok, så syns det inte alls. Han ser inte det minsta trött ut, utan äkta glad, hela tiden.

En fråga kvarstår då, den om energin. Han arbetade till och med när han var drabbad av coronaviruset, under de få stunder han orkade. Till och med dator och telefon är valda så att de ska klara tempot och en arbetsdag utan att kräva laddning.

Hans egen energi laddas under dagens lopp, medan han arbetar, förstår jag. Den överförs när människor berättar för honom att det han gör betyder något.

– Det är i högsta grad förnybar energi, säger han.