Kommentar: Massbalansprincipen – bra verktyg eller hållbarhetsfälla?

Ingrid Nyström, vd för Chalmers Industriteknik (CIT) är huvudförfattare till en rapport som går igenom de befintliga certifieringarna inom området.

– Jag tycker att det är rätt som princip, men det är ju naturligtvis nödvändigt med certifiering och att få kontrollen rätt hela vägen. Det är ett sätt att komma framåt stegvis, men risken finns att vi inte kommer någonstans alls, säger hon.

Åsikterna om massbalansprincipen går isär

Frågan är kontroversiell och källor som Miljö & Utveckling varit i kontakt med undviker att uttala sig genom att till exempel svara att de ”saknar så djupgående kompetens inom området”.

Andra menar att massbalans som bygger på att krediter överförs, så kallad book and claim, inte driver på tillräckligt mot ökad hållbarhet och att det blir otydligt för köparen vad produkten egentligen innehåller. Medan ytterligare andra tycker att det system de valt är säkert och bra.

”Svårt att förstå vad olika certifieringar egentligen innebär”

Det är bara att konstatera att detta är ett utvecklingsområde där starka intressen står mot varandra och internationell standard ännu saknas (Iso har påbörjat arbetet med en sådan standard). Det är också svårt att förstå vad olika certifieringar egentligen innebär. Samtidigt används metoden inom industrin, framför allt på marknader där efterfrågan på mer hållbar råvara är betydligt större än utbudet.

Som köpare av material som till exempel benämns som ”bioattribuerat” är det klokt att noga kontrollera vad man betalar för. I rad artiklar tar Miljö & Utveckling grepp om massbalansprincipen. Jag hoppas att det ska komma till nytta.