Marie Baumgarts om CSRD: ”Ha tålamod – Rom byggdes inte på en dag”

Som 24-åring blev Marie Baumgarts färdig civilingenjör från KTH i miljöteknik och hållbar infrastruktur. Kort efter flyttade hon till Sydostasien för att börja arbeta som miljökonsult.

– Jag har utforskat olika yrkesvägar, särskilt under mina första 5-10 år i arbetslivet, och sökt mig fram genom att experimentera med olika roller. En minnesvärd erfarenhet var mitt arbete som volontär med Läkare Utan Gränser i norra Angola. Dessutom fick jag möjligheten att arbeta som miljökonsult för Hifab i ett projekt stött av Sida i Laos, där jag tillbringade ett halvår. Det var egentligen efter min tid i Laos som jag insåg att näringslivet passade mig bättre, säger hon.

Utvecklingen har gett Marie Baumgarts rätt i den analys hon gjorde redan tidigt i karriären. Tre år efter hennes volontärarbete i Angola blev hon ansvarig för hållbarhetsrådgivning på EY. Senare fortsatte hon sin hållbarhetskarriär på Tele2 och storbanken SEB.

I dag arbetar hon på det internationella revisions- och rådgivningsföretaget KPMG. Hon klev rakt in på partnernivå, vilket säger mycket om den strategiska betydelse som hållbarhet numera har i näringslivet.

– Under årens lopp har jag sett flera betydelsefulla milstolpar. Ett exempel är när idén om FN:s vägledande principer presenterades. Ett annat väsentligt ögonblick var när Parisavtalet undertecknades och när de olika versionerna av GRI publicerades. Men ingenting har haft sådan betydelse som när EU presenterade sin handlingsplan, EU:s Action Plan. Det var då jag kände att vi verkligen trädde in i en ny era av hållbarhet, säger hon.

EU:s roll i hållbarhetsomställningen är något som Marie Baumgarts ständigt återkommer till.

– Det finns många olika åsikter om detta, men enligt mig är det EU som har varit den främsta kraften bakom framsteg inom hållbarhetsfrågor. Även om näringslivet ibland tar ledningen inom vissa områden, är det i grunden en mindre del i jämförelse med den omfattande lagstiftning som EU har antagit, säger hon.

Marie Baumgarts understryker att det som tidigare ansågs vara taket och bästa praxis – numera blivit grundnivån i EU:s lagstiftning.

Mellan 2018 och 2020 var hon själv del av den tekniska expertgruppen som utvecklade begreppet ”dubbel materialitet” och skapade EU:s taxonomi – en omfattande definitionskatalog som underlättar för företag i olika sektorer att klassificera sin klimatpåverkan och därigenom möjliggör jämförelser med konkurrenter och andra branscher.

– Att vara med och skapa EU:s taxonomiförordning var en av de mest spännande professionella upplevelserna jag någonsin haft. Det var ett helt nytt arbete, en verkligt innovativ uppgift. Vi var pionjärer, och uppgiften var kolossal. Vi kände alla ett enormt ansvar för att göra rätt. Även om vi var få i projektet var alla högengagerade, intresserade och nyfikna. Stämningen i expertgruppen var fantastisk, men arbetet var samtidigt mycket intensivt, säger hon.

Marie Baumgarts berättar att en grundläggande utmaning i arbetet med taxonomin var att hitta lösningar som var tillämpliga i alla situationer och på alla marknader. Det krävde att gruppen utformade en mycket robust reglering och att de utnyttjade sina kreativa och analytiska färdigheter fullt ut.

– Det var svårt att koppla tvågraders- eller 1,5 gradersmålet till en specifik verksamhet och förstå vad det innebar i praktiken. Genom att i stället införa tydliga tröskelvärden via taxonomin kunde vi plötsligt formulera ett mycket väldefinierat mål. En stor del av arbetet var just att identifiera olika tröskelvärden och tillvägagångssätt, säger hon.

Men att synas och höras, vara ansiktet utåt för en organisation och delta i intervjuer är egentligen inte något som Marie Baumgarts trivs med. Själv beskriver hon sig som reserverad.

– Även om jag inte alltid har varit det, så känner jag att jag har blivit mer privat med åren. Jag skulle beskriva mig själv som en blandning av introvert och extrovert. Att bli intervjuad, fotograferad, hålla presentationer och vara i fokus är inte något jag direkt njuter av. I stället är jag djupt intresserad av de ämnen och budskap som jag arbetar med. Jag ser de andra aktiviteterna som något som är nödvändigt men inte särskilt roligt. Det finns människor som älskar att vara i rampljuset och få höras, men jag hör inte till den gruppen.

Hon berättar att hon älskar djur. Alla djur – men särskilt hästar. När hon inte är i stallet gillar hon att läsa böcker och äta ute på restauranger. Oavsett om det handlar om luncher eller middagar.

– Det hör nog ihop med att jag inte är någon matlagare, säger Marie Baumgarts och skrattar.

Hon avslöjar att det funnits flera mentorer i hennes liv som hon beundrar – både yrkesmässigt och privat. De har gemensamt att de är självständiga tänkare, följer sina egna vägar, besitter integritet och har förmågan att se på saker och ting ur ett bredare perspektiv. Dessa egenskaper har Marie Baumgarts själv strävat efter att lära sig och efterlikna genom åren.

Ett exempel på någon som har haft en stor betydelse för Marie Baumgarts är John Ruggie, Harvardprofessor och skaparen av FN:s vägledande principer för företag och mänskliga rättigheter. Hon fick höra historien bakom hans arbete när han var i Stockholm för ett par år sedan.

– Jag trodde att John Ruggie hade haft massor av resurser och stöd, men det visade sig vara långt ifrån sanningen. När han fick FN:s uppdrag att utveckla dessa principer hade han drygt ett år på sig och en budget som knappt täckte en flygbiljett från New York till Genève. Det var hans utgångspunkt, säger hon.

John Ruggie behövde själv finansiera arbetet och började ringa runt till olika sponsorer och företag för att få in pengar.

– Han lyckades engagera människor och drev projektet vidare. Från praktiskt taget ingenting lyckades han skapa de vägledande principer vi har i dag. När vi står inför utmaningar tror jag att det är viktigt att påminna oss själva om att det finns personer som har gått före oss och lyckats skapa förändring genom kreativitet och beslutsamhet, säger Marie Baumgarts.

Vidare säger hon att förutsättningarna sällan är avgörande faktorer när det kommer till framgång. I stället handlar det om att vara konstruktiv, kreativ, ha tur och våga ta chanser när de dyker upp.

– Det är viktigt att inte känna sig ensam när man stöter på svårigheter. I stället kan man låta sig inspireras av andra människors framgångar. John Ruggie är en sådan inspirerande person för mig, säger hon.

Med införandet av CSRD finns det många hållbarhetschefer som beskriver hållbarhetsredovisningen som ett betungande och tidskrävande arbete. Marie Baumgarts menar dock att ansvaret för redovisningen kanske skulle kunna ligga bättre hos andra inom organisationen. Hon påpekar att det tidigare var vanligt att den person som hade hållbarhetsansvaret också hade ansvar för alla aspekter av hållbarhetsarbetet i organisationen, men att redovisningsdelen nu tar alltmer tid på grund av de nya regelverken.

– Om vi i stället betraktar hur andra delar av företag fungerar, så är det ofta finanschefernas ansvar att ta fram årsredovisningen. Jag tror att det skulle vara mer ändamålsenligt om ansvaret för hållbarhetsredovisningen och insamlingen av data hamnade under ekonomichefernas ansvar, snarare än under hållbarhetschefens. På så sätt skulle hållbarhetschefen få mer tid att ägna åt det strategiska arbetet, inklusive fastställande av mål, uppföljning och organisatorisk styrning, säger hon.

Marie Baumgarts anser vidare att det är klokt att delegera uppgifter som andra funktioner redan har en stark tradition av och är skickliga på. Hon betonar vikten av att hållbarhetschefen i stället bör fokusera på att utforska nya sätt att samarbeta och samverka inom organisationen.

– Områdena som behöver täckas är så omfattande att det är omöjligt för en person eller avdelning att täcka allt, och det är heller inte syftet. För fem, tio år sedan talades det mycket om att integrera hållbarhet i företagens kärnprocesser. Nu ser vi en förändring, där ansvar för risker, inklusive hållbarhetsrisker, kanske bör ligga hos riskchefer, men med stöd från hållbarhetschefen. Detta skiftar fokus från att hållbarhetschefer ensamt äger risker, rapportering och andra aspekter av hållbarhetsarbetet till att skapa en mer samarbetsbaserad dynamik inom organisationen. Jag tror på att dela på arbetsbördan och skapa en balans, säger hon.

Marie Baumgarts påpekar att det finns betydande skillnader mellan finansiell redovisning och hållbarhetsredovisning. Inom den finansiella redovisningen är det möjligt att sammanställa allt till ett resultat och det involverar konkreta belopp i kronor, ören eller andra valutor som kan kvantifieras i siffror. Å andra sidan är hållbarhet en mer komplex aspekt med flera variabler, och det är helt enkelt inte möjligt att jämföra koldioxidutsläpp med resultatet av arbetet med mänskliga rättigheter eller arbetsrättsliga frågor.

– Det är därför som hållbarhetsredovisningen kräver en mycket bredare och mångfacetterad ansats, vilket gör det hela betydligt svårare. Faktum är att många av mina kollegor anser att hållbarhetsredovisning involverar betydligt djupare och mer komplexa överväganden än den traditionella finansiella rapporteringen, säger hon.

Marie Baumgarts arbetsdagar kan vara intensiva. Som exempel berättar hon om ett möte i Bryssel som hon nyligen deltog i och som började tidigt på morgonen.

– Väckarklockan ringde klockan 05:30, och jag var på plats i Bryssel klockan 09:05, vilket är ungefär samma tidpunkt som jag normalt skulle anlända till mitt kontor i Stockholm. Den dagen var fullspäckad med möten och avslutades med en arbetsmiddag som varade fram till 22:00. Efter det fortsatte jag att arbeta till klockan 23:00. Det var verkligen en lång och intensiv dag, säger hon.

Men hon har också lugnare dagar med kundmöten i Stockholm, Göteborg eller andra delar av landet. Hon säger att ingen arbetsdag är den andra lik.

– När det gäller mina projekt för närvarande, så är det många som har frågor kring CSRD, särskilt gällande dubbel materialitet och taxonomin. Många är osäkra på hur allt hänger samman, hur man navigerar genom dessa komplexa områden och vilken typ av styrning som är mest lämplig. Dessutom uppstår frågor om styrelsens roll och ansvar.

Balansen mellan arbete och privatliv är en utmaning som Marie Baumgarts tror att många delar.

– När jag har haft långa arbetsdagar försöker jag aktivt att skifta fokus och ägna tid åt andra aktiviteter under en stund. Till exempel kan jag gå och klippa mig eller ta hand om saker som jag inte har haft tid för. Jag tycker att det är viktigt att varje individ hittar sin egen balans och vad som fungerar bäst för dem. Jag har förmånen att ha mycket frihet i mitt arbete. Det är upp till mig att hantera mina uppdrag, vilket ger mig möjlighet att planera och organisera mitt arbete så att det passar mina egna behov och önskemål, säger hon.

I framtiden önskar Marie Baumgarts att se en ekonomisk balans och en hållbar ekonomi där alla bär sina kostnader och intäkter på ett mer rättvist sätt. Hon tror att detta skulle kunna skapa en förbättrad balans i våra liv och främja en mer hållbar planet. Hon liknar hållbarhetsarbetet vid att skala en lök, där man gradvis måste avtäcka och arbeta sig igenom olika lager och utmaningar för att nå målet.

– Det är viktigt att påminna sig om att Rom inte byggdes på en dag. Utvecklingen inom hållbarhetsområdet sker i en rasande takt, och det kräver tålamod, ihärdighet och en vilja att fortsätta arbeta, även när utmaningarna verkar överväldigande. Att inte ge upp är nyckeln till att driva positiv förändring.