Inga produkter i varukorgen.
”Man kastas mellan hopp och förtvivlan”
Klimat Bara ett par dagar återstår nu av klimattoppmötet. Nu krävs ett starkt ledarskap och mycket diplomatisk fingertoppkänsla för att vi ska kunna åka härifrån med ett bra avtal på fickan. Det rapporterar Johan Hultberg (M) från Paris.
Hur fungerar förhandlingsstrategin?
– Det känns verkligen positivt att i princip världens alla länderhar presenterat åtaganden. Det skapade ett betydligt mer positivt och konstruktivt utgångsläge inför förhandlingarna. Det som dock måste till är en bra process för hur ambitionsnivån kan skruvas upp. De åtaganden som hittills presenterats är ju mycket långt ifrån vad som krävs för att nå den nuvarande ambitionen om att hålla den globala temperaturökningen under två grader och här i Paris lever glädjande nog också diskussionen om att höja ambitionsnivån. Moderaterna vill se ett avtal som utgår ifrån ett mål om maximalt 1,5-grader men ambition måste följas av åtaganden om utsläppsminskningar och konkret handling.
Hur ser du på intressekonflikten mellan i-länder och u-länder, hur tar den sig uttryck?
– Den syns mycket tydligt i förhandlingarna om avtalets alla knäckfrågor men allra tydligast när det handlar om differentiering, alltså om vem som ska göra vad, samt om finansieringsfrågorna. Samtidigt är varken i-länderna eller u-länderna någon homogen grupp och det gäller att bygga broar och koalitioner mellan länder som vill driva förhandlingarna framåt och sätta press från olika håll på de parter som bromsar. Sverige har historiskt haft en viktig roll som brobyggare mellan i- och u-länder och jag förväntar mig att Sverige även vid detta möte gör allt för att axla den rollen på ett bra sätt.
Vad tycker du är det viktigaste med den här konferensen?
– Det viktigaste är att lägga en bra grund för det fortsatta globala klimatarbetet. Avtalet som förhoppningsvis kommer att antas kommer inte vara tillräckligt men det kommer förhoppningsvis att utgöra en bra bas att utgå ifrån. Avtalet behöver göra det tydligt att alla länder ska ta ansvar och vi behöver säkerställa att vi får på plats bra system för rapportering och uppföljning. Det är en förutsättning för fortsatta förhandlingar om hur ambitionsnivå och åtaganden kan skruvas upp.
Hur stor betydelse anser du att den här konferensen har?
– Det beror på utfallet men givet att klimatutmaningen bara kan tacklas globalt är FN:s klimatförhandlingar helt centrala och sedan misslyckandet i Köpenhamn har ju förhandlingarna tagit ett omtag med sikte på att ett nytt avtal ska antas nu här i Paris. Därför är just årets klimattoppmöte särskilt viktigt. Samtidigt tycker jag att det är viktigt att vi inte sätter allt vårt hopp till de globala förhandlingarna utan ser allt positivt som sker vid sidan om så som att allt fler enskilda länder och regioner inför utsläppshandelssystem, att näringslivet tar klimatfrågan på allt större ansvar och att priset på förnyelsebar energi snabbt sjunker.
Är det något land eller delegat som gjort extra stort intryck på dig?
– Jag har bland annat träffat representanter från Bangladesh samt Kiribatis president och självfallet blir man starkt påverkat av att höra vittnesmål från dessa två länder som ju tillhör den grupp av länder som drabbas mycket hårt av klimatförändringarna och som redan idag betalar priset för den globala uppvärmningen. För dessa länder är klimatförhandlingarna en fråga om överlevnad.
Hur går det?
– Jag tycker man kastas mellan hopp och förtvivlan. Förhandlingarna i stort tycker jag i grunden har gått över förväntan. Stämningen har varit god och det franska ordförandeskapet fungerar mycket bra vilket gör mig hoppfull inför de tuffa slutförhandlingarna. Ett starkt ledarskap och mycket diplomatisk fingertoppkänsla kommer att krävas för att vi ska kunna åka härifrån med ett bra avtal på fickan.
