Lista: De 10 viktigaste slutsatserna i IPCC:s syntesrapport

IPCC:s sjätte utvärderingsperiod har nu avslutats med syntesrapporten. Här är topp-tio slutsatserna att använda i det fortsatta klimatarbetet, så direkt översatta som möjligt så att de kan användas direkt i klimatkommunikationen, med egna kommentarer i kursivt.

1. Läget är värre (C1.1).
   IPCC slår fast att klimatläget är mer akut och behovet av en klimatresilient utveckling större än vad som angavs i förra IPCC-rapporterna AR5.
   Därtill är det värre än vad IPCC själva anger. Dels för att detta är ett konsensusdokument, där vi som följt förhandlingarna dagligen sett hur skrivningar mildrats så att alla kan stå bakom dem. Men också för att sammanställningen enbart har med forskning som är minst 18 månader gammal, och därmed inte alls utvärderar t.ex. de senaste forskningsrönen om allt snabbare avsmältning i Arktis eller tipping points, där små förändringar får stora och irreversibla konsekvenser.
2. Temperaturen är redan högre (A1).
   Den genomsnittliga temperaturen var 2011-2020 1.09°C högre än 1850-1900; 1.59°C över land och 0.88°C över hav. Temperaturhöjningarna har ökat snabbare sedan 1970 än någon annan femtioårsperiod på åtminstone 2000 år. Det är otvetydigt (”unequivocal”) kopplat till mänsklig aktivitet.
   IPCC:s regionala rapporter visar också att temperaturhöjningen är ungefär dubbelt så hög nära polerna som i genomsnitt – och som alltid är det extremerna snarare än snitten som är värst.
3. Extremvädret ökar och orsakar irreversibla skador (A2, B1.4).
   Mänskligt orsakade klimatförändringar ökar och förstärker förekomsten av extremväder i alla regioner över hela världen, med omfattande och alltmer oåterkalleliga förluster och skador på natur och människor (hög konfidens), däribland massdödlighet av arter (mycket hög konfidens). I alla regioner har ökningar av extrema värmehändelser resulterat i ökad förtida dödlighet och sjukdomar (mycket hög konfidens). Havsnivåhöjningen beräknas leda till att 1-på-100-åriga extrema havsnivåhändelser inträffar minst en gång per år vid mer än hälften av alla tidvattenmätar-platser fram till 2100 i alla scenarier (hög konfidens), tropiska cykloner och stormar intensifieras liksom torka och bränder. Klimatförändringarna bromsar också jordbrukets produktivitetsökning.
   Detta är en stor förändring mot AR5; tidigare betonades att vi måste skilja på klimat och väder, medan IPCC nu slår fast att mycket av det extremväder vi nu upplever inte hade hänt utan klimatförändringarna.
4. Anpassningsgapet ökar (A3, B4.3)
   Gapet mellan den klimatanpassning som krävs och vad som faktiskt sker är fortsatt stort, och vissa ekosystem och regioner har nått gränsen för vad som går att anpassa sig till. De finansiella flödena är otillräckliga och de flesta anpassningsåtgärder är lokala, fragmenterade och sektorspecifika och missanpassning sker i vissa sektorer och regioner. Det skapar inlåsningar av sårbarhet, exponering och risker som är svåra att bryta och kan förvärra befintliga ojämlikheter, särskilt för ursprungsbefolkningar och marginaliserade grupper.
   IPCC varnar alltmer enträget för ”maladaptation”, där klimatanpassning t.ex. mot stigande havsnivåer låser fast oss i en infrastruktur som försvårar anpassningen längre fram – en viktig signal att inte i första hand välja fysiska barriärer mot havsnivåhöjningar.
5. Klimatmålen kan ännu nås – men det kräver nollutsläpp (A4.3-4, B5).
   Att med 50 % sannolikhet begränsa uppvärmningen till 1,5 °C eller med 67% sannolikhet begränsa uppvärmningen till 2 °C förutsätter omedelbara och djupgående globala minskningar av växthusgasutsläppen med nettonollutsläpp detta årtionde (hög konfidens). Modelleringar av hittillsvarande åtaganden leder 2.8° C uppvärmning till år 2100.
   IPCC:s beräkningar är optimistiska; UNEP:s årliga Emission Gap-rapport visar att de allra flesta länder inte är på väg att uppfylla sina NDC-klimatåtaganden, samtidigt som många företages Science Based Targets har relativt beskedliga utsläppsminskningar i närtid och diffusa löften om ”net zero” längre fram.
6. Utsläppsminskningar gör snabb skillnad (B1).
   Även med djupa, snabba och ihållande utsläppsminskningar ökar uppvärmningen till 2040 på grund av ökade kumulativa CO2-utsläpp, men inom cirka två decennier skulle det leda till en märkbar avmattning av den globala uppvärmningen.
   Framtiden är inte intecknad, de flesta av oss kan få uppleva början till en klimatmässig vändning – men det kräver att alla sektorer över hela jorden bidrar.
7. Kaskadeffekter är svårförutsägbara (B2.3, B3.2).
   Med ytterligare uppvärmning blir riskerna allt mer komplexa och svåra att hantera. Det gäller t.ex. effekterna av havsnivåhöjningar, som är oundvikliga i årtusenden på grund av fortsatt djuphavsuppvärmning och inlandsissmältning, Med uppvärmningsnivåer på 2-3 °C smälter inlandsisarna på Grönland och Västantarktis nästan 45 helt och oåterkalleligt, vilket orsakar flera meters havsnivåhöjning och kan leda till att Golfströmmen plötsligt kollapsar. Det skulle med stor sannolikhet orsaka plötsliga förändringar i regionala vädermönster och stora effekter på ekosystem och mänskliga aktiviteter (medelhög sannolikhet att det inte inträffar före år 2100).
   Vi befinner oss på okänt vatten, med aldrig tidigare upplevda koldioxidhalter i atmosfären. Om Golfströmmen inte stannar av, får vår del av världen bland de största temperaturhöjningarna, om den stannar av kan det tvärtom bli mycket kallare – en stark signal att vi inte kan anpassa oss till ett kraftigt ändrat klimat eftersom vi inte vet effekterna.
8. Uppvärmningen kan vända neråt, men med risker (B7).
   Om uppvärmningen överstiger en angiven nivå, t.ex. 1,5 °C, kan den med genom negativa globala utsläpp med utbyggd koldioxidavskiljning gradvis minskas igen. Överskridandet har dock negativa effekter, vissa irreversibla och ytterligare risker för mänskliga och naturliga system, som alla växer med storleken och varaktigheten av överskridandet.
   Viktig signal från IPCC: Tro inte att vi kan vila oss i form och lösa allting med bättre teknik längre fram – ett Björn Lomborg-liknande förslag. Notera också att IPCC inte har någon tilltro till lösningar som att sprida järnspån, manipulera moln eller spegla bort solinstrålning – utsläppen måste ner här och nu.
9. Utsläppsminskande lösningar finns, är tekniskt genomförbara, blir alltmer kostnadseffektiva, stöds av allmänheten och har positiva sidoeffekter (A4.2, C2.3, C4).
   Solenergi, vindkraft, elektrifiering av stadssystem, grön infrastruktur i städer, energieffektivitet, efterfrågestyrning, förbättrad förvaltning av skog och grödor och minskat matsvinn och livsmedelsförluster är välkända lösningar och 2010-2019 har kostnaden per enhet av solenergi minskat 85%, vindkraft 55%, litiumjonbatterier 85%. Påskyndade utsläppsminskningar ger positiva sidoeffekter som lägre luftföroreningar och bättre hälsa. En snabb, kraftig och varaktig minskning av metanutsläppen kan förbättra luftkvaliteten genom att minska globalt ytozon (högt konfidens) Anpassning kan ge ytterligare fördelar som bättre produktivitet i jordbruket, bättre hälsa och välbefinnande, ökad livsmedelssäkerhet och bevarande av biologisk mångfald (mycket högt konfidens).
   Trots att IPCC inte förespråkar någon viss teknik – vilket ofta påstås t.ex. om kärnkraft – så pekar de nu tydligt ut tekniska landvinningar och beteendeskiften som kan leda till snabba utsläppsminskningar. Nu har vi också IPCC som källa till det vi alla vet: Klokt utformade klimatsatsningar är ”no regrets” med mängder av positiva sidoeffekter – även på anpassningssidan.
10. Systemskiftet är större men inte nödvändigtvis snabbare än vad som tidigare skett (C3.1).
    Genomförbara, effektiva och billiga alternativ för begränsning och anpassning finns redan tillgängliga (högt konfidens). Ambitiösa åtgärder och en klimattålig utveckling nås genom att prioritera processer för en rättvis omställning med ökat stöd till de regioner och människor som är mest sårbara.
    Fokus i rapporteringen kring IPCC har varit vilken väldig utmaning vi står inför; det krävs i princip nollutsläpp detta årtionde för att klara 1.5-gradersmålet. Men IPCC slår också fast att andra skiften gått väl så snabbt – utan att de nämner vilka, tänker man på pandemin, effekterna av Putins krig mot Ukraina, Open GPT och annat som gått från okänt till det nya normala på kort tid. I detta finns kanske det största hoppet: Det går om vi bara bestämmer oss.

Slutligen: Vi befinner oss på tunn is, och den smälter snabbt. Orden är FN:s generalsekreterares, från IPCC-presentationen. Nu har vi världens chans att verkligen göra skillnad till det bättre; aldrig någonsin har förebilder behövts så mycket som nu. Vad du och jag gör, hur näringslivet ställer om, vilka kommuner som går före och om Sverige agerar föregångsland – det kan göra global skillnad. Låt oss ta chansen, låt oss vinna den alltavgörande klimatkampen!

Mattias Goldmann