Leverantörsproblem kräver bättre samarbete och lagstiftning

– Forskningen visar att det antingen inte fungerar alls eller att det bara funkar i vissa utvalda områden, säger Niklas Egels Zandén.

Det har skapat inkomster för konsulter, men inte gett motsvarande effekt bland de som drabbats av missförhållanden.

– Att kontrollera leverantörer är en miljardindustri. Det är kanske inte värt pengarna vi lägger på det, säger Niklas Egels Zandén.

Men det finns vägar framåt. De företag som vill få bukt med problemen nöjer sig inte längre med riktlinjer och åtföljande kontroll.

– De går från en modell som är polisiär med krav och kontroller, till olika former av samarbete, berättar Niklas Egels Zandén.

Låt konsulterna hjälpa till

Istället för att anlita konsulter som kontrollerar, kan konsulterna istället hjälpa till. Ett exempel är ingenjörer som vet hur vatten och energi kan sparas. Vad gäller kvinnors rättigheter, så erbjuder företag bland annat utbildning, och försöker påverka bemanningsprocedurer och belöningsstrukturer.

– Man försöker hitta sätt att jobba med fabrikerna och hjälpa till. Det är det nya, säger Niklas Egels Zandén.

Hos Fair Action, en ideell organisation som granskar leverantörskedjor i utvecklingsländer, berättar Charlie Aronsson om samarbete mellan inköpande företag. De kan gå samman branschvis för att öka pressen på leverantörer.

– Nu måste verktygen som slipats under åren komma till användning, säger Charlie Aronsson.

Linda Scott Jakobsson från Swedwatch berättar om samarbete inom branschorganisationer som en väg framåt.

– Det finns sammanslutningar där man diskuterar frågorna och hittar gemensamma sätt att ta sig an dem, säger hon.

Samarbeta lokalt

Samarbete med lokala organisationer är också bra, för där finns ofta personer som vet vad som händer i fabrikerna och kan hjälpa till att granska och berätta om missförhållanden.

– Det finns ofta organisationer på plats, som fackföreningar till exempel, säger Linda Scott Jakobsson.

Hon vill också lyfta fram FN:s vägledande principer för företag och mänskliga rättigheter från år 2011 som en del av det sociala ansvaret. Enligt den är företagen skyldiga att hindra att deras verksamhet bidrar till kränkningar av mänskliga rättigheter. Men som namnet anger, handlar det om en vägledning, inte om bindande krav.

Det är snarare granskande organisationer som Swedwatch och Fair Action som driver utvecklingen framåt. Finner de missförhållanden får det ofta genomslag i medierna.

– Våra rapporter får allt större spridning och vi blir inbjudna till fler och fler arrangemang. Jag skulle nog säga att människor i allmänhet blir alltmer medvetna om de här frågorna, berättar Linda Scott Jakobsson.

Men i flera länder går utvecklingen åt andra hållet för granskarna.

– Det vi ser är ett krympande utrymme för aktivister, journalister, advokater, representanter för fackföreningar och så vidare. De lever redan med hot och det ökar, säger Linda Scott Jakobsson.

Går för långsamt

Sammantaget går det inte framåt fort nog, anser alla tre intervjupersonerna. Frivillighet verkar inte räcka och lagstiftning kan behövas. Om ett företag gör fel i dagsläget, blir resultatet negativ publicitet, värre än så blir det inte.

– Med lagkrav riskerar företagen jättestora viten och vd blir personligt ansvarig. Då blir det på en helt annan nivå, säger Niklas Egels Zandén.

I Storbritannien finns lagstiftning mot slaveri som gäller i hela världen, men annars är det ovanligt att företags verksamhet utomlands omfattas av lagstiftningen i det land där huvudkontoret finns. I Sverige är linjen mjuk och handlar om stöd och uppmuntran, inte krav. I samband med att FN:s principer nämns på regeringens hemsida skriver Mikael Damberg, närings- och innovationsminister: ”Regeringen kommer att verka för att stödja företagen i detta arbete”.

– Jag tror inte att det finns någon stark vilja att införa lagstiftning, för det finns starka krafter som är mot regleringar, säger Niklas Egels Zandén.

Men kanske blir det förändring framöver i Sverige. EU- och handelsminister Ann Linde har gett i uppdrag åt Statskontoret att se över regelverket för företagen vad gäller hur principerna följs.

En slutsats blev: ”Statskontoret rekommenderar därför att regeringen undersöker förutsättningarna för att införa lagkrav för företag med hemvist i, eller annan stark anknytning till, Sverige att genomföra human rights due diligence, vid åtminstone högrisksituationer.” Due diligence går ut på att undersöka risker i förväg och liknar det som krävs enligt miljöbalken. Vad rekommendationen leder till återstår att se.